Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lilla rojalisten. Skiss af Turdus Merula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
Till denna senare hade hon deremot, under mönstrandet
af födelsedagspresenterna, inställsamt yttrat:
"Så charmant! Så utomordentligt smakfullt! Lilla
Maria kommer bestämdt att göra furore, när hon i
afton visar sig i denna toalett på spektaklet.^
"Gud bevars för sådant spektakel!" svarade fru Berg
skrattande, i "det hon med moderlig stolthet strök
Mia på kinden.
"Kära Helena!»» helsade borgmästaren sin fru,
då han en stund senare hemkom till middagen. "Du
må tro, att i dag var det ingen lätt sak att få
biljetter. Greibert lyckades dock slutligen att få en
femloge på första raden; han afstod de här biljetterna
åt oss."
"En biljett på främsta bänk och en klaffplats!" sade
fru Berg, med en misslynt, frågande blick, då hon
mottog de tvänne biljetterna, mannen räckte henne.
"Jag kunde ej få på annat sätt. Du vet, att jag är
föga road af teaterbesök, och fru Greibert försäkrade
mig, att Mia kunde stå framför eller sitta mellan er
i logen."
"Men du?"
"Jag följer er dit, och finner jag klaffplatsen för
otreflig, går jag ner på operakällaren och hemtar er
sedan spektaklet är slut.^
"Mindre trefligt! Yi kunde ju hellre ha’ sparat nöjet
till en annan afton."
"Men kungen väntas dit i afton!"
"Karl Johan, vår kung?" frågade Mia med vigtig min.
"Åh, kungen är ju inte road af teatern", invände
borgmästarinnan, utan att fästa sig vid Marias fråga.
"Han lärer likväl sällan försumma att infinna
sig, åtminstone under en akt, då någon af hans
älsklingsoperor, Ferdinand Cortez och Min tant Aurore,
gifves. Den förstnämnda ges ju i afton."
Maria hade, under det borgmästaren talade, ihärdigt
och allvarligt blickat upp till ett porträtt af Karl
XIV Johan, en litografi, som i förgylld ram prydde ena
salsväggen. Pekande på täflan, frågade hon slutligen:
"Pappa, är det den der kungen, som kommer på
spektaklet."
"Ja, kära barn», fick hon till svar. "Säg till,
Helena, att maten genast tages in", fortsatte han,
"så att vi hinna snart undan med middagen. Jag
skall klockan fyra träffa några riksdagsgubbar i
borgarståndets klubb. Det är en vigtig diskussion för
-morgondagen, som vi måste på förhand of nerlägga om."
Maten inbars. Maria läste bordsbönen. Då man hunnit
sätta sig, sade fru Berg till mannen:
"Jag kan helsa hemifrån-, jag har haft bref från
mamma."
"Allting står väl till hemma, hoppas jag?"
"Ja, gudskelof! Fast mamma, som vanligt, är orolig för
Mia. Hon skrifver, det hon trenne nätter å rad drömt,
att flickan blifvit bortröfvad."
"Den snälla svärmor med sina drömmar och griller! Hon
hör till dem, som tro att frimurarna låta bortröfva
barn, för att sälja dem åt turken", svarade
borgmästaren skrattande.
Då man rest sig från middagsbordet och borgmästaren
stod färdig att å nyo begifva sig ut, sade han:
"Klockan sex är jag tillbaka. Låt se, att ni då
äro färdiga. Du vet, Helena, att spektaklet börjar
precis half sju. Jag säger till hyrkusken, jag går
der förbi."
Borgmästarinnan sände skyndsamligen bud efter
hårfrisören, hvilken lofvade infinna sig på slaget
fem.
Derefter vidtogs, i samråd med Lotta, det vigtiga
valet af toalett för aftonen.
Detta bestyr tog sin halftimme. Då fru Berg slutligen,
iklädd en elegant kamkappa, satt tillreds framför
toalettbordet, med en samma dag från lånbiblioteket
hemtad roman i handen, hade klockan redan hunnit
blifva tre qvart till fem.
"Det är väl så godt, att jag nu klä’r Mia?" menade
Lotta.
»»Gör sal" ljöd det lakoniska svaret från matmodern,
redan fördjupad i de spännande Bkildringarna om
Rinaldo Rinal-dinis lefnadsöden.
