Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett Christushufvud af Correggio - Näsbo slott på Visingsö. Herm. Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min uppbyggelse deraf. Er är en kostbar gåfva
förlänad, och den skall blifva ännu kostbarare,
om ni begagnar de sorgliga erfarenheter, som Gud
skickar er, på det ni må fördjupa er i det sanna, inre
lifvet. Verlden med dess prakt och herrlighet förgår;
ju mera vi fördjupa oss i den eviga frälsningens
sanningar, desto herrligare förefalla de oss. Det är
Herren som manar er att söka det oförgängliga; det
är lätt att finna, om man blott allvarligt vill. Till
korset, käre mästare, till korset! Med ert hjerta
och med er konst! <i>Ubi crux, ibi lux!» [1]
»Edra ord äro sanna,» sade Correggio, »och göra
mig godt; i er närhet andas en fläkt af fridens
ande. Låt mig stanna här ett par dagar, jag längtar
efter ro; unna mig att få stanna i ert kloster öfver
påskhelgen.»
»Gerna, käre mästare,» svarade priorn, »ni är
hjertligt välkommen; Gud välsigne denna tid af tysta
betraktelser och göre den gagnelig. Jag får icke
sjelf tid att mycket vara hos er; fastedagarna äro
arbetsdagar för klerken, men så ofta jag kan, skall
jag gerna göra er sällskap.»
Och Antonio Allegri blef under flere dagar klostrets
gäst. De blefvo för honom lugna, välsignelsebringande
dagar; han njöt nu omsider af den frid, som hans
lidelsefulla, glödande hjerta hittills icke låtit
honom finna. I den lilla klosterkyrkan, under ljuden
af Salve caput cruentatum uppgick för honom den
kristliga försoningslärans trösteliga djup; och den
gode priorn använde hvarje ledig stund för att under
kärleksfulla samtal föra sin gäst in på den väg, på
hvilken en böjd och bruten själ allena kommer till
ro. Han glömde för en tid verlden med dess lockelser,
dess berusande njutningar och äran, han lefde sig in
i det stora frälsningsmysteriet, hvilket blott för
den öppnar sina djup, som tröst- och hjelpbehöfvande
träder fram till korset. Efter några dagar skildes
han från det fridfulla stället. Full af tacksamhet
tryckte han den åldrige priorn till sitt hjerta och
skänkte honom vid
skilsmessan en tafla, som han målat under sina
ensamma stunder.
I korridoren utanför främlingscellen hade han funnit
en gammal processionsfana och ur denna skurit ett
stycke siden, på hvilket han målat svetteduken
med Christi tornekrönta hufvud, visserligen med den
färgrikedom som karakteriserar hans konst, men med ett
allvar och en kyskhet, sådan som man icke återfinner
hos någon annan målning af hans hand. På den underbara
ljuseffekten, på den förtrollande clair-obscuren, på
de genomskinliga skuggorna igenkänner man mästarens
egendomligheter; men detta manér att låta lifvet
gladt spela in till och med i helighetens allvar,
som man med rätta plägar beteckna såsom Correggiskt,
de ljusare färgernas allt öfverstrålande prakt
saknas här.
Den gode priorn skildes med tårar i ögonen från sin
gäst, för hvilken han fattat tycke, emedan han så
innerligt hjelpsökande slutit sig till honom mot
strömmen af egna tankar. Han lät sätta täflan i ram
och upphänga den i klosterkyrkan såsom ett minne af
den store Correggios besök.
Taflan stannade i det tysta klostret och betraktades
der såsom en dyrbar skatt. Munkarna sålde den
icke för snöda penningar såsom många kloster och
städer, till och med mästarens fädernestad, hafva
åt alla verldens kanter bortschackrat de perlor,
för hvilka de haft hans hand att tacka. Men det
stora franska revolutionskriget hemsökte äfven det
lilla tysta klostret; hvad soldaterna röfvade såldes
och skingrades. Svetteduken med det törnekrönta
Christushufvudet kom till en antiqvitetshandlare
i Milano. Här köptes det af en tysk fältmarskalk
och skänktes af honom till Fredrik Wilhelm III af
Preussen, som lät uppsätta täflan ofvanför altaret
i sitt slottskapell. Hans efterträdare skänkte det
sedermera till galleriet i Berlin, der det ännu
befinner sig. Målningen har lossats från sidenet
och öfverflyttats på väf. Efter denna tafla är det
träsnitt utfördt, som vi lemna våra läsare.
Näsby slott på Visingsö.
Det händer ej sällan, att strandbyggarne vid Vettern se
ett underbart landskap med lundar, åkerfält och ruiner
sväfva i luften öfver den vida vattenytan, och sedan
det en stund vexlat skepnad och form, såsom figurerna
i en kosmorama, lösa upp sig i en lätt dimma och
försvinna vid synkretsens slut. – Det är Visingsö,
Vetterns drottning, som på detta sätt speglar sig
i molnen och åstadkommer den förvillande hägring,
af hvilken seglaren och strandbon spå väder för den
följande dagen och derefter ställa sina företag.
Ungefär på samma vis förhåller sig ön till den
äldsta historiska tiden. Hon träder oss redan till
mötes i historiens morgon; men till följd af de
sneda skuggorna i soluppgången kan forskaren ej
med tillbörlig säkerhet bestämma föremålens storlek
och afstånd, hvadan berättelsen om en del af hennes
tidigare öden är att anse mer som en vacker hägring
än en historisk verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
