- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
69

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några dagar i Schweiz. En rese-skiss af Malin K. (Skrift, som vunnit pris vid Familj-Journalens litterära pristäflan 1876.) - Ett fosterländskt Bildergalleri. LVII. Pehr Gabriel Wickenberg. Axel Krook

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

litet mästerstycke af allvar och hjertlighet,
lämpadt efter de små åhörarnes fattningsförmåga.

Så slutade denna vecka, hvaraf minnet alltid
kommer att framstå som en helgjuten bild
af naturfriskhet. Det

kännes som en hvila att i våra omstörtande, närdfulla
tider färdas genom nejder, hvilka, oberörda af
industriens hand, bibehållit sin ursprungliga skönhet,
och att se en folkfest, deri grundelementerna äro
ren glädje och barnslig oskuld.

Ett

Silcle^g^allei*!.

LVII.

I*elir

t,vilken kraft hos menniskoanden! Många vittnesbörd
lemnar oss häfden, om huru personer med en kraftfull
ande i en bräcklig stofthydda och under andra yttre
vidrigheters hämmande påverkan lyckats att från en låg
samhällsställning höja sig sä, att slutligen talet om
dem burits kring all verlden! En dylik menniskoande
var i tiden Pehr Wickenberg, den berömde målaren.

Det är nu en hel del år sedan jag en gång kom
in i en så kallad bodkammare hos en handlande i
Malmö. Väggarne derinne voro alldeles behängda med
små i svartkrita ritade, eller i tusch målade taflor,
flertalet med motiv hemtade ur grekiska mytologien. De
voro tydligen de första lärospånen, men redan i dessa
låg något af detta märkliga, som hvarje ande, äfven
då dess storhet endast är latent, trycker på sina
skapelser, den gnista som gifver åt dessa himmelskt
lif, sanning och skönhet. Bodens ägare sade mig, att
dessa taflor för hans räkning inköpts, den ena efter
den andra, af hans bodbetjenter för några få skilling
hvardera, "Säljaren var på den tiden en mycket fattig
gosse, son till en fanjunkare här i sta’n ... nu är
han en mäkta ansedd man med hederslegionens stjerna
på bröstet och ett namn, som bäres på hvarje bildad
europés

läppar. Hvem kunde tro, då Pehr Wickenberg kom
hit i boden och stod en stund högt rodnande, tills
han omsider drog fram ur jackan sin lilla tafla och
bjöd ut den till salu, lycklig om han fick den såld,
strålande om med slantarna följde litet bröstsocker
. . . hvem kunde tro, att det af honom skulle blifva
en sådan man! Gud välsigne honom för resten, ty
det var en god son, och det är han ännu . . . den
metallen har ej ergats.» Den hederlige köpmannen,
som sålunda understödde den gryende konstnärens
första f j ät, är nu död, likasom konstnären sjelf;
fast nej, den sednare är icke död, han lefver ännu
i sina oförgängliga konstskapelser, och hans namn är
en prydnad i konstens häfder, likasom det för visso
är och skall i all tid vara vårt land till heder.

Konstnärens far har till utgifvaren af »Wickenberg^
Album» lemnat följande t||^ning af sonens barndom:
»Peter Gabriel Wickenberg föddePi Malmö den l Oktober
1812. De sju första åren var han som oftast sjuklig
och sluten inom sig

"Wickenberg.

sjelf, aldrig road att umgås med andra barn af lika
ålder. Efter åttonde årets förlopp kommo helsa och
krafter-, samtidigt härmed utvecklade sig hos gossen
ett godt minne och fattnings-gåfva samt mycken håg
för läsning och skrifning, men framför allt för
ritning. Hvarje gammalt kopparstick han öfverkom,
skulle genast af honom aftecknas, antingen på ett
bord med

krita, eller på papper med blyerts eller
skrif-penna. Då han fyllt 13 år, gjorde händelsen,
att till Malmö anlände en person, som gaf undervisning
i ritning. Till denne fick han gå allt som oftast, och
oaktadt han J)å samma gång måste infinna sig i skolan,
försummades aldrig rit-lektionerna. Då de andra
jemnåriga barnen på ledighetsstunderna sysselsatte
sig med allehanda lekar, satt min son och ritade. Ja,
han var så trägen, att han ibland på lediga timmar
än skref rent för betalning och än kopierade taflor,
som han försålde, så att han förtjente både till
uppköp af nödiga klädespersedlar och böcker. Uti
apologist-skolan fick han flera gånger premier
för skönskrifning, läsning och kartritning. Alltid
stilla och flitig, var han afhållen af alla och i
ett bättre hus här,i staden upptagen med största
välvilja. Efter fyllda 16 år begick han för första
gången H. h. nattvard och lemnade strax derefter
apologist-skolan, der han uppnått högsta klassen
och er- . hållit de högsta betyg. Från denna tid
egnade han sig uteslutande åt ritning och läsning i
språken, f or tjenade så mycket att han sjelf kunde
underhålla sig med kläder och lemna understöd af
sparade penningar till sina systrar. 1830 om sommaren
talte han mycket om att vilja besöka Stockholm, men
som inga relationer funnos för honom der, måste han
lemna denna sin älsklings-idé tills året derpå, då
han, genom några ädla vänners försorg och en försåld
tafla, som han bortlottade for 70 riksdaler, koDi i
tillfälle att få uppresa till hufvudstaden, der en
ädel man, ryttmästar Engman, försträckte honom med
en större penningsumma.»

Så långt fadern. Sonen berättar sjelf, att färden
skedde på en s. k. vedskuta. Då vädret var vackert,
satt han på akterdäcket, upptog sin ritbok och
aftecknade de vyer, han fann anmärkningsvärda. Han
kände sig så lycklig, som en ur buren utsläppt fågel,
»den sig höjer på fria vingar mot sol-

Pehr Gabriel Wickenberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1877/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free