- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
363

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista resan. - Den gamlas julafton. - En ny burfågel i ett prydligt hem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom på vägen, och likskaran ordnade sig och
följde tyst efter. Ett liktåg, der det drager fram,
tager allas tankar med sig. Det kommer som en
plötslig påminnelse om någonting, som man gerna
glömmer, det bär med sig hvad som rör sig djupast i
tidens barm: tanken på döden; men det bär ock med
sig hvad som lyfter och adlar det bästa i lifvet:
tanken på odödligheten! – Detta liktåg tog dock
icke endast tankarne med; äfven menniskorna
kommo och slöto sig dertill i hundratal.

Vid grafven talade en värdig prestman mångt och
mycket, som förtjenade att höras och som var värdt
att minnas. Vändande sig till den närvarande talrika
skaran yttrade han bland annat: "grafven har icke
endast nedåt ett mörkt förskräckande djup, utan äfven
en öppning uppåt mot ljuset".

Det låg en stor tanke i de orden och en
stor tröst derjemte, tyckte de allesamman
och gömde dem väl i sina hjertan.

Anderson-Edenberg.

Den gamlas julafton.

Den gamla hon sitter i ödsligt tjäll
På juleqväll.
I granar, kring takåsen susen!
Vid uppslagna bibeln hon sitter och ser
På tröstande eviga sanningar ner
Emellan de brinnande ljusen.

Och skyar, med hvitaste svandun på,
Under månen gå,
Der kall öfver hafvet han blänker.
Sin strimma han slår i dess nattsvarta duk,
Men grafvarnes fäll syns så mjellhvit och mjuk,
När på den sitt silfver han stänker.

Den gamla hon sitter i ödsligt tjäll
På juleqväll.
I granar, kring takåsen susen!
Hon sitter och tänker på hänsvunna år;
Kring minnenas verld sina armar hon slår
Emellan de strålande ljusen.

På rosiga kinder och ögon blå,
På söner två
Hon tänker ... på döttrarne trenne.
Hon jularne mins, se’n ett tjugutal år,
Då make och barn, dem ej råka hon får,
De sutto kring härden med henne.

Än lyser hvar stjerna så klart som då,
Och träden stå
Och vagga sin topp i det höga;
Men öde är hyddan, der ljuda ej mer
De klingande röster; på julljusen ser
Ej mera ett ungdomligt öga.

Der borta vid kyrkan, med mur omkring,
Den syskonring
Man lagt i förvar under mullen:
Dit en efter annan af länkarne fem
Man burit – i förtid bröt dödsengeln dem,
Men mjukt ligger snön öfver kullen ...

Den gamla hon sitter i ödsligt tjäll
På juleqväll.
I granar, kring takåsen susen!
Hon slår kring de älskades själar sin själ,
Hon vet hvar hon har dem, det synes så väl
Emellan de strålande ljusen.

Anna A.

En ny burfågel i ett prydligt hem.

Om man genomströfvar dunklet i en afrikansk
urskog, händer ofta att ögat plötsligt
träffas af ett klart skimmer, liknande en
solstråle, som genom löfverket
återkastas från en glänsande spegel. Detta skimmer
är ingenting annat än solsken, som reflekteras från
glanstrastens eller glansstarens fjädrar. Den som
sett denna fågel kan besanna, att han vid minsta
rörelse återspeglar solljuset i de skönaste och mest
mångskiftande färger. Genast efter döden förlora
fågelns fjädrar största delen af denna glänsande
skönhet; deras fulla prakt visar sig endast så länge
lifvet räcker. Men i sin frihet eller väl född och
skött utecklar glansstaren en bländande rikedom af
färgskiftningar; i synnerhet brukar man omtala den
så kallade praktglansstaren, hvilken, särdeles under
flykten, framkallar ett öfverraskande skimmer, än i
ametistblått, än i guld, allt efter som han på ena
eller andra sidan träffas af ljuset och återkastar
det samma.

Det är denna sköna fågelart, som man sedan några
år börjat få se i bur här och der i Frankrike och
Tyskland, ehuru den sköna fången ännu ej blifvit
införd i andra än rikemans boningar. Ännu år 1865
voro glansstararne stora sällsyntheter i Europa och
blott Zoological Garden i London hade några få
exemplar att uppvisa: men plötsligen kom en stor
mängd af dem in i den europeiska fågelmarknaden,
antagligen genom förmedling af en i Vest-Afrika
boende fransman, hvilken sände öfver hundra dylika
"koloratursångare" till Bordeaux. Sedermera hafva
de affärsmän, som resa af och an mellan Europa och
Vest-Afrika, skaffat sig en inkomst af att importera
fåglarne till Europa, der de visserligen ännu stå
köpare temmeligen dyrt, men långt ifrån äro omöjliga
att erhålla.

Man har uppställt många arter af glansstararnes
familj. Hos det stora flertalel utgöres grundtonen af
praktfull metallgrön färg med teckningar i ränder
eller fläckar af sammetsartadt utseende; hos några
äro fjädrarne dubbelfärgade, på öfre sidan gröna eller
blå, på den undre hvita eller svarta o. s. v. Hvarje
särskilt art visar sin särskilta egendomlighet och
alla täfla med hvarandra om skönhetens pris. Denna
förhöjes äfven genom deras muntra och lifliga
rörelser. Glansstararne höra till de rörligaste
fåglarne i deras hemtrakt och liksom vara starar visa
de, äfven i fångenskapen, en klokhet, som är mycket
ovanlig inom det befjädrade slägtet.

I början visa sig de fångna glansstararne mycket
försigtiga, men de vänja sig hastigt vid vårdaren
och skilja honom redan efter några dagar från andra
personer, svara på hans tillrop och äta ur handen
de godbitar, mjölmaskar, myrägg och dylikt, som han
trakterar dem med. Eljest äro de inga kostföraktare
och kunna nöja sig med vanligt fågelfrö och insekter.

Det är mycket lätt att få dessa fåglar att bygga bo
och fortplanta sig, endast man anskaffar en rymlig
bur med nödiga häcknings-ställen. Lemnade i ro skola
de snart börja bygga och lägga ägg.

Vi skulle derföre gerna vilja rekommendera
glansstararne hos våra läsare och hos hvarje fågelvän,
men det gifves en betänklighet, som härvid träder i
vägen: det är det höga pris, hvari dessa fåglar ännu
stå på ställen, der de finnas att tillgå. Under 75
riksdaler skall man knappt vara i stånd att förskaffa
sig ett par; af de sällsyntare arterna kostar paret
till och med 100 riksdaler och deröfver, hvilket
onekligen är ett pris, som kan afskräcka rätt ifriga
spekulanter, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1872/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free