- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
25

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunglig sekter Pipperlings rese- och kärleksäventyr. Skiss af Jo. Jo.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kunglig sekter Pipperlings rese- och kärleksäfventyr.

Skiss af Jo. Jo.

Man kunde omöjligen se en finare, elegantare och
spensligare ung man än kunglig sekter Napoleon
Pipperling vandra öfver Norrbro upp till embetsverken
med sin pappersrulle i handen eller ett paket
juridiska handlingar i den breda dokumentsfickan på
öfverrocken.

"Om du vore enögd, skulle jag likna dig vid en synål,
bror Pipperling", skämtade en af hans kamrater,
"ty sannerligen man kan skåda en rakare, stelare och
mera polerad figur än din."

"Alltid roligt att vara utmärkt på något sätt",
replikerade den godmodige unge mannen, – som
bemötte alla sarkasmer med det artigaste småleende –
i det han sorgfälligt jagade bort ett smolk, som vågat
fästa sig vid hans putsade person, ett smolk efter
en smörbakelse, hvilken vår kunglig sekter hvarje
dag på slaget klockan tolf upptog ur ett försilfradt
etui, för att stilla sin hunger under de ansträngande
tjensteförrättningarne.

"Nå, är det sant, Napoleon, att du i vintras förkylde
ditt kärleksfulla hjerta och att du hade ett pikant
jernvägsäfventyr?" fortsatte den skämtsamme kamraten,
i det han ögnade i dagens tidningar till omvexling
med den trägna renskrifningen.

"Sådana der historier höra inte till offentligheten",
svarade Pipperling med embetsmannamessig min. "Men
om mina herrar kamrater skulle vilja hedra mitt
ungkarlshem i afton med ett besök och intaga ett glas
ananaspunsch och en kopp té i min tarfliga bostad,
så skulle jag väl kunna berätta äfventyret om igen
för dem, som möjligen författa följetongsartiklar."

"Napoleon Pipperling! Du skall hedras och besökas!"
ljöd det i korus från ett halft dussin kamrater,
hvilka hade fullständig kännedom om kunglig
sekreterarens ungkarlshem, och hvilka visste af
erfarenhet att hans små supéer voro lika läckra som
hans lilla våning var elegant och komfortabel.

"Men inga cigarrer förrän herrarne aflägsna
sig!" tillade inbjudaren småleende, ty han hatade
tobaksrök och var lika rädd om sina möbler som om
hela sin värda person.

"Inga cigarrer, men goda cigarrer!" svarade en af
de inbjudne, hvilka alla kände till Napoleons små
egenheter.

"Äkta havanna!" bedyrade denne. "En storartad
uppoffring förtjenar en storartad belöning."

*



De unga männen i verken voro alla församlade hos
Pipperling och hade placerat sig i hans yppiga emmor
rundt omkring ananaspunschen. Förfriskningsbrickan
innehöll dessutom åtskilliga andra omtyckta drycker,
på hvilka den frikostige värden gerna spenderade,
endast man obrottsligen iakttog det förnämsta af
hans budord: "Du skall icke röka!"

"Nå hur gick det med ditt jernvägsäfventyr?" sporde
en af gästerna.

"Har ingen af bröderna hört det förut?"

"I andra eller tredje hand. Låt oss nu höra det i
första."

Napoleon Pipperling smuttade på sin ananaspunsch
och torkade sig om läpparne med sin fina
kammarduksnäsduk. Sedan han högtidligen hostat tre
gånger började han sin berättelse:

"Som mina herrar kamrater kanske känna till, är jag
den lycklige innehafvaren af en liten anspråkslös
förmögenhet."

"Kontribuerar för hundratusen", hördes en ironisk stämma.

"Inga afbrott, om jag får be. Jag är en dålig
berättare om jag blir hejdad i farten. Som herrarne
veta, har jag en morbror på Södermalm, en morbror, som
dragit sig från sina köpmannaaffärer med åtskilliga
nollor i summan af sitt bokslut. Morbror Mårten håller
af mig som sin gullgosse, men svärmar för en fix
idé, att jag skall gifta mig med en min syssling,
brukspatron Torstenssons Clara. Torstensson på
Ringbonäs i Östergylln. Om Clara och jag bli’ ett
par, ärfver jag hela morbror Mårtens förmögenhet, –
gammal ungkarl
som han är. Gifter jag mig inte, går hela arfvet
till Torstenssonska familjen. Jag hade aldrig sett
Clara, mina herrar, inte ens hennes fotografi, men
efter morbror Mårtens utsago skulle hon vara den enda
qvinna på jorden som kunde passa för mitt skaplynne.

