- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 16, årgång 1877 /
307

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnet af Nyköpings slott. J. M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IMCinnet af IVyköping-s slott.

t n bild af alla menskliga verks
förgänglighet erbjuder för närvarande Nyköpings
slottsruin. Förfallna vallar, nedrasande murar och
skräpiga stenhögar äro de enda lemningarna efter
starka befästningar och ståtliga torn med mot himlen
sträfvande spiror. Gapande källarehvalf äro de enda
qvarlefvorna af de präktiga salar och genljudande
gångar, der förut så mycken glädje, kärlek och
ärelystnad, men äfven så mycken olycka, hat och
förödmjukelse upprörde nu länge sedan förmultnade
invånares sinnen.

Den klippa, på hvilken det gamla slottets grund
hvilar, tros under den gråa forntiden, då vattnet stod
vida högre än för närvarande, hafva varit en holme,
på hvilken någon gammal vikingaborg möjligen haft
sin plats. I den kringliggande trakten finnas ännu
många lemningar af ättehögar från hednatiden.

Staden Nyköping omnämnes första gången under förra
hälften af 1200-talet, men slottet - eller »huset»»,
som det i äldre tider kallades - först under senare
hälften deraf. Det lärer då hafva legat på en
halfö, mellan Nyköpingsån och Arn-ån, samt för sitt
starka läge blifvit ansedt såsom ointagligt. Under
folkungarnas sorgliga inbördes krig spelar det en
framstående rol. Der bodde Magnus Ladulås, såväl under
den tid han var hertig (åren 1266- 1275), som äfven
sednare, när han tillskansat sig kronan, till sin död
(1290). Denna period kallas af en författare slottets
första storhetsperiod. Och om man erinrar sig konung
Magni praktlystnad och hans försök att i Sverige
införa det utländska ridderskapets seder och bruk,
bör man kunna föreställa sig det glada, brokiga och
omvexlande lif, som då derstädes fördes. Här höll
konungen äfven åren 1284 och 1285 bröllop för sina
båda döttrar, Bi-kissa och Marina, med utländska
furstar. Men här satt äfven hans olycklige broder
Waldemar fången en stor del af sin lefnad; första
gången år 1275, då han greps och tvingades afstå från
kronan, hvarefter han åter lössläpptes; andra gången
från 1288, då han för säkerhets skull af Magnus åter
fängslades, hvarefter han hölls i strängt, men dock
furstligt förvar långt efter sin ärelystne broders
död, eller ända till sitt eget frånfälle 1302.

År 1303 tillträdde konung Birger Magnussons broder,
hertig Erik, hertigdömmet Södermanland och tog sitt
säte på Nyköpings slott, hvilket dock redan följande
år af konungen belägrades - första gången man känner -
och intogs. Sedan den sistnämnde likväl sjelf vid
Håtuna-leken på hösten 1306 blifvit fängslad af
sina bröder, insattes han i ett torn af Nyköpings
slott med sin drottning, två söner och en dotter,
en biskop, sex riddare och sexton adelsmän, samt
frigafs först i påsken 1308, sedan han lofvat att
icke hämnas. Detta löfte höll han dock icke bättre,
än att han flydde till konung Erik Menved i Danmark,
af hvilken han erhöll en dansk krigshär, hvarmed han
redan samma år på hösten återkom och inneslöt slottet
- andra kända belägringen, - under det hertigarna

//

Lill Trädgården //



Planritning af

(af J.

voro på annat håll. Trots anfallshärens ovanliga
talrikhet samt användandet af alla den tiden kända
krigsmaskiner och anfallsmedel, måste belägringen dock
efter trenne månaders tid vid julen åter upphäfvas
samt danskarna draga hem till sig. Efter försoningen
i Helsingborg 1310, då riket delades mellan de
tre bröderna Birger, Erik och Waldemar, erhöll
den förstnämnde på sin lott Nyköping, med vilkor
likväl att slottet skulle nedrifvas. Detta skedde
dock icke, utan Birger höll i stället derstädes ett
lysande hof och mycket krigsfolk, i följd hvaraf han
tvangs pålägga den kringboende befolkningen dryga och
olagliga skatter. I slutet af 1317 lyckades konungen,
hvilken lika litet som hans drottning var böjd att
glömma forna förolämpningar, att locka hertigarna
till det s. k. Nyköpings gästabud, då dessa, jemte
sitt följe, trolöst fängslades och kastades

i tornets djup. Derefter skyndade Birger, i Nyköpings
slott qvarlemnande Kristian Skärbäck med en stark
besättning, till Stockholm, för att bemäktiga sig
staden, hvilket dock misslyckades. Men under tiden
reste sig den redan förut missnöjda befolkningen,
uppretad öfver hertigarnas fängslande, och kriiigslöt
slottet - den tredje kända belägringen. - I följd af
de fasta murarna drog saken likväl ut på tiden i flera
månader, och det var då, som besättningen, troende att
belägringen skulle upphäfvas efter hertigarnas död,
i April 1318 lät dem omkomma af svält och vanvård,
hvarefter liken, praktfullt höljda under gyllenduk,
på bårar utsattes utanför slottets port. Men detta
uppeggade blott ytterligare de belägrande, så att
den uthungrade och glesnade besättningen slutligen
i Augusti måste gifva sig, hvarefter slottet af det
uppretade folket förstördes.

Om denna första slottsbyggnads beskaffenhet känner
man blott föga eller intet. Visserligen har en
J. Sundler år 1735 utgifvit en latinsk disputation,
i hvilken såväl det torn, der konung Waldemar var
inslu-ten, som det, der hertigarna sutto fängslade,
finnes afbildadt i groft träsnitt. Men man kan

ej tillerkänna dessa afbildningar något historiskt
värde, allra helst som den lärde disputatorn icke
nämner, hvarifrån han fått dem. Enligt en gammal
sägen, skall hertigarnas fängelse hafva varit beläget
vid det sydöstra hörnet af den ännu qvarstående, inre
fyrkantiga borggården, der det nuvarande arbetshuset
är inrättadt. Sundler uppgifver, att ännu 1702
qvarstod af de gamla slottsmurarna så mycket, att
man tydligen kunde se det rum, der hertigarna svultit
ihjäl, och att rummet var beläget åt östra sidan, helt
rundt, nere vid marken, utan fönster och gluggar, åtta
alnar högt och åtta alnar i diameter. Emedan ingen
dörr fanns på tornet, tycktes det som om fångarna
blifvit dit nedhissade (Indebetou, Nyköpings Minnen,
sid. 10). Allt detta är emellertid mycket osäkert.

Sedermera synes byggnaden hafva legat i ruiner, till
dess slottslänet - Jönåkers, Daga och Eönö jemte delar
af Kekarna och Oppunda härader - af konung Albrecht
på tio år pant-

Wyköpings slott

ManJcett).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1877/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free