Då klockan slog fem, var Maria färdig och redo att
mönstras af moderns pröfvande blickar.
"Bra, bra!" sade denna senare, i det hon jemkade det
rosenröda bandet om barnets ljuslockiga hufvud.
"Kära barn, stå inte så der högtidlig, som en
bildstod, och stirra på mig", sade hon en stund
senare, då Maria, efter de hvita handskarnas
pådragning, stod med utspärrade fingrar och icke
vågade röra sig ur fläcken, af fruktan att skrynkla
sin granna klädning.
"Sätt dig på pallen vid trymån, så kan du betrakta
dig sjelf och se huru grann du är», återtog fru Berg
otåligt, då Maria ännu qvarstod stilla.
Maria gick beskedligt för att sätta sig på den
anvisade pallen. Men då hon kom fram till spegeln
och der såg sin bild, fann hon det nöjsammare att
smågnolande dansa framför spegeln, än att sätta sig.
"Det var en faslig unge att föra väsen!" utbrast åter
borgmästarinnan. "Jag kan ju inte få sammanhang i
hvad jag läser."
"Tyst, Mia", instämde Lotta.
Klockan slog nu half sex.
"Träffade Lovisa hårfrisören?" frågade fru Berg.
"Ja, nådig fru, hon talade med honom sjelf och han
lofvade att vara punktlig."
"Det tycks han minsann inte vara."
Störd i sitt menlösa dansnöje, började Maria att
gå fram och tillbaka i rummet, der, utom det rikf
upplysta toalettbordet, en brasa i kakelugnen spred
sitt lifvande, klara sken. Hårtängerna lågo tillreds
framför elden. På soffan låg utbredd en klädning af
kostbart levantinskt siden, med lifvet, a la grecque,
så kort och urringadt, ett klädningslif möjligen
kunde, enligt tidens mod, vara, jämte en turkisk sjal,
ett par hvita långhandskar, en paljetterad solfjäder
och en stor, svart sammetsridikyl med silfverlås och
dito kedja.
Marias gnolande hade öfvergått till högljudd sång.
"Kan du inte tiga!» bannade modern, i det hon misslynt
lade från sig boken.
"Befaller nådf frun, att jag sätter på Maria
pelsen? Det blir nog sådan brådska sedan, när
hårfrisören kommer ..."
vN<vr kan kommer, ja! Det ser, ty värr, ut, såsom
ämnade han alls intet komma. Jag lärer få bli’ hemma
i afton», tillade hon med resignerad ton, tog åter
boken och försökte å nyo att förkorta väntans långa
stunder med den ridderlige röfvarens äfventyr.
Lotta påsatte emellertid Maria hennes pels,
ytterkängor och s vandun skantade hvita sidenbahytt.
När hon var .färdig, frågade Lotta:
"Huru var det, lade nådi’ frun in Mias nya solfjäder
i ridikylen?"
"Se efter!"
I denna funnos blott näsduk, teaterkikare,
luktvattensflaska, biljetterna och
chiffoniernyckeln. Lotta inlade den lilla solfjädern,
under det Maria uppmärksamt betraktade hennes
åtgörande. Derefter gick Lotta att röra om eldbrasan.
Maria tog nu ridikylen på armen, frågande modern:
"Mamma, får jag bära ridikylen?"
"Ja", svarade den läsande, utan att gifva sig ro att
höra efter, hvarom egentligen frågan handlade.
Derpå började Maria å nyo att, vandrande af och an,
sjunga:
"Fast jag är en liten, liten flicka, Har jag dock
ett hurtigt mod."
"Det var en faslig unge att skrika!" upprepade
borgmästarinnan, hvars dåliga lynne stegrades i
den mån, minutvisaren skred framåt. Endast qvar ten
felades i sexslaget, då vagnen skulle stå utanför
porten och borgmästaren komma för att hemta de sina.
"Mamma, jag är så varm!" klagade Maria.
"Lotta, tag Mia ut i salen!" befallde fru
Berg, hvilkens otålighet nu stegrats till det
yttersta. Hvarken hon eller tjenar innan lade märke
till, att flickan tog ridikylen med sig ut.
40*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
