Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ett Djurgårdsparti. C. H. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det. Slutligen måste hennes känsla gifva sig luft. Hon
ställde ifrån sig sin glace, sammanknäppte sina små
händer liksom till bön och utbrast hänryckt: »Detta
är paradiset!»
Det är så. Hasselbacken, sådant det för närvarande
framställer sig, städadt och hemtrefligt, prydligt
och naturskönt på samma gång, synes ha hägrat för
skaldens själs öga när han sjöng:
“Himmel, hvad denna runden,
Af friska löfträn sammanbunden,
Vidgar en plan i lunden
Med strödda gångar och behag!“
Men denna lilla plats har alltid varit vacker, och
Bellman besökte den gerna. Här säges han ofta ha
legat utsträckt i gröngräset under den åldriga ek,
som i dag med sin krona öfverskyggar bilden af »den
störste sångaren som norden bar»; här hade han sin
fröjd af att betrakta sin tids glada folklif, för
hvilket Hasselbacken var den förnämsta skådeplatsen;
här hämtade han ämnena för sina lustiga visor, här
fann ban typerna till de komiska personligheter han
på ett så makalöst sätt skildrat.
 |
Gröna Lund: ”Mjölnargården”.
(Teckning af C. S. Hallbeck.) |
På höjden af den backe som dominerar denna del
af Djurgården låg på Bellmans tid en röd koja;
det var »Hasselbackskrogen». Planen nedanför, som
nu intages af Manègen, Alhambra och Novilla, var,
liksom det sandfält som nu kallas Slätten, på den
tiden öfvervuxen af hassel- och hagtornsbuskar,
hvilka sistnämda med sin hvita blombeklädnad
gåfvo det vackraste afbrott åt den för öfrigt gröna
bottnen. »Beläget mot solsidan, blef», säger Rydqvist
i sina Anteckningar om Djurgården, »detta ställe
tidigt grönt, och redan de första sommardagarna såg
man en skara utvandra med matknyten, lägrande sig på
den af buskar och träd skuggrika platsen, der sjömän,
arbetare, gemenskap och betjening samt allehanda
folk af de fattigare klasserna på flerfaldigt
vis förlustade sig och äfven kunde i rikare mått
njuta vederqvickelsens sparsamma ögonblick, på en
tid då värdshus- och kroglifvet ännu ej utgjorde
hvardagslif. Här funnos repgungor, här dansades och
lektes, här hördes fioler, nyckelharpor, gigor och
valdthorn; här samlades fågelfängare och birfilare,
marktschrejare och tiggare, månglerskor och gycklare
i ett brokigt hvimmel; glammades och grälades, sjöngs
och väsnades; alla påhitt af den råa sinnrikheten,
alla upptåg af den öfverdådiga glädjen anställdes;
vinets gud hade sina altaren uppresta, Amor sköt
sina pilar, skyddad från förtalet inom sina säkra
förskansningar; – allt andades munterhet, lycka,
förgätenhet af verldens tunga och besvär.»
Detta folklifs urartande till dobbel och kif,
slagsmål och osedlighet framkallade under Gustaf IV
Adolfs surmulna regering från myndigheternas sida
åtgärder, hvarigenom sjelfva anledningen till en
friare förlustelse undanröjdes. Befallning utgick
att buskar och träd skulle på Hasselbacken borthuggas
samt platsen sorgfälligare ordnas; öfre Hasselbacken
omgafs med ett staket, dess nedre region förvandlades
till en sandöken. Ställets lefnadslustiga befolkning
skingrades så småningom.
|
Gröna Lund: ”Nybygget”.
(Teckning af C. S. Hallbeck.) |
Hvimlet på det nuvarande Hasselbacken är nog lika
så brokigt som det var i Bellmans dagar, men lifvet
der är icke mer det samma som fordom: den öfverdådiga
glädjen och uppsluppenheten är borta, och det företer
sig ungefär samma skilnad mellan Hasselbackslifvet
nu och då som mellan den fordna Hasselbackskrogen
och herr Davidsons ståtliga etablissement, som
mellan korporal Mollberg och en af vår tids eleganta
dragonofficerare, eller som mellan Bellmansstatyen i
zink och Bellman med kött och blod. Dock, liksom ett
skimmer af glädje och sol ligger utbredt öfver den
vackra minnesstoden, så hvilar äfven en karakter
af lugn belåtenhet och stilla förnöjelse öfver det
lefvande staffaget till Hasselbacken i våra dagar. Här
gör den af välmåga skinande grossören efter intagen
tioriksdalersmiddag betänksamt sitt val mellan fyra
olika slags likörer; här bilda de unga martissönerna
fyrkant omkring punschbuteljen och genomgå med
hvarandra sina bedrifter på simulakrens oblodiga fält;
här meddela sig de unga männen i verken med hvarandra
om sina framtidsförhoppningar, med »kalorikens»
tillhjelp uppdrifvande dem till en yrande höjd
eller med »graniten» afkylande sin harm öfver i
befordringsväg redan lidna orättvisor; här har ett
bättre herrskap, bestående af herre, fru, en son och
tre döttrar, slagit sig ned för att med två tutingar
och fyra koppar té lira en glad tilldragelse inom
familjen; här sitta ett par äldre fruar sedan tre timmar vid
sina tomma kaffekoppar och mönstra de förbigående,
trotsande de sneda blickarne af vaktmästaren, åt
hvilken de icke gifvit några drickspenningar; här
kuttrar, till hälften doldt af löfverket, ett älskande
par, hvilket lika väl kan vara en hygglig gesäll med
sin flicka som en friherrlig godsägare med sin fröken;
– må hända iakttager den ytlige betraktaren blott
den skilnaden dem emellan att baronen reqvirerar
sherry-cobble och vanilj-glace och att gesällen
bjuder på sodavatten med saft. Det är icke på kunder
sådana som dessa värden på stället lefver; det är på
goddagspilten, konsumenten af tioriksdalersmiddagen,
och på de stora tillställningarna à tjugu–trettio
riksdaler kuverten. Men medan goddagspilten pustar
under matsmältningsprocessen, och under det de unga
officerarne och tjenstemännen skämta och glamma
och den aktningsvärde familjefadren med dämpad röst
håller ett för tillfället lämpligt tal for de sina
och de äldre fruarna göra sina anmärkningar öfver de
unga damernas lyx i klädsel och det älskande paret
hviskande afhandlar sina hjerteangelägenheter, utför
andra gardets musikkår under ledning af sin frejdade
anförare direktör Sjöberg i musiktemplet ouvertyren
till Titus eller ett potpourri ur Frihetsbröderna. Och
fåglarna sjunga och blommorna dofta och sommarvinden fläktar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0217.html
