Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyri graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
mäktig och berömd konung icke blifvit jordad ’med
mera ståt, än om han varit en vanlig dödlig."
En af hans hofmän, som hörde honom säga detta,
omtalade, att denna graf innehållit tre tusen talenter
(en talent omkring 400 .kronor) samt lät förstå, att
denna skatt väl hade kunnat undansnillas af satrapen
i Pasargada, Orsines.
På denna af hat dikterade anklagelse lät Alexander
fängsla Orsines, hvilken dock icke hade samma lycka
som magerna, kanhända emedan han var rikare än de:
han dömdes utan ransakning och aflifvades.
I närheten af den lilla staden Murghab, ej långt
från den forna gränsen mot Medien, finnes midt på
en vidsträckt slätt, bland ruiner, som tydligen
leda sitt ursprung från en aflägsen forntid,
ett enkelt, men värdigt monument. På en terrass,
bildad af sju trappsteg (sju var hos perserna ett
heligt tal), står en aflångt fyrkantig byggnad af
hvita marmorqvadrer med ett lågt gafveltak. Kundt
omkring ses kolonnstycken och pilastrar, hvilka
måhända tillhört en vården omslutande byggnad. På en
af dessa pelare, som ännu är femton fot hög, ses en
rundad, profilen ädel, uttrycket mildt och
stilla. Öfver hufvudet läses i kilskrift orden:
"Jag är Kurus, konungen, akå-meniden.»
Under de krig och oroligheter af alla slag,
som hemsökt Persien sedan denna grafvård restes,
har densamma troligen mer än en gång varit utsatt
för plundring och förstörelse. Antagligen är det
först sedan allt hvad han innehöll försvunnit,
som museimännen fallit på den tanken, att göra
honom till en vallfartsort, invigd åt hvad de kalla
Måder-i-Suleiman. Hvem är då denne Suleiman, hvilkens
namn vördas så högt och som intagit hans plats, till
hvilkens minne vården restes? Är det Salomon? Eller
är det en af muhamedanismens senare bjeltar?** Huru
härmed nu må förhålla sig, så vet man emellertid,
att, sedan denna graf blifvit profanerad och derefter,
i likhet med alla dylika monument, öfvergifven såsom
varande ett orent ställe, har hon slutligen erhållit
ett annat namn och en annan bestämmelse. Man har
förvandlat henne till en af dessa imåm-zadéh, till
hvilka troende från alla Persiens delar vallfärda. Men
för detta ändamål har i monumentets inre åtskilliga
små
Cyri graf.
(Teckning af Frcenian.
smärt figur i profilställning, med fyra från axlarna
utspringande vingar, en trång, fotsid klädnad,
nedtill prydd med fransar. Gestalten har en tätt
åtsittande hufvudbonad, upptill prydd med tvänne horn,
som bära fjädrar och band. Anletet omgifves af ett
kort helskägg. Näsan är krökt, nedtill af-
förändringar blifvit vidtagna. Man har inristat några
arabiska verser ur Koran på väggarna, och midt emot
dessa finner man ett "keblah» (riktningen åt Mekka),
tecknadt på sten. Sålunda hafva perserna gjort denna
antika graf till ett ryktbart andaktsställe, som de
gifvit namnet Meched-i-Måder-Suleiman;
* Johan Albert Mandelso, en tysk resande under
sjuttonde århundradet, uttalar samma förmodan och
ingår dervid i åtskilliga detaljer, som icke sakna
ett visst intresse: "Den 24 Januari", berättar han,
"tillbragte vi natten i en större by vid namn
Meshid-Maderre-Soliman, kallad så i anledning af
en präktig graf, belägen omkring en åttondels mil
derifrån. Denna grafvård har sin plats i ett litet
kapell af hvit marmor, uppfördt pä en fyrkantig
grundval af huggen sten, till hvilken trappsteg
leda upp från alla sidor. Luft och regn hafva
på flera ställen angripit murarna och byggnaden,
och tiden har nästan helt och hållet grusat flera
stora marmorpelare, af hvilka man ännu finner
lemningar rundt omkring. På en af kapellets murar
ser man ännu dessa ord med arabiska bokstäfver:
’Måder Suleiman’. Folket på stället säger, att det
är konung Salomos moder, som är begrafven der; men
karmeliter-fäderna frän Shiras berättade mig med
större sannolikhet, att denna grafvård blifvit rest
öfver modern till schahen Soliinan, den fjortonde
kalifen eller konungen af Ali’s ätt. Elmacin säger i
sin arabiska historia, att hon hette Welleda och var
dotter till Abbas Abbasceam; han tillägger, att denne
Soliman lefde omkring år 715, och berättar om honom
följande märkliga anekdot: ’Denne konung, som ägde ett
synnerligen ståtligt utseende, yttrade en gång, då han
stod framför spegeln, att han lika väl kunde antaga
titeln af ’ungdommens furste’, som den af konung öfver
sitt rike. Härpå svarade en af seraljens damer, att
han utan tvifvel skulle kunna det, om ej skönheten,
liksom oallt annat här på jorden, vore underkastad
iörgänglighetens lag, att han borde besinna dess
vansklighet, och att han måhända ejo så länge skulle
vara i besittning af densamma. Dessa ord gjorde ett
så starkt intryck på konungen, att han intogs af ett
djupt svårmod, som förorsakade hans död.’"
Det är anmärkningsvärdt, att hvarken Mandelso eller
den lärde Adam Olearius, som åtföljde den förstnämnde
till Persien och är författare till resebeskrifningen,
nämner ett ord om Cyrus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