"Hvad var att göra? Hundratusen ä’ bra att ha’, men
fyra eller femhundra ä’ ännu bättre. Gifta sig ska’
man väl någon gång här i verlden, och får man dertill
en hustru passande för ens ’skaplynne’, så bör man
väl på rimliga grunder kunna bli’ kär i henne och
följaktligen bli’ en genomlycklig äkta man. Förälskad
hade jag aldrig varit och mina fulla tjuguåtta år
hade jag på nacken. Jag förklarade mig villig att
spela en liten giftermålsintrig och att anmäla mig som
sökande till en ledig bokhållareplats på Ringbonäs,
hvarigenom jag under djupaste inkognito kunde få lära
känna min tillämnade.

"Morbror Mårten fann förslaget putslustigt, och jag
skaffade mig två månaders permission i embetsverket.

"Som det var midt i smällkalla vintern köpte jag mig
en stor restulubb och tog mig en jernvägsbiljett
på andra klassen. Af lutter ekonomi for jag inte på
första, ty jag visste ju inte på förhand huru min
friarefärd skulle aflöpa. Resan gick lyckligt, men
vinden gick på sunnan, och vi fingo oss på aftonen
ett snöväder så rikligt, att molnen laddade ur sig
riktiga laviner.

"I min vaggon var det nära på fullt hus, då vid en
station på vägen ett ungt fruntimmer steg in och satte
sig alldeles midt emot mig, ty i fruntimmerskupéen
hade man ej rum för en enda ny passagerare. Den
okända skildes från en rad med slägtingar och vänner,
ät hvilka hon slängpussade afsked; hvisselpipan ljöd,
och så bar det af.

"Det var en frisk och hurtig flicka, med blåa ögon
och röda kinder. Jag skulle kunnat kalla henne
vacker, om hon inte haft för mycket af den der
landtliga fullblodsstyrkan, som jag inte kan med hos
fruntimmer. Jag har sagt er min smak, mina herrar,
– ni vet att jag älskar det etheriska, sylfidiska,
smidiga ..."

"Synålsmessiga!" afbröt en af åhörarne, ackompanjerad
af de öfrigas skrattsalfva.

"Må vara synålsmessiga!" upprepade Napoleon Pipperling
och gjorde en knyck på sin långa hals, för att visa
sin indignation öfver den plumpe skämtaren.

"Allt nog, min okända skönhet var mera en sköldmö
än en elfva, mina herrar, mera bastant verklighet än
dimlikt ideal. – Skymningen började göra passagerarne
mera förtroliga och konversationen slog upp sina
språklådor till höger och venster. Jag kom att stöta
mina knän mot min hulda okändas, bad om ursäkt och
mottog ett förbindligt leende.

"’Det är ett herrans väder’, yttrade jag, förnöjd i
öfvertygelsen att ha’ uttalat en påtaglig sanning.

"’Ett äkta nordiskt väder’, svarade min sköna.

"’Bara inte drifvorna hindra tåget att komma fram’,
fortsatte jag med en bekymrad blick ut i rymden.

"’I så fall få vi väl lof att skotta snö, alle man’,
replikerade min sköna muntert och visade en dubbelrad
af bländhvita tandperlor.

"Men hennes raska ’alle man’ kastade liksom en skofvel
snö längs hela min ryggrad.

"’Jag för min del har aldrig skottat snö i all min
da’r’, bedyrade jag under ett leende, som bestämdt
var litet sötsurt.

"’Nöden är en ypperlig läromästare’, gentog min
okända ogeneradt, och med en min, som om hon redan
kommenderade ett par tjog snöskottare.

"Jag började nästan att blifva litet rädd för
hennes hurtighet. Ni vet, mina herrar, att hvad jag
än affekterat i min da’r, inte har det varit att
spela hjelte. Hela min figur är inte på det viset
konstruerad. Menniskan födes till militär eller
civil; jag hör till de civila. Om alla voro tappra,
mina herrar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1873/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free