- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 /
360

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderqvarnar. Sat sapienti.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Väderqvarnar.



"Himlen förbarme sig! Sade jag icke hans nåd förut,
att han borde se sig väl före, och att här endast
vore väderqvarnar!"

Med dessa klassiska utrop helsar, såsom verldskunnigt är,
vapendragaren Sancho Panza följderna af sin herres,
den tappre och snillrike riddaren Don Quixotes af
Mancha första stora bedrift, då han utan betänkande
rusar mot trettio förfärliga jättar, några bland dem
af två mils längd, men till sin harm och smärta finner
jättarne plötsligt förvandlade till väderqvarnar,
af hvilka en med sin susande vinge bringar honom att
förlora sadeln och mäta jorden med sina långa armar
och ben.

Och likväl, hvem sympatiserar icke af hjertat med
Don Quixote, som icke ryggar tillbaka för att vilja
med ett raskt
tag befria jorden, och i första rummet sitt
fädernesland Spanien, från trettio farliga
odjur? Hvem, som närmare känner Sancho Panza,
anser icke honom för en inskränkt materialist,
hvilken icke tror på eller erkänner någonting annat
än det, som han kan se med ögonen och taga på med
händerna? Skulle det kan hända i verlden alls
icke gifvas några leda troll, hvilka, så snart
de angripas, med qvickt hexeri förvandlas till –
malande väderqvarnar? Visserligen. Den ärlige
Don Quixote såg dem nog – med själens synkraft –
innan förvandlingen skedde. Han såg dem milslånga,
och ändå tvekade han icke att inlåta sig i strid med
dem. Derföre är han ock en af mensklighetens största
hjeltar och ädlaste idealer, der han ligger på marken,
ikullslagen af den skrefvande qvarnvingen.

Och nu, sedan vi, i likhet med soldaten som besöker
ett gammalt slagfält, egnat vår hyllningsgärd
åt den tappraste
kämpens skugga, skynda vi förklara, att de
väderqvarnar, dem vi här ega att taga i hop med, alls
icke hafva någonting att skaffa med hexeri, ej heller
ligga på Manchas högslätt, ja, ens icke inom hela
det romantiska Spanien. Man måtte väl ock kunna finna
väderqvarnar på närmare håll, t. ex. i det prosaiska,
välmående Holland. Har någon sett ett äkta holländskt
landskap, som saknar sin väderqvarn? Näppeligen,
skulle vi tro. När man på Nordsjön nalkas holländska
uppgrundningarne, ser man, innan ännu en strimma
kust kan skönjas, en mängd underliga, smala föremål,
skjutande fram liksom ur hafvets egen botten. Det är
väderqvarnar med sina vingar, som sticka upp bakom
dynernas eller sandreflarnes låga vallar. Först någon
tid derefter upptäcker man sjelfva landet.

Men hvarföre gå öfver ån efter vatten, i synnerhet då
ån är så bred som Nordsjön och stranden så farlig
att nalkas
som den holländska? Vi kunna återfinna den företeelse,
hvarom är fråga, i all sin glans på ännu mycket
närmare håll. Om man en vacker sommardag nalkas, per
ång- eller segelfartyg, vårt svenska Öland, der Carl
X Gustaf och äfven Carl XV tillbragte många soliga
dagar, så ser man till en början en horisontal linie
och på den en mängd kortare vertikala linier. De
senare äro – så finner man, då man kommit närmare
– idel väderqvarnar. Man finner visserligen äfven
mycket annat på den der horisontala linien, som är
den öländska vallen med sina dubbla landborgar – så
kallas de kalk- och sandåsar som stryka fram öfver
ön i dess längdriktning; man finner der ypperliga
jagtmarker, blommande ängar, de skönaste lindar,
ekar och almar, en förvildad park och en ståtlig
borgruin, från hvilken man har en förtjusande utsigt
öfver öns grönska, det blånande hafssundet i vester
och längst i fjerran det hvitskimrande, sedan ålder
ryktbara Kalmar.

illustration placeholder
Ölänskt landskap: Qvarnar vid Borgholm.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:28:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1873/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free