- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 11, årgång 1872 /
364

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny burfågel i ett prydligt hem. - Astronomiska Observatoriet i Lund.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, i betraktande af fåglarnes skönhet och
liflighet, icke är för mycket för den som
har större summor att offra på
lyxartiklar eller för att tillfredsställa en böjelse
för hemmets prydande.

illustration placeholder

Praktglansstaren (Notauges superbus).

(Till art. "En ny burfågel i ett prydligt hem".)



Astronomiska Observatoriet i Lund.

Höstterminen 1853 var en så kallad
koleratermin. Föreläsningarne voro under större
delen af terminen inställda och de flesta
studenter hade vändt ryggen
åt lärdomsstaden. – De som af en eller annan orsak
stannat qvar fingo till omvexling med studerandet
hjelpa till vid koleravakthållningen. Läsaren
föreställer sig må hända härvid de unga Apollosönerna
pressade att tjenstgöra vid sjukhusen såsom biträden
vid de sjukes vård och frammanar kanske i sin fantasi
en ruskig bild af hur det ser ut i ett sådant der
lidandets och dödens högqvarter. Men så farligt var
det likväl icke. Koleran hade ännu icke kommit till
Lund, men den fanns i grannstaden Malmö, och den
gränslösaste fruktan hade bemäktigat sig sinnena i
universitetsstaden. I god tid, ännu medan det blott
misstänktes, att koleran utbrutit i Malmö, hade man
beslutit på allmän rådstuga, att afspärra staden Lund
från all beröring med den smittade och för smitta
misstänkta verlden, det vill i det närmaste säga hela
universum. Nu mera, då man tager den saken så lugnt
och kallt som helst och i främsta rummet riktar sina
bemödanden på att hålla i ordning goda sjukhus och
andra anstalter till den fruktade gästens mottagande,
kan man icke låta bli att le vid tanken på alla
de löjliga uppträden och förvända tillställningar,
som framkallades af koleraspärrningen. De
allra värsta kolerafober voro några gamla
professorer, och i spetsen för dem den lärde
linguisten och byggmästaren Brunius. Hade de gamla
rädda herrarne fått råda, så skulle säkert halfva
stadens befolkning förr fått stryka med af hunger,
än en enda misstänkt släppts in i staden. Det var
emellertid tillräckligt galet som det var. En kordong
var dragen omkring staden; dag och natt vandrade
posterna fram och åter på sina anvisade områden, och
allt lefvande som nalkades vaktkedjan kunde bereda
sig på att blifva fördt till vaktstationen, der
befälhafvaren, vanligen en af stadens borgare eller
en äldre student, började en sträng inqvisition, som
slöt med att det inträdessökande subjektet antingen
utan barmhertighet stöttes tillbaka ut igen i den
vida verlden eller tilläts att komma igenom efter
undergången rökningsprocess. Beröringen med dessa
utifrån kommande ägde rum med yttersta försigtighet;
deras personer höllos på ett respektabelt afstånd och
deras effekter fingo endast vidröras med tång. Och
sedan den förskräckliga rökningsprocessen! Det var
i sanning ingen småsak att undergå den, om ock en
historia, som den tiden allmänt berättades, nämligen
att en gammal käring omkommit i röken, måste anses
tillhöra tendensmyternas antal. Delinqventen instängdes i
ett litet rum, i hvilket utvecklades en jemn ström
af chlorgas, hvars elaka lukt och retande inverkan på
luftvägarne äro väl bekanta. Efter utstånden pers kom
han ut, frustande som en hvalfisk och med händerna för
munnen – den stackars menniskan kunde tacka sin Gud,
om hon på den första timman blef qvitt sin hosta. Det
gick dock icke alltid så strängt till väga. Såväl
vaktkarlarne som deras befäl gjorde naturligtvis hvad
de kunde för att förkorta de långa timmarne. De förre
hade sina pluntor i bröstfickan och de sednare voro
icke förbjudna att mottaga besök i
vaktstugorna, från
hvilka man ofta
hela nätterna igenom kunde höra muntra studentsånger,
ackompanjerade af glasens klang. Vid sådana tillfällen
var det icke så noga med iakttagandet af de stränga
föreskrifterna.

Som det nu icke är min uppgift att skildra
koleraspärrningarne, torde det vara tid att lemna
detta kapitel som jag ovilkorligen kom att tänka
på vid åsynen af den hithörande illustrationen,
som föreställer Lunds nya astronomiska
observatorium.

Det var nämligen här, på den bakom
Observatoriet belägna så kallade "höge vall", som
jag i min ungdom i egenskap af koleravakt
vandrade mången timma, spejande ut öfver den
vida slätten, i min oskuld föreställande mig, att
jag fyllde en vigtig mission i samhället. Många år
hafva förflutit sedan dess, det ser man bäst af de
många förändringar, som dessa välbekanta ställen
undergått. Lund försvarade då ännu sin rang som
en af de fulaste och smutsigaste städer i landet:
den hette icke för ro skull den "gyttjefulla
lärdomsstaden". Nya kyrkogården – antagligen den
vackraste i Sverige –, östra promenaden med sina
lummiga gångar, sina saftiga gräsmattor och sin
lilla konstgjorda sjö, Gyllenkrookska promenaden
och de smakfulla anläggningarne omkring Vallen,
med ett ord hela den gördel af träd och blommor,
som nu omsluter Lund, fanns då ännu icke spår till;
den bördiga åkern slöt omedelbart vid väggarne af
de låga och smutsiga lerkojor, som utgjorde stadens
utanverk. Och inne i staden – hvilka gator, hvilka
hus! Den som nu vandrar på de breda och väl lagda
trottoarerna och ser t. ex. ett präktigt torg, der
ännu för knappt ett par tiotal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1872/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free