Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidensvansen. - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXIV. Rutger von Ascheberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sidensvansen.
Sidensvansen är en af de vackraste fåglar i
Europa. Hans mjuka och fina fjäderbeklädnad och långa
nacktofs gifver honom ett ståtligt utseende. Till
färgen är han ofvan gråaktigt rödbrun, under renare
grå. Den svarta stjerten är i spetsen gulkantad;
vingarne äro svarta och några dess pennor försedda
med egendomliga pergamentartade röda bihang.
Denna fågel vistas endast om vintern i mellersta och södra
Sverige. Till Stockholmstrakten kommer han vanligen
i medlet af Oktober. Vi säga »vanligen», emedan det
understundom händer, att sidensvansarne under flera
år försvinna från en trakt, hvarest de förut vistats,
och sedermera på en gång återkomma i stor mängd. Under
sommaren uppehålla de sig i Lapplands barrskogar,
hvarest de häcka. Sidensvansens häckningsplats
har först under sednare tider blifvit känd, dels
emedan fågeln bygger bo endast på ödsliga och från
menniskoboningar långt aflägsna trakter, dels derföre
att han under vistelsen vid boet är mycket tyst och, då
någon fara synes nalkas, ljudlöst flyr derifrån. Så
berättas, att då en person kom i närheten af ett
sidensvansbo, der honan låg på ägg, hon ögonblickligen
kastade sig ned och flög bort tätt utmed marken, samt
att hon först tre timmar derefter återkom till boet.
Om vintern lefver sidensvansen hufvudsakligen af
bär, såsom rönn-, oxel-, berberisbär m. fl., samt
trädknopp. Under sommaren är hans förnämsta föda
insekter. Han är en storätare; det påstås att han
dagligen förtär en qvantitet föda, hvars vigt är lika
med hans egen.
Till sin karakter anses han trög och dum; dessutom är
han mycket skygg. Hans sång, den han låter höra under
klara vinterdagar, är svag och föga melodisk. Emedan
han äger långa, spetsiga vingar, flyger han ganska
fort, och till följd af sitt goda, välsmakande kött
jagas han allmänt.
Ett fosterländskt Bildergalleri.
XXIV.
Göteborg äger ej många historiska
märkvärdigheter. Hittills företrädesvis ett
»omsättningens» samhälle, der Mercurius fört spiran,
har det icke haft tid till att fördjupa sig i det
förflutna; det har ej ens haft lust att bibehålla
en del minnesmärken, såsom illustrationer till
dess historia; ingenting har fått hindra trafiken,
ty sådana hinder taga i anspråk tiden – och time is
money –; derföre hafva vallar och portar rifvits och
broar jemnats. Dock har Göteborg ett minnesmärke, som
det nu företrädesvis med pietet vårdar: Aschebergska
grafkoret vid Christinæ kyrka. Det är en sällsam
skickelse, att denna handelns och de fredliga
förvärfvenas stad sålunda skall städse erinras om,
att ej blott frid utan äfven strid måste råda bland
menniskorna, och att dessa Mercurii söner skola
med vördnad sänka hufvudet inför det i grafkoret
förvarade stoftet af en man, vid hvars födelse Mars
sjelf måste varit tillstädes, hvilken från barndomen
var en flitig deltagare i krigets skråmande lekar
och som yngling lärde dess yrke, för att i mandomen
bli en af mästarne i denna blodiga handtering.
 |
Rutger von Ascheberg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
