Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. IV. (Åren 1621-1624.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
kunde lemna det begärda understödet, emedan kriget
hade gjort hans pung så tom, ->.>att han visserligen
trodde den skulle af vanmäktighet svimna»; vid
lägligare tillfälle skulle han dock uppfylla hennes
begäran; derjämte klagade han redan, att hans ögon
blifvit mörka af sjukdom, oeh slutade brefvet med
orden: »adieu, farväl Kajsa!» Emellertid förbarmade
sig Gustaf Adolf öfver det höga parets olyckliga
ställning och tillböd det en tillflyktsort i Sverge
samt sände de för resan nödiga penningar. Vid
ankomsten förlänades åt detsamma Stegeborgs slott
och län. Pfalzgrefven medförde då döttrarna Kristina
Magdalena (1642 gift med markgrefven Fredrik af
Baden-Durlach) och Elisabeth Amalia, den förre sex
och den senare ett år gammal. Strax derefter nedkom
pfalzgrefvinnan Katarina, den 8 November, på Nyköpings
slott med en son, sedermera Karl X Gustaf. Derefter
tillbragte fursteparet några år i stillhet och
sparsamhet på Stegeborg. Sedermera föddes 1625 Maria
Eufrosyna (framdeles gift med Magnus Gabriel De la
Gardie) och 1628 Eleonora (gift med furst Fredrik af
Hessen-Eschwege)5 sedan Elisabeth Amalia 1628 aflidit,
föddes sist Adolf Johan 1629.
År 1622 inkom äfven i riket ett sändebud, från ryska
tzaren, Michael Eoinanow, hvilken begärde drottningens
syster, prinsessan Katarina, till gemål. På hösten
affärdades sändebudet med försäkran, att konungen
gerna såge detta giftermål, men att han ej ensam
vore giftoman, utan att äfven prinsessans broder och
moder, jämte konungen i Danmark, borde tillfrågas-, då
anbudet ej långt derefter förnyades, uppställdes såsom
vilkor (i Mars 1623), att prinsessan skulle få behålla
sin religion samt tillåtas hafva egna råd och eget
hoffolk af samma bekännelse, hvarefter saken sedermera
ej vidare afhördes. Prinsessan Katarina förmäldes
längre fram (1625) med siebenbtirgske fursten Bethlen
Gabor, med hvilken Gustaf Adolf sålunda blef svåger.
I början af år 1623 gjorde konungen ett besök hos
sin moder i Nyköping - ett besök, som i sällskap med
drottningen, förnyades i slutet af Februari, emedan
enkedrottningen var mycket sjuklig och svag. I öfrigt
tillbragte konungen årets fyra första månader mest i
Vesterås, hvarifrån resor gjordes till Väsby (Sala)
och Upsala, I April inlupo oroande underrättelser
från Danzig, nämnligen att konung Sigismund der
samlade trupper och en transp ortflott a, hvilket
icke ansågs kunna hafva afseende på annat, än ett
anfall på Sverge, oaktadt det förra sommaren slutna
stilleståndet. Fastän Gustaf Adolf var väl rustad,
tog han likväl saken ganska ifrigt och uppbådade
större delen, af sin här samt utrustade flottan. I
slutet af April for han öfver Svartsjö till Telge,
der hufvudstyrkan under Axel Oxenstjernas befäl skulle
samlas i läger vid Järna och Näs på ömse sidor om
Brandalssund för att mottaga det väntade anfallet. A
hela östra kusten samlades krigsfolk och förbättrades
fästningsverken, hvarjämte allmogen indelades i
rotar, och så vidare. Åt enkedrottningen gafs rådet
att flytta från Nyköping till Gripsholm eller någon
annan säkrare ort. Jämte pfalzgrefven reste konungen
under Maj månad mellan Nyköping, Telge och Vaxholm,
der äfven en del trupper samlades, äfvensom flottan.
Då emellertid ingen fiende hördes af, kunde konungen
ej styra sin otålighet, utan afseglade den 5’Juni
från Vaxholmen med flottan och en del landtrupper till
Danzig att förnimma, hvad som var å färde. Af motvind
qvarhölls han likväl i skären, så att han först den
,17 kunde sticka ut i sjön och den 19 ankomma till
redden utanför Danzig. Snart befanns likväl allt vara
falskt allarm. Ty konung Sigismund höll visserligen
den 21 ett högtidligt intåg i Danzig-, men hela hans
tåg befanns hufvudsakligen vara en lustresa. Och sedan
staden Danzig afgifvit försäkran att icke tillåta
någon sjörustning, sände Gustaf Adolf genast bud att
hemför-lofva större delen af krigsfolket i Sverge,
hvarpå han sjelf den 27 hemseglade.
