- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
- On this page / på denna sida
- Förra avdelningen
- Julies brev. — Helena. — Den blinda. — Emilia. — Fästmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som blivit mina vackra och friska systrars lott och
från vilka jag, genom mina lyten och min sjuklighet
blivit utestängd. Därför har han lärt mig njuta de
vida rikare, som de sköna konsternas kännedom och
övning tillbjuder den, som omfattar dem med ett varmt
och öppet sinne. Därför odlar han och stärker mitt
förstånd, genom ordningsfulla och ingenting mindre
än ytliga studier, dem han själv leder. Därför har han
i denna lilla vrå, i vilken jag tillbringar största
delen av mitt liv, samlat så mycket behagligt och skönt
för ögat, för känslan och tanken. Dock, vad som är
mer än allt detta, är den innerliga faderskärlek, med
vilken han omfattar och omgiver mig, och det säkert
blott för att hindra mig att någonsin bittert känna
saknaden av den kärlek, som naturen förbjudit mig att
njuta. Han har fullkomligt lyckats, och jag har ingen
annan önskan än den, att leva för honom, för min mor,
mina syskon — och min Gud.»
Vi tego en stund, och i mitt hjärta tillbad jag denna
far, som så förstod att vårda deras sällhet, vilka han
givit livet. Helena fortfor: »Då mamma med mina
systrar äro på baler eller i sällskaper, tillbringar han
sin tid för det mesta hos mig; jag läser för honom,
spelar för honom, och han låter mig av obeskrivlig
godhet tro, att jag väsentligt bidrager att förljuva
hans liv. Denna tanke gör mig så lycklig. Det är en
skön, en avundsvärd lott att kunna vara något för den,
som är en välsignelse för allt vad som omger honom!»
O! tänkte jag, och tilltalade i tanken familjefäderna
på jorden, varför likna så få av er denne far?
Hemmets konungar, hum mycken sällhet kunden I ej sprida
omkring er, huru tillbedda kunden I ej vara!
Vi talade sedan om Emilia.
»Det är besynnerligt», sade Helena, »att en person,
som vanligtvis är så lugn, så klar i sitt omdöme, så
besluten, så reell med ett ord, skall blott i en enda punkt
vara sig alldeles olika, önskande att gifta sig, emedan
hon anser ett lyckligt äktenskap för det sällaste av alla
tillstånd på jorden, har Emilia haft den största svårighet
att en gång allvarsamt besluta sig därtill. Tvenne
hennes ungdomsvänners ganska olyckliga giften ha
ingivit henne en slags panisk förskräckelse, och hon
fruktar så mycket att bli olycklig i sitt giftermal, att
hon aldrig skulle ha mod att våga bli lycklig, om icke
andra handlade för henne. Hon är nu stundom halvsjuk
av ångest däröver, att hennes förening är så nära
för handen med Algernon S., för vilken hon likväl, har
en verklig tillgivenhet, och med vilken vi alla äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
