- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 15, årgång 1876 /
337

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru det tillgår vid ett afrikanskt hof. Ur doktor Georg Schweinfurts reseskildringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

dölja, det hon ej ägde en enda tand i behåll. Hennes
uppträdande var kanske mera trefligt och gladt, än
egentligen värdigt; hon var naken, förutom ett med
hvita perlor och jernringar kantadt fårskinn, som helt
blygsamt fladdrade ned om hennes höfter. Handlofvar
och fotknölar voro behängda med messings- och
kopparringar samt så solida jernkedjor, att de varit
starka nog att hålla i styr den vildsintaste fånge,
medan öfver hennes hals och bröst var utbredd en
hel exposition af varor från någon gammal otreflig
jernkramhandel. En inföding, som fordom varit slaf,
men nu tjenstgjorde som skeppssoldat, uppträdde som
tolk. Han började med att berömma den gamla damen,
talande vidt och bredt om hennes rikedom: »Alla
afvelsgårdar, hvars rök så gästvänligt höjde sig i
fjerran, tillhörde Chol; hennes voro alla betesmarker,
som utbredde sig vid stranden; hennes de gränslösa
mozirahs, med dess oxar och kor; ja, hon ägde minst
tretiotusen boskapsdjur, och om jag lefde än aldrig
så länge, skulle jag

På mina frågor till tolken erfor jag att drottningens
första man var död, men att hon gift om sig med en af
den hädangångne gemålens söner, som härigenom blifvit
upphöjd till stor rang.

Denne unge man, hvars namn var Kourdyonk, var
jemförelsevis med hustrun fattig och utan inflytande,
en nolla i styrelsen. Detta oaktadt ingaf han den
gamla drottningen en respekt, som gränsade till
förskräckelse. Hennes äktenskap var må hända icke det
lyckligaste. Den unge gemålen motsade henne ständigt,
och oaktadt den spira, bestående af en sjömansdagg
full af knutar, som drottningen ständigt bar i handen,
lär han icke varit rädd för att dagligen genomprygla
henne.

Hurudant det nu än egentligen måtte hafva
förhållit sig, - vid Kites savanner fanns det
måhända öfverdrifna berättelser om nästans görande
och låtande, likasom på andra fläckar af jorden -
alltnog, den unge Kourdyouk, som föl-

Drottning Chol på besök hos d:r Schweinfurth.

dock icke få ett begrepp om den myckenhet af
jernkedjor och koppar, hvaraf hennes magasiner voro
uppfyllda."

Under detta tal myste och nickade drottning Chol,
hvarpå hon gjorde en del frågor efter mamsell Tinne;
isynnerhet intresserade det henne att få veta med
hvem hon hade gift sig.

»Hon är icke gift.»

»Och hon var ändå så rik», sade drottningen med ett
uttryck af den största förvåning.

I sin egenskap af afrikanska var det henne omöjligt
att förstå, huru en rik qvinna kunde förblifva ogift,
och hon till-lade : »En rik qvinna är här mycket
älskad. De hvita männen stå långt tillbaka.»

»Nej, nej!» svarade jag; »arftagerskor äro också hos
oss särdeles tillbedda.»

Detta lugnade och tillfredsställde drottning Chol,
som nu aflägsnade sig.

jande dagen gjorde mig sin visit, uppförde sig
särdeles höfligt och passande. Han talade tydligt
och flytande arabiska och vi kunde godt förstå
hvarandra. Likasom alla infödingar talade han med
beundran om mamsell Tinne och berättade, att han till
minne af henne kallat en af sina hustrurs döttrar:
Signora.

Jag besökte ofta den gamla drottningen, som var
boende i min närhet, och det intresserade mig
ganska mycket att taga reda på hennes mjölkkammares
mysterier. Angående matlagning lyssnade hon särdeles
välvilligt till mina åsigter, som kanske icke
alltid öfverensstämde med hennes. Det beröm får
jag gifva infödingarne, att de voro renliga och att
man i deras tält icke stördes af ohyra. Det enda som
kunde vara obehagligt nog, var då någon orm prasslade
ibland halmen. Dessa djur hållas af de infödda såsom
heliga,. De kalla dem bröder och anse som ett brott
att döda dem. Bostäderna voro uppförda af en blandning
lera och halm, och det

gy. Familj-Journ. 1876.

4B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:29 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1876/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free