Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan på balen. Mathilda Langlet - Luther-monumentet i Worms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
balen.
v y ek! den som kunde ändå ^-^ Finna en undangömd
vrå, Långt ifrån glitter och flärd, Långt ifrån
nöjenas verld!
Och den som der kunde få Bygga en hydda för två,
Reda i stillhet och ro Tarfligt, men trefligt sitt bo!
Ack! den som hade sig der Någon, som hölle en kär,
Som man fick älska igen, Ha till sin trofasta vän!
forna riksstaden Worms är väl bekant för alla
protestantiska trosbekännare, på grund af en
tilldragelse som timade här och sorn blef af så
stor vigt för kristenheten, för hela verlden. Det
var till riksdagen i Worms som Luther kallades för
att blifva hörd Öfver sin lära, den han då äfven
försvarade med det manligaste mod. Till minne af
denna riksdag och dess vigtiga följder beslöt man för
några år sedan att uppresa en minnesvård åt den store
reformatorn. Utkastet till densamma förskrifver sig
från en af Tysklands mest betydande mästare, Rietschel
i Dresden, men efter dennes död öfverlemnades
utförandet åt Donndorf och Kietz. Gjut-ningen
verkställdes på hytteverken i Lauchhammer.
Minnesvården är en storartad, komposition af tolf
statyer, åtta porträttmedaljonger, trettiofyra vapen
och tjugotvå fotreliefer.
På fotställningens sockelpelare sitta reformationens
fyra förkämpar: Petrus Waldus, Johan Wiklef, Johan
Huss och Hieronymus Savonarola.
Den förstnämde är framställd i pilgrimsdrägt med den
uppslagna bibeln på sitt knä och röjer i sin blick
den tankens skärpa, som var’ honom egen och med
hvilken han i bibeln fann olikheten mellan påfvens
lära och evangelium. Pilgrims-drä.gten tyder på de
vidsträckta resor, som han senare företog såsom en
vandrande predikare af evangelium.
Wiklef, en ädel, smärt gestalt, sitter med staf i
handen försjunken i djupa allvarliga tankar; på hans
knän ligger den uppslagna bibeln, som äfven hos honom
blef grundstenen för hans lära och som han öfversatte
till sitt modersmål, engelskan.
Böhmens reformator, Johan Huss, är uppfattad såsom
bedjande. Med båda händerna omfattar han krucifixet,
men trots denna ödmjuka ställning framblickar ur
hans ansigte detta rnod, som lät honom med lugn
hängifvenhet bestiga bålet i Konstans.
Såsom den fjerde framstår Savonarola, den djerfve
italienske munken, den eldige botpredikanten, som i
Florens led samma martyrdöd som Huss i Konstanz.
Postarnentet, vid hvars hörn dessa Luthers fyra
föregångare befinna sig, är deladt i tre delar:
underlaget eller sockeln af polerad syenit och två
öfver hvarandra liggande tärningar. Den öfre tärningen
innehåller på hvar och en af sina fyra hufvudsidor
ett kraftord af Luther och under hvart och ett
sådant kraftord porträttmedaljonger af män, hvilka
jemte Luther voro verksamma för reformationen. På
framsidan, omedelbart under Lutherstatyen, läser man
de djerfva och
Och den som finge bli qvar Sedan, och lyckliga dar
Räkna, och finna till slut–––-
- ’»Fröken, nu dansa vi ut!"
J dansen :
O, hvilken vals! Hur han för! Golfvet jag knappast
ju rör! Dansar jag verkligen blott? Eller har vingar
jag fått?
Kfter dansen:
Hvad? Är det redan förbi? Ack! jag kan ej låta bli,
Om jag den hyddan kan få, Önska mig honom också!
Mathilda .Langlet,
afgörande ord, som utgjort den genomgående idén
vid resandet af minnesvården i Worms: »Här står
jag och kan icke annat, Gud hjelpe mig! Amen.»
Derunder befinna sig bilderna af de båda sachsiska
kurfurstarne Johan den beständige och Johan Fredrik
.den ädelmodige. På baksidan läses: »»Evangelium, som
Herren lagt i apostlarnes mun, är ett svärd; dermed
slår han verlden såsom med blixt och tordön.» Derunder
äro anbragta bilder af de båda riddarne Ulrich
von Hutten och Frans von Sickingen. I sidofältet
på Luthers högra sida läser man de två ställena:
»’Tron är ingenting annat än det rätta sanna lifvet
i Gud sjelf», och »Att rätt förstå skriften, dertill
hörer Kristi anda.» Der nedanför synas bilderna af
Luthers trogna medarbetare Justus Jonas och Johan
Bugen-hagen. På sidofältet, till venster om Luther,
läser man orden: »De som rätt förstå Kristum, dem
skola inga menmskofunder kunna fånga. De äro fria,
icke till köttet utan till medvetandet.» Der nedan
de båda schweiziska reformatorerna Ulrich Zwingli
och Johan Calvin.
Den undre qvaderstenen har på sina fyra sidor
reliefer, hvilka framställa de vigtigare händelserna
i Luthers lif. På framsidan ser man Luther på
riksdagen i Worms, å den andra huru han uppslår de
berömda 95 teserna på dörrarne till slottskyrkan
i Wittenberg. Högra sidan är egnad åt minnet af
införandet af presterliga äktenskap och den allmänna
utdelningen af kalken vid nattvarden samt visar oss
Luther, då han utdelar nattvarden och då han viges
af Bugenhagen.
Högt öfver det hela reser sig deri store
augustiner-munkens gestalt med högburet hufvud och
med en ädel åtbörd vädjande till denna sanningens
heliga urkund, på hvars grund han vågade, trotsa både
kyrkans och statens furstar.
Verkets mästare blef icke förunnadt att upplefva
den högtidliga dagen då minnesvården aftäcktes; han
slumrade längesedan i den kalla jorden då täckelset
föll från hans mästerverk. Endast modellen till
Luther-staty en är hans, liksom en af hörnfigurerna
vid hufvudpostamentet, Wiklefs staty. Rietschel anade
att Luther-bilden skulle blifva hans sista arbete
och med feberaktig ifver skyndade han att fullborda
det. Få dagar fore sin död lät den sjuke mästaren
flytta den stora gipsmodellen till Lutherstatyen ur
verkstaden ned i trädgården. Från fönstret i sitt
sjukrum betraktade han sitt sista verk, sittande
i länstolen. Den 21 Februari 1861 skulle modellen
offentligen utställas; på morgonen samma dag insomnade
Rietschel lugnt, lemnande i arf åt sina lärjungar
att fullborda det storartade verket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
