Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Snöklockan. (Marmorstaty i Nationalmuseum af Hasselberg; se sid. 270.
- Snöklockan af Hasselberg.
- Från Orenburg till Samarkand. Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn. (Forts. fr. sid. 231.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dolk eller bildar omkring sig en skimrande färgbåge af fagra
visors gullbi och fjärilar ".
Någon tydligare föreställning om den så tidigt
bortgångne skaldens yttre är man icke i tillfälle att göra sig, ty
den mycket bekanta silhouett, i hvilken man vant sig skåda
Stagnelii profil och som vidfogats hans samlade skrifter, icke
ens denna lärer vara en bild af honom, utan af Choraeus.
Men hvad göres oss för behof af den yttre bilden, då
skaldens andliga väsen ligger i hans verk så klart och öppnadt
för hans folk, inom hvars litteratur ett framstående rum i
all tid, sedan många stjernor bleknat och mången sol gått
ned, skall intagas af Erik Johan Stagnelius! Yäl fylldes hans
lefnad af inre dissonanser, men de trädde i dikten ut
i ett sådant välljud, en sådan mjukhet och harmonisk
fulländning, att vi stå undrande inför den fägring, vårt
modersmål här bär i dagen - "blommande under hans
fingrar: vid hvarje nytt ackord slående ut en
rosenknopp ».
Axel Krook.
*
Snöklockan af Hasselberg.
n, om någonsin, har ett mera enstämmigt bifall hälsat
national-museinämndens årsinköp, än då nu senast
med öfvervägande flertal beslöts att, för statens
konstsamlingar, i marmor beställa den unge bildhuggaren
Hasselbergs staty »Snöklockan», som vid fjorårets salong i Paris
vann ett hedersomnämnande.
Herr Hasselberg, bördig från Blekinge, har ännu icke
uppnått sitt tretionde år, och intill förfjor, då han fick
första priset vid en täflan om ett monument på Eunebergs
graf i Borgå, var hans namn okändt till och med inom den
skandinaviska konstnärsverlden i Paris, der han vid École des
Beaux Arts, trägen och tillbakadragen, med allvar och kraft
bedref sina studier. Han hade tidigafe börjat vid slöjdskolan i
Sockholm och genomgått antikskolan under ledning af professor
Kjellberg. Efter alt någon tid hafva arbetat vid en
terracotta-fabrik i Paris, har han vid därvarande konstskola under
professor Goufroy fullföljt sina studier. Han tillhör helt och
hållet den nyare franska skulpturskolan. Före »Snöklockan»
hade han i salongen utställt en liffull och gratiös figur, som
han kallade Le charme.
Det var i fjor vinter, ett par veckor före sista
inlemnings-dagen till årets salong, som jag i det »latinska qvarteret» i
Paris besökte Hasselberg, för att se på ett arbete, han hade
under händer. Det var icke någon vanlig skulpturatelier på
nedre botten och mot norr. Nej, tvärtom fick man streta
fem trappor upp till ett litet * vindsrum med ett fönster åt
solsidan och med nätt upp så mycket utrymme, att man kunnde
gå rundt om den midt på golfvet stående statyn i lera.
Gudarna vete, hvar den lefvande modellen, en sextonårig
italienska, fick plats. För att vinna några alnars afstånd gent
emot konstverket, fick man draga sig baklänges in i en skrubb,
som om aftonen, efter statybildhuggarens slutade dagsarbete,
tjenade skulptören till verkstad, då han vid nattlampan skulle
förtjena sitt uppehälle med att snida bordsfötter.
Då jag besökte Hasselberg, hade han redan uppgifvit
hoppet att blifva färdig till årets salong. Jag fann emellertid
arbetet så långt framskridet, att jag på det ifrigaste
uppmanade honom att icke släppa tag. Icke ringa var min
tillfredsställelse, då jag några veckor derefter Derför, att arbetet
var inlemnadt. Bit för bit hade gipsformen sökt sig en väg ur
den trånga vindskammaren, en väg som statyn, helgjuten,
aldrig kunnat passera.
Det är ett godt danskt ord, som om trädgårdsodlaren
säger, att han »opälsker» sina blommor. Så må då den
»Snöklocka», som vid konstnärsdrömmarnas h viloläger, i en
liten vindskammare vuxit upp ur den våta leran, anses vara
såsom någon blomma i verlden »uppälskad», och detta är
i hvarje sannt konstverk det akta.
SnöMochan är den späda, hvita blomma, som vårsolens
första strålar väcka till lif vid drifvans rand. Det är i
Hasselbergs staty en poetisk känsla, ett fint formsinne och
ett redbart naturstudium, vittnande icke blott om en
omisskännelig kallelse af högre ordning, utan äfven om en väl
genomgången, god skola. Den upprätt stående qvinnogestalteri
sträcker sig liksom vaknande för solens kyss, med högra handen
upplyft bakom hufvudet, och venstra handen lösande en gördel,
som ännu synes fjättra hennes späda lif. Der är i herr
Hasselbergs kontnärskap detta något af en skald, detta något,
som inom hvarje konstart bär vittne om det, som är äkta och
eget, om den heliga elden.
Yid det kamratliga gille, hvarmed den skandinaviska
konstnärskretsen i Paris firade pristagarna inom fjolårets salong,
beledsagades den hjertliga hyllning, som egnades herr
Hasselberg, af följande af herr Ernst Josephson författade poem:
Snöklockan.
Det faller i flockar, det faller i fler,
Det snöar kring nordanlanden,
Och skogarna bädda sig mer och mer
I drifvornas hvita täcke ner,
Och fiskarens skuta du öde ser,
Der den ligger kringfrusen vid stranden.
Det hviner i vinden, så kall som is,
Och furorna mumla och buga.
I djupa snön en vandrare sis
Med frusna händer stjäla sig ris
Att få en knapphändig brasa på spis
I fattigmans bräckliga stuga.
Men vårsol ställde en stilla bön
Till dalens drifva, som smälte.
Långt innan marken än blifvit grön,
Hon väckte en liten blomma ur snön,
En drömmande snöklocka, ljuflig och skön?
Som löste sig fri från sitt bälte.
Välkommen, du blomma, så blyg och skär,
Som växer vid snön upp ur jorden.
För långa vintern, som hemma är,
Ett hjertligt löfte du innebär.
Du lilla blomma, du är oss kär,
Du lofvar oss sommar i norden.
Jag har trott mig ega rätt att äfven här göra bruk af
den mig förut vänligt medgifna rättigheten att gifva
offentlighet åt ofvanstående lilla poem.
Vid i fjor försiggången pristäflan har herr Hasselberg i
Götheborg förvärfvat sig beställning på en fontän för denna
stad, och Akademien för de fria konsterna har nu senast
kallat honom till agree.
K. W.
Från Orenburg till Samarkand.
Af Marie Ujfalvy-Bourdon. Öfvers. af C. A. Swahn.
(Forts. fr. sid. 231.)
Lördagen den första Juli lemnade vi Taschkend för att
anträda en mellan general Kaufmann och min man
öfverenskommen utflygt. Vi åtföljdes af två professorer
vid progymnasiet i Taschkend. En perevotschik (tolk af tatarisk
härkomst) hade blifvit anställd af min man-, han talade ryska
äfvensom de folks språk, med hvilka vi skulle komma
i beröring, och hette Abdullah. Yi medförde äfven en kosack
vid namn Feodorov, ehuru han talade endast sitt modersmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0274.html