Efter återkomsten vistades Gustaf Adolf under Juli
månad på Hörningsholm, men flyttade sedermera för
återstoden af året med hela hofvet till Gripsholm,
emedan pesten gick i Stockholm, dit regeringsärendena
likväl emellanåt kallade konungen personligen. På
Gripsholm nedkom drottningen den 8 Oktober med en
dotter. Derifrån fördes Karl Filips lik den 19
November till Strängnäs och begrofs samma dag i
dervarande domkyrka-, enkedrottning Kristina leddes
dervid af pfalzgrefven och grefve Magnus Brahe samt
pfalzgrefvinnan af Gyllenhjelm och grefve Abraham
Brahe. Strax derefter eller den 30 November höll
konungen å Gripsholm ett muntert barnsöl öfver sin
dotter, som i dopet erhöll namnet Kristina.
Ej heller året 1624 skulle Sverge få åtnjuta
ostörd fred. Ty sedan någon tid tillbaka hade
misshälligheter uppkommit med Danmark, emedan
Gustaf Adolf, i strid med frederna i Stettin och
Knäröd, pålagt svenska varor utförseltull vid danska
gränsen, hvilket danskarna besvarade med att tvärt
emot fördragen upptaga tull i Öresund och begå
andra fiendtligheter. Fastän konung Gustaf Adolf
tillbringade början af året i Dalarna, ansåg han
sig redan i Februari nödsakad att öfver Strömsholm
företaga en hastig resa till danska gränsen’ vid
Göteborg, för att tillse, om något fiendtligt från;
dansk sida åsyftades. Återvägen togs öfver Jönköping
genom Östergötland, hvarvid pfalzgrefven i början af
Mars besöktes på Stegeborg.
I April hölls riksdag i Stockholm. Och strax derpå
beramades ett möte i Sjöred vid danska gränsen
mellan de förnämsta riksråden i båda rikena till
den 20 Maj, hvarvid miss-hälligheterna skulle
biläggas. Som konungen personligen, men osedd,
ville bevista underhandlingarna, hvilka skulle
försiggå i ett tält, begaf han sig samtidigt ned
till Ulfsbäcks prestgård. Snart försvårades dock
tvisten så mycket, att konungen befarade krig och
icke ansåg hvarken sig eller sina fullmäktige vara
säkra. Derför uppbådade han i början af Juni större
delar af krigsmakten åt danska gränsen och sjösidan
samt befallde att hufvudstyrkan skulle samlas i
ett läger vid Horn under Axel Oxenstjernas befäl,
hvarpå han öfver Jönköping och Linköping skyndade upp
till Stockholm, dit han anlände den 9 Juni. Derefter
påskyndade han utrustandet af flottan, med hvilken
han, efter att den 16 Juni hafva bevistat den gamle
riksskattmästaren Jesper Mattsson Cruus’ begrafning,
den 25 afseglade från Stockholm. Men redan vid
ankomsten till Elfsnabben erhöll han underrättelse,
att förlikning med danskarna på antagliga vilkor
skett i Sjöred, hvarför han omedelbart återseglade
till hufvudstaden samt efter hand lät krigsfolket
draga hem och flottan afrustas.
Den 20 Juli afreste ändtligen enkefurstinnan Anna
af Brandenburg från Stockholm till Berlin, dit
hon beledsagades af riksrådet Claes Horn. Hon hade
närmare fyra år vistats hos sin dotter i Sverge. Hon
afled redan det följande året. Till följd af sin
tillgifvenhet för Gustaf Adolf och Sverge hade hon
lidit åtskillig oförrätt af brandenburgska hofvet,
af hvilket bland annat drottningens brudskatt ännu
ej blifvit erlagd.
Dels för att afsluta tvistigheterna med Danmark,
dels för att ombesörja Göteborgs byggande och
befästande afreste konungen å nyo i början af
September från Stockholm öfver Nyköping, Vadstena
och Jönköping. Att hålla vakt vid hvarje nattherberge
under vägen uppbådades ett kompani knektar. Och för
att göra intåget i Göteborg lysande, ned-sändes ett
kompani kyrassierer, hvarjämte den kringliggande
adelns rusttjenst uppkallades. I November återvände
konungen öfver Vadstena till Stockholm. Derstädes
hade den 16 (eller 24) September prinsessan Kristina,
som städse varit sjuklig, aflidit, till stor sorg för
föräldrarna. Hon bisattes den 8 Oktober i Slottskyrkan
och begrofs den 8 December i Gråmunkeklostrets kyrka
(nu Riddarholmskyrkan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
