Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från "fåfängans marknad". Skiss af Jo Jo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’fåfäng-ans* marknad.9
Skiss af
I.
., min älskade vän - -"
"Men, min älskade, älskade lille gubbe, har du kastat
en enda granskande blick på vårt möblemang? Det är
ju nära femton år gammalt, Hvilken menniska med smak
kan nu för tiden slå sig ner i våra farmorsemmor? Man
vill väl inte sitta i en postkur heller."
"Jo, der borde just jag sitta, för att ständigt
vara på vakt för dina extravaganser. ’Ou est la
femme?’ heter det i de franska brottmålshistorierna."
"Eberhard, är du alldeles ifrån dig? Hvad vågar du
säga? O, att jag skulle lefva till den stunden! Oh,
oh, oh! Bet är förskräckligt."
Den vackra frun, som demonstrerande stått framför sin
sittande man, ordnade sitt långa klädningssläp och
sjönk med ett dån-dimpsuttryck ner i den förhatliga
"farmorsemman", medan hennes gemål, grosshandlaren,
med liten oro och mycken ironi utropade:
"Hur skulle det nu ha’ gått, om du inte dånat i
farmorsemman, utan i någon af dina kabinettsfåtöljer
med deras spindelben?"
"Jag har visst inte dånat och tänker inte dåna
för din hjertlöshets skull. Och ändå har du panna,
att dagligen förklara mig din oförändrade kärlek,
min oförändrade skönhet, och huru hela verlden skall
tro att vi skämta, då vi om nio, tio år tänka fira
vårt silfverbröllop. Ack, en äkta mans fleuretter ä’
inte hälften så mycket värda som ~- kavaljersparoler."
"Har du sagt den sanningen åt löjtnant Silfverhane
också?"
Någonting liknande en snilleblixt - ifall den ärade
läsaren vet hur den ser ut - flammade till i den
tretioåriga kokettens vackra ögon. Hon ämnade svara,
men beslöt att föredraga tystnadens vältalighet. Hon
vände sig bort och drog en djup suck. Trymåen midtemot
sqvallrade likväl - till den lilla ränk-smiderskans
heder - om ett smålöje.
"Suckar du, Laura?" utropade köp- och äkta-mannen,
i det han plötsligen reste sig upp och drog ner sin
väst, alldeles som en passionerad älskare på scenen.
"Är det måhända förbjudet för en misshandlad maka
att - sucka?"
"Det beror på, hvarför hon suckar."
"Ou est le mari?"
Den unga frun drog en ny suck, sä tung, som om
alla verldens olyckor staplat upp sig på hennes
bröst. Eberhard sjönk ner på sina knän bredvid emman
och ville kyssa handen, som den förorättade makan
drog undan,
(Eftertryck förbjudes.)
. "Och det var inte för Silfverhanes skull du
suckade?"
"Kanhända. Men i så fall tänkte jag blott på, ;hur den
unge, nu så hygglige, mannen i sin ordning skall bli’,
en tyrann, som du, när han väl blir gift."
"Ty-..."
"r-a-n-n rann, säger tyrann, eller har du .inte nekat
till allt, hvad jag bönfallit om under en hel månad?"
"Men, älskade Laura, de onda tiderna. Minns du inte,
hur morbror Eskil i går brummade och’.varnade?"
"Gud! Hvad ni köpmän ändå äro dumma! Yet du då inte,
hvad köpmanspolitik vill säga? Då andra fälla sina
segel, rädda för motgångens storm, väcker just
den det största förtroendet, som djerft begagnar
sig af vinden. Om du sätter upp ett nytt möblemang
och köper dig nya hästar, för att inte tala om den
nya wien-kupen, som jag så länge begärt, så ska’
man ju ovilkorligen öfverskatta din ställning och
sjelf bidraga att göra den mera lysande, medan man
deremot misstänker den, som i ängslan knogar och
sparar. Ack, om jag finge sköta dina affärer ett enda
halft år! Minns du, när jag köpte vårt sommarnöje
i fjol? Sjutiotusen! Alla sade, att det var hittadt
för det priset."
"Står oss Öfver hundra tusen redan."
"A la bonheur! Men huru stego inte dina aktier? Ack,
Eberhard, ditt enda lilla fel - förstås, med undantag
af din elakhet mot din stackars, lilla fru - ditt enda
lilla fel -. Nej, hvad den hårläggningen klär dig -
ditt enda lilla fel -. Stackars min älskling! Minsann,
ser jag inte två silfverhår; förlåt, dem rycker jag
bort och lägger i min briljantmedaljong- ditt enda
Ulla fel - är, att du är alldeles för skuggrädd, för
försigtig och för obeslutsam. Du skulle vara rask och
hurtig, som - som löjtnant Silfverhane, lika visst
som du är mycket vackrare än han. Minns du, när han
på lustfärden i fjol somras hoppade i sjön efter min
tappade bukett? Det skulle inte du vågat göra."
"Jag undviker så många dumheter jag kan."
"Så skulle du inte talat under fästmansåren. Men så
behandlas alltid en stackars hustru. Hon får trösta
sig för mannens likgiltighet med barnens kärlek. Ack,
der komma våra små genomsöta ungar! Nej, se då bara
så’na små kyrkenglar!"
In trädde familjens yngsta medlemmar - de äldre
voro i skolan - utpyntade för en promenad med den
mest raffinerade smak, klädda i siden, silkessammet
och hermeliner.
"Jag tror, min själ, att det är äkta hermelin, Laura?"
"Äro inte sådana skatter värda sådan infattning?. Nej,
se då bara hvad lille Yngve liknar dig, då han
skrattar. Nå, så drag då på munnen, otäcka menniska!"
Sy. Familj-Jour». 187§.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
