- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
238

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavisk-etnografiska samlingen. II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HM ml i u g*oii*

IL

var nu länge sedan vi hade nöjet att för
Familj-Journalens läsare tala något om denna
samling; men under tiden har ej hennes skapare
hvilat på redan vunna lagrar. D:r Hazelius har ej
blott ytterligare riktat och utvidgat den svenska
afdelningen af museet, utan han har äfven ökat det
med en särskild norsk, till hvilken förr endast en
svag början fanns. Denna afdelning har nu deremot
erhållit en sådan fullständighet, att hon till och
med kraft en särskild lokal, då den hittillsvarande ej
lemnade utrymme för ett öfverskådligt anordnande. Vid
Drottninggatan 45 i Stockholm finnes hon nu inhyst i
sex rum, hvilka redan äro temligen fyllda. Från denna
afdelning hafva vi å föregående sida framställt en
norsk student på fotvandring, en »sport» som kommit
på modet i Norge och redan företrädes af en särskild
förening, »Den norske Turistförening». Seden att
göra fotvandringar genom landets skilda trakter
har i Norge vunnit stort insteg, och önskligt vore,
om en sådan kunde sprida sig äfven i Sverige mer än
nu är fallet. Ej blott en frisk kropp och en hurtig
själ tillfalla den resande, men framför allt blir han
förtrogen med sitt folk och sitt land. Etnografien
har, så att säga, vuxit upp ur fotvandringarna och
måste fortfarande underhållas genom dem. Som en vacker
och nyttig påminnelse härom står den kraftfulle norske
ynglingen här, iförd sin lätta resdrägt, sin bekanta
tofsmössa och renseln med dess tillbehör.

Det är han som i hast fört oss öfver till den norska
afdelningen af museet, innan vi ännu haft tillfälle
att yttra något om samlingens ändamål och omfattning
i allmänhet. Men vi hoppas att detta språng, om det är
något, skall till-gifvas oss, och vi uppskjuta således
till en annan gång den mer abstrakta öfverblieken
af museets betydelse såsom en länk i kedjan af
våra vetenskapliga samlingar. Yi bedja i stället
läsaren följa oss på en hastig vandring genom de
norska salarne och rummen, der måhända ett och annat
skall uppehålla oss en stund, medan det mesta måste
gås förbi helt flygtigt, då vi icke skrifva någon
»handbok för besökande». Och af samma skäl bedja vi
att slippa en beskrifning efter lokalerna; vi taga
hellre vissa grupper i skärskådande.

Det första som slår åskådaren, när han vandrat
en stund genom de rikt fyllda gemaken och tagit
föremålen i ögonsigte, är den ofantliga mängden
af träarbeten. Man har här för sig ett folk med
urgammal, högt uppdrifven och aldrig öfvergifven
snidskicklighet. På alla områden, i alla former har
denna färdighet gifvit sig uttryck. Från sängar,
stora som små rum, till de obetydligaste småsaker,
är allt trä siradt med ornament af ofta förträfflig
art. Praktstycken i sitt slag äro särdeles de. båda
stora sängarne, den ene af 1650 i en ren och prydlig
renässansstil, den andra i färger, kanske något
äldre. Här träffas bland öfrigt bohag flere vackra
skåp, till och med sådana med fristående figurer,
kistor »af alla de slag», sirade med höga reliefer,
knifvar och skedar med prydliga skaft o. s. v. Och
framför allt se vi här en betydande mängd svarfvade
och snidade dryckeskärl, som visar, att vi hafva
framför oss ej blott ett snidande, men också ett
manhaftigt, öldrickande folk. Dessa »bollers»,
»Ölhaners», »ölgäss’» etc. former och utsiring bilda
en fortlöpande kedja allt ifrån slutet af 1500-talet
intill våra dagar, och som de fleste äro daterade
och bära inskrifter, blir studiet af dessa så mycket
lärorikare. Somliga af de äldsta äro ofantliga i
omkrets, svarfvade ur riktiga urskogsträn; sedan
aftager storleken mer och mer. Bollerna äro runda
med snidade handtag, men ölhanarne dels utdragna
på längden, dels på tvären och föra fram och bak
prydnader af fågelhufvud och stjertar. De simmade
kring i de stora gästabådsskålarne, deraf deras
namn. Eu annan intressant samling af snidade föremål
bildas af »rullefjölarne» (mangelbrädena), med rikt
sirade ofvansidor och skurna hand-

