Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnesblad från 1808 och 1809, af O. v. K. I. Den blodiga striden i Wasa - Marmorblocket. Hjalmar Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Genom denna splittring af den ryska hären voro
ryssarnas stridskrafter tydligen mycket försvagade,
och hvad särskildt beträffar Eajevskys division,
så synes lätt, att den kunde bringas i en högst svår
belägenhet, om Sandels ihärdigt uppehöll Barclay de
Tolly och Klingspor, det vill säga den Klingsporska
hären - ty fältmarskalken sjelf tog sällan eller
aldrig befälet, då det gällde att sammandrabba med
fienden - anföll Eajevsky i fronten, samtidigt med
att en landstigning utfördes å finska kusten l hans
rygg. Bagration åter hade ej flera trupper, än som
nätt och jämnt fordrades för att bevaka kusten och
kunde således ej lemna Eajevsky ett kraftigt, om ens
något, understöd, i synnerhet om hans uppmärksamhet
och krafter drogos åt annat håll.
För att draga fördel af dessa, för ryssarna menliga,
förhållanden, beslöt den svenske konungen, att en
expedition skulle afgå från Umeå till Wasa, för att
taga denna stad och operera i Eajevskys rygg samt
möjligen förena sig med hufvudhären.
Expeditionens ledning anförtroddes åt
general-adjutanten med mera Johan Bergenstråle,
en tapper, skicklig och erfaren militär. Han hade
först tjenat vid gardet; fick derefter transport
till Nylands infanteri såsom öfverstelöjtnant och
blef sedan chef för Yesterbottens regemente. Af dem,
som sågo och kände general Bergenstråle, beskrifves
han såsom en lång, ståtlig man, med blåa ögon, hög
panna och kal hjessa; alltid lugn i striden, der han
vanligtvis fortfor att röka sin pipa framför fronten,
äfven sedan det börjat att smälla.
Genom en kunglig order, daterad Stockholms
slott den 25:te Maj 1808 och kontrasignerad af
general-adjutanten för armen G. "W. af Tibell,
anbefalldes Bergenstråle, att med tvänne bataljoner,
hvilka han efter omständigheterna skulle »af
korp-serna komponera^, jämte fyra kanoner genast
embarkera, för att verkställa en landstigning i
närheten af Wasa samt söka bemäktiga sig staden
och vidare göra en diversion i fiendens rygg och
så vidare.
General-adjutanten Bergenstråle inskeppade sig
alltså med ett tusen nitio man vesterbottningar
och jemtländingar samt fyra fältkanoner i Umeå och
anlände, efter tvänne dagars segling öfver Bottniska
viken, till finska kusten, der han den 24:de Juni om
aftonen landsteg vid Öster-Haukmo by, omkring två
och en half mil norr om Wasa. Löjtnanten af Lund,
vid armens flotta, hade förut blifvit afskild med en
officer och femtio man, för att landstiga söder om
Wasa och derigenom draga fiendens uppmärksamhet ditåt
samt, om möjligt, framtränga på den sidan ända till
staden. Från Haukmo marscherade Bergenstråle genast
tre fjerdedels mil, till byn Qveflaks. Under denna
frammarsch tillfångatogs af löjtnant Harnrén, som
anförde den af vesterbottningar bestående förtruppen,
en rysk kapten, samt af länsman Löfman en rysk
jägare och tre kos-sacker. Tillfångatagandet af
denna ryska postering var af stor vigt, ty derigenom
förblef expeditionens ankomst fortfarande af ryssarna
okänd. Bergenstråle fortsatte emellertid marschen mot
Qveflaks. Derifrån afsändes kapten Sandman med ett
hundra tjugoåtta man jemtländingar och fyrtioåtta
vesterbottningar, för att rycka fram på kustvägen
öfver Koskö och Karperö och undandrifva de der
befintliga, enligt uppgift ganska
starka, ryska afdelningarna till Smedsby och
Klementsö bro, dit fänrik Qveckfelt, på en genväg
från Qveflaks, begaf sig med femtio man, för att
rifva bron och vid de ryska afdelniri-garnas ditkomst
bringa dem mellan tvänne eldar och tvinga dem att
gifva sig fångna. Bergenstråle framryckte på den
östra vägen till Yfasa. I Weickars by hade bönderna,
vid underrättelsen om svenskarnas ankomst, tagit fyra
kossacker och ihjelskjutit en. De förre, som försvarat
sig tappert, voro alla sårade. Vid Martois by hade en
underofficer och sjutton jägare tagit sin tillflykt
in i en bondstuga, från hvilken de försvarade sig
tappert mot löjtnant Hamréns förtrupp. Till tidens
vinnande blef stugan antänd och taket inföll redan
på den ena sidan, innan ryssarna gåfvo sig.
