Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gnistor i mörkret. Af Claude Gerard. (Forts. från sid. 281.) - Scylla och Charybdis. Prosper Block - Torghatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvardagslif gick miste, ifall hon icke infann sig vid
bordet, innan denna slutligen lät kläda sig.
Nu var hon då ändtligen i ordning, men middagen hade
likväl måst uppskjutas en stund, ty toaletterna på
1600-talet voro icke mindre besvärliga och brydsamma,
än nu.
Med håret högt uppstruket och hårdt bundet öfver
den bleka gulaktiga pannan, omgifven af ett litet
genombrutet guldband med perlor; kring den magra
halsen en stor uppstående krage hvars djupa uddar
framtill nedföllo öfver sammetsroben med »slitsade»
ärmar och ett skärp, hvars fransar hängde ned
under bröstet, som var hårdt insnördt i den styfva
korsetten med silfverbroderi, föreställande tvenne
uppresta lejon, och slutligen ett stort, utsömmadt
och med spetsar omkantadt »handkläde»» i handen,
syntes prinsessan i matsalen och intog sin plats,
sedan man tvättat sina händer i ett silfverbäcken,
som en kammarsven höll, och afhört hofpredikantens
långa bordsbön.
Det ensliga Stegeborg kunde icke ofta glädja sig åt
någon fest och »lustighet», och den surmulna värdinnan
sjelf blef slutligen så upplifvad af Skyttes glada och
skämtsamma tal och berättelser, att hon efter middagen
lät hertigens »pipare och musikanter» uppföra en slags
konsert, hvars harmoni kanske icke var så stor, men
som var märkvärdig derför, att den tycks hafva varit
de sista glada toner som ljudit inom den gamla borgen,
hvilken nu är i ruiner.
Först två dagar derefter lemnade Skytte Stegeborg,
och det fordrades nära tre veckor innan han ändtligen
hann så långt som till Markaryd, vid skånska gränsen.
Om man berättat den lärde och skarpsinnige mannen
att tvåhundrafemtio år derefter skulle denna resa
kunna ske på en enda natt, så hade han troligen
antagit att fortskaffningsmedlet icke kunnat vara
något annat, än en af de beryktade »ungsrakorna»,
eller en qvastkäpp ifrån Blåkulla. (Forts.)
-
Scylla och Charybdis[1]
Jo, nu har lillan råkat vackert ut!
Befjädradt röfvarband vill henne plundra;
Rädd vänder hon sig från dem – hvem kan undra,
Att hon i brådskan spiller mjölken ut? –
Men se, då passar gamle kisse på
Han tänker: Skönt! Nu skall man riktigt må.
Det är, tyvärr, ej värdt att här i lifvet
Vi söka undvika Charybdis – ty
Som oftast råka vi i fara ny;
Se, Scylla lurar på oss, det är gifvet.
Prosper Block.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