tag, regelbundet i form (af något djur. Den norska
allmogens skulpturfantasi har dessutom gifvit sig
form i en mängd småsaker, dem vi här ej kunna så
noga genomgå. Men ett är betecknande för hela denna
ytterst talrika klass af bohag: färgen förmäler sig
nästan utan undantag med formen. Alla dessa boller
äro målade i rika färger och bära målade inskrifter;
mangelbrädena lysa i rödt och grönt, kistorna prunka
i blått och rödt, sängarna likaså. Den ena af de
stora sängarna är restaurerad med ledoing af de äkta
lemningarna och visar en profkarta af guld och färger,
som tillhör det grannaste och kraftigaste man kan få
se. Till och med riktiga målningar af evangelisterna
pryda dess gafvel. Denna kärlek till färger skiljer
de norska sniderierna från de svenska, i hvilka
mestadels träet sjelf får synas, der ej målningen
ersätter skulpturen. Våra äldre allmogearbeten skilja
sålunda på hvad de norska förena.

Deremot gifves det ett slag af sniderier hvilka ej
sirats med färg. Det är de rikt sirade byggnadsdelar
och arkitektoniskt hållna föremål, som ingå i
»staburarne», »stafkyrkorna» o. s. v. Här finnas
präktiga staburstolpar, ett slags korta, fritt
behandlade kolonner med siringar, dörrfattningar från
Tudals kyrka, sängstolpar o. s. v,, hvilka, så vidt
man kan se, ej förete spår af färg. Till och med
bänkgaflar i kyrkor äro omålade, antagligen emedan
den trägna nötningen skulle inom kort beröfvat dem
färgen. Att de yttre arkitekturdelarne ej sirats med
sådan, förklaras bäst af klimatet, som i allmänhet
ej tillåter Begagnandet af färg å yttre delar af
byggnaderna.

Äfven såsom ett metallarbetande folk af stor
skicklighet framstå norrmännen för den som
tager kännedom om museet. Här finnas de bekanta
filigransarbetena representerade i litet men godt
urval; vidare en stor, praktfull brudkrona från
Hardanger, med gjutna prydnader, silfverskedar
o. s. v. Men ej heller brons och jern saknas,
från uräldsta till närvarande tid. Vi fästa oss
särskildt vid några kyrksaker från medeltiden,
sköljkärl (lavatorier) i form af djur, stakar m. m,
äfvensom man här ser nyare föremål af skilda bruk och
former. Öfverhufvud är det dock i de nyss omtalade
silfver-pry<Jnaderna som norska folkets egendomlighet
egentligen visar sig på detta område.

Så mycket rikare och skönare framstår den norska
husslöjden i de textila arbetena med allt hvad dertill
hörer. Här möta oss först de fullständiga drägter
med figurer, hvilka finnas spridda i hela lokalen
och utmärka sig lika mycket för färgernas pittoreska
behag, som det förträffliga utförandet af sjelfva
stommarne. I allt ser man här, utom den afbildade, sex
figurer, qvinna från Hviteseid i Telemarken, två män
från Hiterdalsbygden, nian och qvinna från Buskeruds
amt samt lapsk qvinna. Men dessutom förekommer en
rik samling plagg af alla slag, särdeles hvita med
kulörta broderier. Som bekant pågår för närvarande
inom den europeiska konstindustriens högsta lager en
strid om de olika grunderna för färgsammansättningen i
textila arbeten; å ena sidan står den vikande franska
riktningen med naturalistiska mönster, å den andra den
österländska, uppfattad af flere betydande tyska och
engelska författare och tillverkare, hvilken yrkar
på stilisering, färgernas jemna och fina fördelning
samt, i följd häraf, utdömandet af relief genom
skuggor och dagrar. Det lider intet tvifvel att
ju den senare skall segra; och som sina förnämsta
hjelptrupper uppkallar hon, jemte de österländska,
just de folkliga europeiska väfnaderna och mönstren,
i hvilka alla samma regel följes. Vi veta också, att
sedan’ ett par år det svenska sällskapet »Handarbetets
vänner» arbetar i samma riktning och särskildt för
upptagandet af en del gamla till-verkningssätt. Äfven
från norska afdelningen af detta museum hafva mönster
med framgång hemtats och visa således hvartill detta
slags samlingar äfven ur direkt praktisk synpunkt
kunna gagna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free