Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anekdoter ur vår flottas minnen. XV. Själsnärvaro. XVI. En döfstum tiggare. XVII. Försvunnen garnison och skingrad dimma. G. C. Witt - Delft. T. - Tvärt om! (Efter Fritz Reuter.) Cl. Tert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Konung Karl X Gustaf hade vid detta tillfälle låtit i
en slup ro sig ut, för att taga fiendtliga flottans
ställning i betraktande. Han hade i sitt sällskap
franska ambassadören Terlon. En tjock dimma föll
öfver vattnet och hindrade utsigten, så att slupen
helt oförmodadt befann sig så nära fiendens fartyg,
att folkets röster om bord tydligt hördes. I samma
ögonblick genombröto solstrålarna dimman, luften
uppklarnade
och fiendens kulor begynnte hvina omkring
slupen. Under det stänket från de mot vattnet
studsande kulorna öfveröste alla i slupen varande
personer och roddarna till det yttersta ansträngde
sig för att undkomma faran, yttrade den oförskräckte
konungen skämtsamt till Terlon: »Det skulle blifva
en särdeles historisk märkvärdighet, om en fransk
ambassadör blef skjuten vid sidan af en svensk
konung.»
G. O. Witt.
J3elft.
et land, som vi mena med Holland, kallas af invånarna
sjelfva Nederlanden; benämningen Holland gäller
för dem blott en del af riket, nämnligen de båda
provinserna omedelbart vester och sydvest om den stora
hafsviken Zuyder-sjön: Nord- och Syd-Holland. I den
senare provinsen, Syd-Holland, några mil sydost
om rikets residensstad Haag, ligger, inbäddad
i lummiga trädgårdar och omgifven af en oräknelig
mängd väderkvarnar, en äkta holländsk småstad, som
med sina renliga gator och nätta, låga tegelstenshus
gör ett särdeles vänligt intryck. De många kanalerna
göra Delft - så är stadens namn - till ett litet
»nordiskt Vene-dig», ett binamn, som för öfrigt väl
kan af samma skäl tillämpas på flertalet af Hollands
städer. Genom såväl kanaler som järnväg stå Delfts
tjugotre tusen inbyggare i liflig samfärdsel med
hufvudstaden. Den genom sin handel och sin a fabriker
välmående staden förefaller dock jämnfö-relsevis tyst
och har just icke heller någonsin gjort något väsen af
sig i historien, om vi kanske undantaga tvänne dagar,
nämnligen den 10 April 1583 och den 10 Juli 1584: den
ena dagen skänkte han nämnligen Hollands och verldens
historia ett och den andra dagen beröfvade han henne
ett annat menniskolif, fallen väl lika oförskyldt. Det
var nämnligen i Delft Hugo de Groot föddes, mest känd
under sitt efter tidens sed latiniserade namn Grotius,
en man, vidtberömd som statsman, filosof, rättslärd,
teolog, historiker och skald (han dog på en resa
från Stockholm 1645, efter att de sista nio åren af
sitt lif hafva varit i svensk tjenst som sändebud vid
franska hofvet). Det var också i Delft, som, precis på
dagen femton månader efter de Groots födelse, Hollands
Gustaf Vasa, Vilhelm Oraniern »den tyste», sköts af
en fanatisk katolik. Stadens förnämsta sevärdheter
äro, förutom »Gamla kyrkans» något sneda torn, trenne
grafmonumenter, hvilka pryda det inre af den »Nya»
(Ursula) kyrkan. Under dessa hvila stoften af trenne
Hollands största söner, nämnligen de båda nu nämnda:
Vilhelm Oraniern, sitt fosterlands befriare, och Hugo
Grotius, samt derjämte sjöhjelten Tromp (född 1579,
död 1653). Det första monumentet är ett i marmor,
i rikaste renässansstil utfördt praktfullt verk af
H. de Keyser och Quellinus (1621);
- tvänne små arkitekturmålningar i vårt
Natio-nalmusei holländska afdelning (katalogens nummer
464 och 683) af Hoeckgeest och H. van Vliet kunna
gifva oss ett ganska godt begrepp derom.
Den i ordningen märkligaste händelse, som Delft under
hela sin tillvaro varit vittne till, kan just icke
sägas hafva haft någon historisk vigt, ehuru den
inom staden sjelf helt säkert på sin tid torde hafva
kommit flera tårar att rinna, än någonsin mordet på
Nederlandens folkkäre befriare;
- vi mena den stora explosionen 1654, då ett kruttorn
med ett hundra femtio tusen skålpund af de små
svarta skickelsedigra kornen sprang i luften och i
ett ögonblick förvandlade en stor del af staden
till en formlös grushög, hvarunder ett tusen två
hundra af dess invånare begrofvos.
Men har också Delft i den »stora» historien icke just
skapat sig något lysande namn, så kan det dock nu på
gamla dagar glädja sig åt, att dess namn flugit längre
omkring i verlden, än de flesta andra småstäders. Det
är på de stilla, fredliga idrotternas fält, som det
en gång lyckats tillkämpa sig en ingalunda ringa
betydelse. I konstens och odlingens historia skall
den anspråkslösa holländska småstadens namn alltid
hafva en god klang.
I Delft lefde och verkade under 1600-talet ett
ansenligt antal af framstående målare, och flera än
ett af den holländska målarkonstens mera berömda namn
hafva gått ut härifrån. Bland dessa målare nämna"vi
här en, såsom den der i högre grad än de öfriga
bidragit till »förevigandet» af sin födelse-
’Tet kaller han sehmake (se uppsatsen "Tvärt
om!" sid. 87).
(Teckning af C. S. Hallbeck.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
