Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Porträtter. Min fästmö, min dotter.
- Van Dyck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt, hvad detta stora ord innebär. Hvad den förmår är att
vaka öfver, att din lifskraftiga utveckling såsom qvinna icke
hämmas, att undanhålla hvarje gift och allt orent, som endast
skulle göra dig till en vrångbild af, hvad du bör vara, och
att, allt efter som dina qvinliga instinkter vakna, visa dem
in på den väg, der de ensamt kunna trifvas och omsorgsfullt
hindra dem från att gå vilse. Men månne en uppfostran
efter nutidens fordringar alltid fäster vederbörligt afseende
vid denna pligt eller, med andra ord, är det verkligen
qvinnor, som våra moderna uppfostringsanstalter sända ut? En
besvärlig fråga, som jag icke har last att besvara. Svaret
skulle måhända likväl blifva godt, ifall uppfostran i hemmet
och den i skolan slöte sig innerligt samman och arbetade
hand i hand, om skolan blefve ett hem och hemmet en skola
och i båda kärlek, sanning och natur vore lärare. Yi vilja
försöka, Hanna, att få det så. Och så tänker jag mig dig en
gång som fullväxt och du inträder i den så kallade verlden, den
stora marknadsplatsen, der alla på samma gång äro köpare och
säljare. Kanske du icke väcker någon uppmärksamhet hvarken
genom skönhet eller talanger och icke häller har några andra af
de företräden, som nutiden jagar efter. Lika godt, du äger
något vida bättre, du äger dig sjelf, och du förstår hvad
detta vill säga, hvilket icke en bland tio af våra unga
damer göra. Din uppfostran är ingalunda slutad - den
slutar aldrig -, men en god grund är laggd, och jag är
öfvertygad om, att på hvad plats du än blifver ställd i lifvet,
skall du blifva jiet, som hvarje verklig man kallar lifvets
herrligaste poesi och Guds bästa gåfva - en god, ädel qvinna.
G. T. K.
*
Van Dyck.
Till hvilken grad de skilda konstskolorna allt framgent
häfta vid den jord, som sett dem födas, är något, som
det blott boksynta konstkännareskapet aldrig skall
kunna till fullo uppskatta. Man måste hafva lärt känna
florentinerna i Florens, venetianerna i Venedig o. s. v. för att
rätt veta, huru omöjligt det är att annorstädes rätt lära känna
och förstå dem. Det samma gäller, ehuru i mindre grad, om
de nederländska skolorna, särskildt den holländska. De små
holländska dukarna finner man öfverallt, mångenstädes till
och med talrikare och bättre än i Holland, men dessa stora
monumentala porträttgrupper, dessa i festligt lag samlade
skyttegillen eller kring det gröna bordet församlade
styrelsemedlemmar för korporationer och stiftelser, alla dessa stora
dukar af Kembrandt, van der Helst, Franz Hals m. fl.
återfinner man allt ännu endast på ort och ställe.
I mindre grad är detta förhållandet med flamländarna,
i synnerhet de yngre, ett förhållande, som beror derpå, att
skolans stormästare Kubens och hans förnämste lärjunge Yan
Dyck under en stor del af sitt lif studerat och verkat i
främmande länder. Men fastän de båda i nästan alla större
museer äro talrikt och väl representerade, är dock deras
fädernestad, Antwerpen, i sin helhet eller åtminstone i sina
äldre delar att betrakta såsom ett slags Eubensmuseum,
hvartill ju äfven sluter sig minnet af Yan Dyck.
Många äro de minnesmärken, som tolka, huru högt den
mäktiga handelstaden intill denna tid skattar äran att hafva
fostrat dessa konstens stormän. Den staty af Yan Dyck, som
följande sidas träsnitt återgifver, är utförd af Leonard de
Guyper och år 1856 upprest framför museet i Antwerpen,
hvilket äfven synes i bakgrunden.
