- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 19, årgång 1880 /
228

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frederick Marryat. B. F. Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

1812 blef han sjöofficer och kommenderades till
tjenst-göring om bord på Espiegle, med hvilken
han på ett ärofullt sätt deltog i uppbringandet
af amerikanska kaparen Ida. Yid denna tid besökte
han Barbadoes, der han på en bal träffades af
den olyckan att ett blodkärl sprang i hans ena
lunga. Sedan Marryat återvunnit helsa och krafter,
begaf han sig tillbaka till England, der han 1819
ingick äktenskap med Catherine Sharp. Under vistelsen
på landbacken författade han en signalbok, hvilkens
system sedermera blef antaget af flera nationer och
tillskyndade honom mycken berömmelse. 1820 trädde
han åter i aktiv tjenst och utnämndes till kapten
samt befälhafvare pä korvetten Beaver, med hvilken
han blef kommenderad att kryssa omkring S:t Helena,
på hvilken klippö engelsmännen då höllo Napoleon i en
neslig fångenskap. Efter kejsarens död fick han order
att till regeringen öfverföra guvernören Sir Hudson
Lowes rapport om denna för engelsmännen fägnesamma
nyhet. Samma dag kejsaren afled, tog Marryat - som
var en utmärkt tecknare - af den döde imperatorn
ett porträtt, hvilket sedermera graverades såväl
i England som i Frankrike och är ryktbart för sin
träffande likhet.

Ar 1822 inträffade åter en ledighetsperiod för
Marryat. Han begagnade denna tid till att utarbeta en
afhandling om det skändliga pressningssystemet, genom
hvilket den engelska flottan så länge rekryterade
sitt manskap. Den ifver och hänsynslönshet, hvarmed
han bekämpade det nämnda systemet, ådrog honom
emellertid vederbörandes misshag och var utan tvifvel
orsaken * till, att han icke uppnådde en högre grad
på den militära banan. 1824 kommenderades han till
befälhafvare på korvetten Larne och deltog sedan
med densamma i kriget mot Birma, under hvilket han
utvecklade så mycken duglighet och tapperhet, att
han blef utnämnd till flott-kapten och riddare af
Bathorden. Under vistelsen i Birma utförde

han en serie teckningar, som framställde åtskilliga
krigsepisoder och som i form af gravyrer mottogos
med stort bifall i England och Frankrike. Sedan
Marryat 1828, såsom befälhafvare på fregatten Ariadne,
företagit en expedition till Madeira och Vestindiska
öarna, lemnade han den aktiva krigstjensten. Oaktadt
det enligt obestridliga auktoriteter lär vara en
styggelse för vår herre att se en sjöman till häst,
utnämndes han vid denna tid till stallmästare hos
Augustus Frederick, hertig af Sussex.

Det var emellertid icke den ädle hertigens hästar, som
skulle bära kaptenen till odödligheten; denna uppgift
hade af ödet’ blifvit lemnad åt den bevingade hästen,
som Marryat samtidigt med sin utnämning till hofman
började sätta i rörelse lifligare än någonsin. 1829
utgaf han sin första roman, Sjöofficeren, hvilken
han författat under en kryssning i de Vestindiska
farvattnen, 1830 offentliggjorde han Konungens

Frederick Marryat.

egen, som han skref under en färd till Ostindien, och
1832 utkom Newton Forster. Det friska, glada, lifliga
i dessa romaner väckte genast uppseende; kritiken
mottog dem med bifall, publiken köpte dem i massor och
tidens litterära ryktbarheter gjorde sig en ära af att
träda i förbindelse med den nye skriftställaren. Den
följande romanen, Peter Simpel, ökade än mer hans
anseende och vann genom sina utmärkta skildringar af
sjölifvet och många lustiga äfventyr och figurer ett
rent af entusiastiskt emottagande.

Yid denna tid sökte Marryat begagna sin
litterära popularitet till att vinna en plats i
underhuset. Första gången, han framställde sig som
kandidat, var han nära att blifva söndersliten af sina
motståndare, hvilka också vunno valkampanjen. Andra
gången höll han på att lyckas, men snafvade på en
illistig interpellation. Den frågande förklarade,
att han var far och att hans söner kunde komma att
segla under Marryat; derför ville han veta, om denne
vore anhängare af daggstraffet eller

ej. Det slingrande svar, kaptenen afgaf, var ej
egnadt att tillfredsställa interpellanten, hvarför
denne förnyade sin fråga. Då blef kaptenen ond och
genmälte: »Sir, efter som ni säger, att mitt svar icke
var tydligt, skall jag svara er än en gång. Om ni,
eller någon af edra söner, skulle komma under mitt
befäl 4och göra er för-tjenta af straff, skall jag,
om icke andra medel stå mig till buds, låta gifva er
dagg.» Efter dessa ord aflägsnade sig kaptenen stolt,
under ett döf vande sorl af oqvä-dingsord och andra
ogillande yttringar.

Efter detta sitt haveri på politikens stormiga haf
egnade sig Marryat rastlösare än någonsin åt litterär
verksamhet. Slag i slag producerade han 1834 Jakob
Ärlig, med anledning af hvilken kritiken anmärkte, att
så länge Marryat förde pennan i stället för svärdet,
vore icke Smollet död, Kadett Jolin Easy och JapJiet,
hvilken, liksom de öfriga, utgafs i »Metropolitan
Magazine», en tidskrift som då redigerades af
Marryat. Det intresse, »Japhet» väckte, gränsade till
passion. Under det utgifningen af romanen pågick i
nämnda tidskrift, lär kaptenen på ett amerikanskt
skepp, som mötte ett engelskt midt i Atlanten, hafva
anropat det senare för att få löst den intressanta
frågan: »Har Japhet funnit sin fader ännu?» 1835
begaf sig Marryat med hustru och barn till Belgien,
der han uppehöll sig ett år, hvarunder han utgaf
De tre kuttrarna, Snarley Yow och Den sagolystne
paschan. Efter ett kort besök i Schweiz återvände
han till England, hvars publik i verket Daglok på
kontinenten fick del af hans intryck på fastlandet.

Marryat, som på mödernet härstammade från
Amerika, hade länge beslutit att göra ett besök
på hinsidan Atlanten. 1837 verkställde han sitt
beslut. Författaren af »Peter Simpel» och »Jakob
Ärlig» var i Amerika nästan lika populär som i
England. Också rönte han ett entusiastiskt emottagande
i Nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:33:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1880/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free