Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors guldkorn. Viktor Moll - Ny-Elfsborg för trettio år sedan. Några minnen, upptecknade af Herm. Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Han hade möda nog ändå Att i system hvar blomma få.
Så gick han väsendet förbi; Han sökte icke anden
i Naturens stora bilderbok; Han sökte blott bli
menskligt klok,
Och derför blef lian botanist Till hälften blott.
För denna brist Hans hufvud icke skulden bar, Nej,
hela felet hjertats var."
Så var mormors vackra saga. Hon, som andra, ville
draga Oss i vår förvetenhet Ifrån denna verldens
hvimmel Uppåt till Guds ljusa himmel Uti tro och
ödmjukhet.
Derför hvem kan mormor glömma, Hon, som i vår
hjertegömma Lagt så mycket skönt och godt, Hon, som
vetat uppå färden Genom lifvet här i verlden Strö ut
guldkorn, hvar hon gått?
Viktor
Moll.
for tretio år
Några minnen, upptecknade af llerm. Hofber
döden, hvarefter han lät utbära kulor, krut och
alla tillgängliga skjutvapen på de halfgrusade
murarna. Tordenskjolds stormlöpning uteblef också
ganska riktigt. Minnet af Tordenskjolds hemsökelse
bevaras ännu i det gamla fästningstornets med danska
kulor späckade murar **. Dermed hade Elfsborg utspelt
sin krigiska roll. Fästningens murar reparerades
nödtorftligen och under det derpå följande
århundradet hade det odugliga fästet blott till
uppgift att »paradera» såsom Göteborgs försvar. På
1830-talet förändrades fästningens bestyckning till
ett salutbatteri för kungliga namns- och födelsedagar
samt dess ka-sematter till fristad för sjuka och
orkeslösa lifstids-0 fångar.
^ Det är från denna Ny-Elfsborgs
förnedringstid
^ nedanstående minnen förskrifva sig. De hafva en
förtjenst, den, att in i sina minsta detaljer vara
fullt »historiska», och de torde derför i all sin
obetydlighet intressera en eller annan af Familj-Jo
urnalens läsare.
ill värn för det af Gustaf II Adolf nyanlagda Göteborg
uppstodo tid efter annan trenne fästen, skansarna
Kronan och Lejonet på fastlandet samt fästningen
Ny-Elfsborg, hvilken hade den vigtiga uppgiften att
skydda staden från sjösidan.
Ny-Elfsborg ansågs dock redan från begynnelsen
skäli-gen svag, och att den, så ärofullt som
skedde-l716, bestod angreppet af Tordenskjolds
flotta, får väl mer tillskrifvas kommendanten Johan
Abraham Lillies käcka förhållande än fästningens
egen motståndskraft.
Som bekant är, hade den tappre danske amiralen lofvat
sin konung att eröfra Ny-Elfsborg lika fort, som
»man röger sin pibe», och öppnade från sina fartyg en
kanonad, som kom fästningsmurarna att ramla, den ena
efter den andra, Efter denna helsning skickade han
en underhandlare, för att säga Lillie, att danska
kanonerna icke skulle tystna förr, än fästningen
vore i danskarnas våld, och att Lillie gjorde bäst
i att gifva sig, helst han genom sitt modiga försvar
redan inlagt ett beröm, »hvoraf hele verlden maatte
have ät sige». Men Lillie svarade, »att han icke,
vore någon Dankwardt*» - tog derpå sina krigares
edliga löfte att försvara sig in i
Ny-Elfsborgs fästning utgjordes, när den för omkring
femton år sedan raserades, af en rektangel-formig
plan, omgifven af vallar, med en stenlagd borggård
i midten. På borggårdens östra sida lågo tvänne*"
långa, temligen smala envånings stenhus-byggnader,
af hvilka den södra innehöll bostad för kommendanten
samt kanslirum och den norra bostadslägenheter för
åtskilliga fästningens tjenstemän, såsom kommissarie,
konduktör, förrådsförvaltare, med flera. På vestra
sidan af borggården, nästan i rak vinkel mot de
förra, befann sig . en mindre stenbyggning, hvilken
utgjorde kasern rum för bevakningsmanskapet. I
vester begränsades borggården af en hög och ganska
bred mur, med ett fyrkantigt torn på midten, hvilket
torn inneslöt garnisonskyrkan, ett tarf-ligt inredt,
större rum, hvars väggar och predikstol pryddes med
ett betydligt antal qvar sittande kulor efter den
föromnämnda Tordenskjoldska b e skjutningen. Midt
under kyrkan, till hvilken man måste uppstiga på en
spiraltrappa, var en hög och bred inkörsport till
borggården, i hvilken port man ännu skönjde öppningar
efter de forna fällgallren. På ömse sidor om porten
voro i muren en mängd kasemätter, mörka, källarlika
hålor, inrättade till logementer för fångarna och om
nätterna åt borggårdssidan tillbommade med grofva,
järnbeslagna plankdörrar. Till yttermera säkerhet för
att fångarna icke skulle rymma, sträckte sig framför
kasematterna en tolf fot hög palissad af resvirke,
med i toppen spetsade träspiror.
Vestra delen af fästningsholmen eller den, som låg
utanför den egentliga fästningen, hade fordomdags
varit omgifven af lägre murar, hvilka nu till större
delen fallit i grus och
* Denne hade nyss förut utan tvingande nödvändighet
uppglfvit Karlstens fästning åt danskarna och derför
blifvit dömd till döden och afrättadi Göteborg.
** Se vignetten till denna uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