Anton van Dyck föddes i Antwerpen den 22 Mars
1599. Hans fader, en skicklig glasmålare, hade på en
framgångsrik affärsverksamhet förtjenat en betydande
förmögenhet, och hans moder Maria Kupvers var genom sina
broderiarbeten en framstående konstnärinna. Af henne lärde den
unge Anton de första grunderna i teckning. Från sitt tionde
till sitt femtonde år studerade han under Yan Balen och
inträdde derefter på Kubens’ atelier. Denne förutsåg snart
nog sin nye lärjunges lysande framtid. En dag, då eleverna
under mästarens frånvaro samlats för att betrakta de dukar
han hade under arbete, råkade en af dem att af våda sudda
ut armen och hakan på en nymålad madonna. Sedan man
hemtat sig ifrån den första förskräckelsen, beslöt man att
söka reparera skadan, och enhälligt kallades Yan Dyck
såsom den värdigaste till detta uppdrag, hvilket han fullgjorde
med sådan framgång, att Kubens till en början intet märkte,
utan fastmer prisade denna arm och denna haka såsom den
bäst lyckade delen af föregående dagens arbete. Då han
sedermera dervid dock spårade en främmande hand och den
skyldige aflaggt bekännelse, fick den unge lärjungen icke
allenast förlåtelse, utan steg yttermera i mästarens gunst. Yid
nitton års ålder blef Yan Dyck upptagen såsom medlem af
akademien i Antwerpen och åtnjöt redan nu ett stort anseende.
På uppmaning af Kubens, som sjelf tillbragt åtta år i
Italien, skulle nu äfven den unge Yan Dyck besöka detta
konstens förlofvade land. Man har tillvitat Kubens att hafva
af afundsjuka velat aflägsna en farlig medtäflare samt att
af samma låga bevekelsegrund hafva rådt Yan Dyck att
öfvergifva historiemålningen för att uteslutande egna sig åt
porträttet. Men hvad kunde väl vara naturligare, än att Yan
Dyck skulle med förkärlek odla den konstart, inom hvilken
han öfverträffade till och med sin store mästare och endast
af Titian blifvit öfverträffad. Kubens’ egen verksamhet visar
för öfrigt nogsamt, huru högt han sjelf tänkte om porträttets
konst, och dessutom öfvergaf Yan Dyck aldrig helt och hållet
historiemåleriet, ehuru hans kallelse och alstringskraft icke i
denna riktning voro så storslagna som Kubens’. Yisst är, att
afskedet mellan mästaren och lärjungen bar prägeln af
uppriktigaste och varmaste vänskap. Yan Dyck skänkte Kubens
några af sina bästa taflor och Kubens lät till afresan såsom
vängåfva framleda den yppersta ridhästen från sitt furstliga
stall jämnte en dyrbar sadelmundering. Ett kärleksäfventyr
qvarhöll Yan Dyck för någon tid i den lilla byn Saventhem
nära Bruxelles. Hans älskarinna, Anna van Ophem var en
tmg hofdam och icke en bondflicka, såsom äldre biografier
allmänt berättat. Henne till ära utförde han här tvänne
af sina yppersta ungdomsarbeten: en helig familj och en den
helige Martin, som gifver hälften af sin kappa åt en fattig.
Först efter en kraftig maning af Kubens, som fruktade, att
den unge’ konstnären skulle i kärlekens armar försofva sin
framtid, bröt Yan Dyck ändtligen upp och begaf sig
likasom förut hans lärare och mästare direkt till Yenedig,
hvarest han genom att kopiera Titian, Giorgione och Yeronese
sökte tillegna sig hemligheterna af deras konst. Härifrån
begaf han sig till Genua, hvarest aristokratien nu beredde
honom ett icke mindre lysande mottagande än några år förut
Kubens. Här målade han denna mängd af herrliga
porträtt, hvilka man ännu träffar i Genuas förnämsta palats,
dessa ädlingar, som han så väl förstått att idealisera utan att
offra något af likhetens sanning. Efter en femårig vistelse
i Italien, hvarunder han besökte Kom, Florens, Milano och
Turin, öfverallt qvarlemnande spår af sin lysande
konstnärsverksamhet, återvände han 1626 till sin fädernestad
Antwerpen. Men Kubens’ ära, som då stod i sin högsta glans,
fördunklade till och med den främste bland hans lärjungar.
Yan Dyck, som med sitt arbete knappast förmådde förtjena
sitt uppehälle, skall hafva beklagat sig för sin forne lärare,
hvilken med anledning deraf besökte. honom på hans atelier,
öfverhopade honom med loford och köpte flera taflor af
honom. Man har påstått, att Kubens jämnväl skulle hafva
erbjudit Yan Dyck sin äldsta dotters hand, hvilken Yan Dyck
skulle hafva afslagit på grund af den kärlek han hyste till
modern, Isabella Brand; men Kubens hade vid denna
tidpunkt ingen dotter, och hans första maka hade redan några
månader förut aflidit Då emellertid Kubens snart nog i
diplomatiska uppdrag företog resor till Spanien med flera främ-
60*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:34:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1882/0479.html