Vid Höstvesi by, en fjerdedels mil från Wasa,
tilläts truppen, som marscherat hela natten, att hvila
omkring en timmes tid. Här erhölls underrättelse, att
ryssarna marscherat ur staden i sydostlig riktning
mot Toby, förmodligen i anledning af löjtnant af
Lunds rörelse. Marschen fortskyndades derför; men
snart upptäcktes, att en rysk kolonn äfven var på
väg mot Wasa. Strax utanför staden afskildes kapten
Dalberg med den allmoge, som slutit sig till truppen,
för att på venstra sidan oroa fienden. Bergenstråle
sjelf, i spetsen för hufvudstyrkan, lät blåsa till
anfall, kommenderade »gå på marsch» och stormade in
genom tullen, men mötte snart, efter inträngandet
i staden, de genom en annan tull framstormande
ryssarna. Ve-sterbottningarna, hvilka voro i teten,
mottogos med en mördande eld från fyra kanoner,
som från en tvärgata beströko de gator, på hvilka
svenskarna anryckte. Deras led glesnade ock till
följd af den gevärseld, som ryssarna afgåfvo från
fönster och tak.
Klockan var omkring två på eftermiddagen (den 25:te
Juni), då anfallet började. Detta understöddes
af en i hast framförd kanon; men motståndet var
för starkt, så att svenskarna nödgades hejda
sitt angrepp, i synnerhet som de fyra ryska
kanonerna fortfore att sprida död och förödelse
bland de an-ryckande. Striden var häftig; general
Bergenstråle fick sjelf en kontusion, men vidblef
dock att föra befälet. Svenskarna voro emellertid
ihärdiga och lyckades till och med att bemäktiga
sig ett par tvärgator. Efter en timmes ihärdigt
skjutande började motståndet från rysk sida att
gifva efter och fienden att draga sig tillbaka åt
Toby-hållet till. Denna ryssarnas tillbakamarsch
var förmodligen förorsakad deraf, att de fruktade
för att blifva anfallna i ryggen af major Amnseus,
som med ett hundra man blifvit afsänd till stadens
sydöstra hörn och der intagit en ställning på en höjd
midt för hofrättsbyggningen.
När ryssarna sålunda drogo sig tillbaka, befallde
general Bergenstråle deras förföljande; men general
Demidoff, som med hufvudstyrkan och två fältkanoner
på förmiddagen ryckt ut ur staden, för att möta
Bergenstråle på vägen åt Smedsby, hvarifrån denne,
enligt ett falskt rykte, förmodades skola göra
angreppet på Wasa, återvände nu ^ skyndsamt och
kastade sig genast öfver Bergenstråles trupper,
af hvilka de närmaste måste vändas mot denna nya
fiende vid norra tullen. Elden öppnades genast med
liflighet från ömse sidor. Anfallet och försvaret
voro lika hårdnackade. Det skedde från gata till gata,
från hus till hus. Ett tre timmars mördande uppstod.
(Forts.)
’et hårda marmorblocket låg 51 formlöst skick;
men konstnären såg En engel ciold i sluten sten
Och ej dess sträfva skal allén’. Han ta’r sitt stål
med ifrig hand, Han mejslar re’n, med själ i bränd,
Han bräcker höljets, hårda ring Och skärfvor spraka
friskt omkring: Då faller småningom den drägt,
Hvarmed det sköna stod betäckt, Då träder fram ur
formlös sten En formfulländad bild, så ren, Så ädelt
mjuk och stolt jämväl, Som idealet i hans själ. -
Så gömmer hvarje föremål En Venus-bild, som konstens
stål, Af kärlek fördt, kan mejsla ut Ur höljets
sträfva form till slut.
Hjalmar
Eclgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
