Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandgatan i Visby. II. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
När konung Birger Magnusson år 1312 besökte Visby,
bjöd han till sig stadens ^advocati» (fogater, fogdar
eller borgmästare) och "consules» (rådsherrar), och
begärde af dem att på Fiskaretorget erhålla plats
till uppförande af en byggnad. Då de välvise herrarna
yttrade sina betänkligheter, frågade han skämtande,
om de ej ville skänka honom åtminstone så stor
plats, som han kunde intaga med ett kalfskinn. Denna
begäran blef utan svårighet beviljad. Nu lat-kungen
sönderskära ett kalfskinn i smala remmar och intog
dermed ett betydligt stycke af torget. Der uppförde
han en präktig byggnad, hvarest konungarna sedan
vid sina besök i Yisby togo in och höllo hof,
intill dess att Visborgs slott, vid pass 100 år
senare, blef uppbygdt. Och sedan blef byggnaden,
som erhållit namnet Kalf-skinnshuset, upplåten till
stadens köpmansgille och den kallades äfven Börsen,
stundom Vinhuset. Till en börs var huset genom
sitt grannskap med hamnen och med Strandgatan,
der de flesta köpmännen hade sina bostäder och
varubodar, särdeles lämpligt. Om dess yttre har man
sig endast bekant, att på hvardera långsidan ledde
tio präktiga trappor upp till lika många portar. När
Strelow på 1630-talet utgaf sin gotländska krönika,
var den kostbara byggnaden till stor del öde,
och namnes såsom danske konungens, öns dåvarande
öfverherres, tillhörighet. På 1700-talet funnos
ännu ruiner qvar, bland hvilka märktes flera smärta
finslipade kolonner. Ar 1734 var det fråga om att åter
iståndsätta huset till landshöfdinge-residens, och
riksdagen anslog dertill medel, men planen öfvergafs
och medlen sades vara förskingrade. När det nyssnämnda
kronobrän-neriet icke långt derefter skulle uppföras,
togs från Kalfskinnshusets ruiner huggen sten till
bränneribygg-naden, och delar af de nämnda kolonnerna
stodo framför den
Burmeisterska huset.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
Lilla Strandporten.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
länge såsom prydnader i muren terrass, som
sträckte sig långs bränneriet. Terrassen borttogs
för vid pass tretio år sedan och kolonnerna
fördes af den, som ledde arbetet, till Bjers gård i
Vesterhejde. Nämnda kolonner samt ett mycket stort,
bladsmyckadt pelar-kapitäl, som hittats i en trädgård
bredvid Kalfskinnshusets plats och som nu är uppstäldt
uti den af pyramidal-almar omkran-
sade rundeln i D. B. V:s botaniska trädgård, äro
emellertid det enda, som* ofvan jord finnes qvar
af en byggnad, hvars prakt och storhet högeligen
prisas i medeltidens krönikor. Men under jord finnas
lemningar, som snikenheten icke mäktat förstöra. Ännu
år 1877 lefde en nittioårig person, hvilken såsom
barn sprungit och lekt i de djupa, af runda pelare
uppburna källarhvalf-ven: dessa lågo på 1790-talet
här och der öppna bland hopar af grus och sten. Och
när på 1840-talet det nuvarande Romdahlska trähuset
skulle uppföras och gräfningar gjordes för grundvalen,
kommo delar af väldiga hvalf-
bågar i dagen, men blefvo snart åter betäckta med
jord och sten. Dessa hvalf, som ännu afbida den stund,
då de få kasta af sitt jordtäcke, tillhöra det forna
Kalfskinnshusets underjordiska
afdelning, som innehöll elfva stora källare, i hvilka,
ännu på 16-och 17-hundratalen, kronans skattetjära
förvarades. Ofvanpå större delen af dessa be-grafna
hvalfrum breder nu den nämnda Rom-dahlska trädgården
sin grönska och blomsterfägring. - Sedan många
århundraden har den byggnad, vi omtalat, burit sitt
sago-doftande namn af Kalf-skinnshuset. Den ofvan
anförda anledningen till namnet låter verkligen
föga historisk, men den gängse traditionen tyckes
liksom vilja understödja den förmodan, att konung
Birger, vid anblicken af den vid nordens Medelhaf
blomstrande hansestaden, kunnat komma att tänka
på den gamla sägnen om det vid söderns Medelhaf en
gång blomstrande Kartagos grundläggning, och velat
någon munter stund inför det stolta borgerskapets
i Visby vällofliga myndigheter upplifva minnet af
den feniciska konungadotterns verldsbekanta list -
hvilken dessutom (såsom sagor förmäla) äfven i norden,
af Ragnar Lodbroks son Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
