- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
- On this page / på denna sida
- Senare avdelningen
- Middagsmåltid. — Ragu på varjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bliva något stort, lysande och förvånande, tror att
den känslas vidd och spännkraft, med vilken hon blivit
begåvad, berättigar henne att förakta den tysta värld
uti vilken hennes plats av samhällsordningen blivit
anvist, den blyga, behagliga känslans återhållsamhet, som
henne både gudomliga och mänskliga lagar befalla — o,
att hon kunde se mig, fallen genom dessa lagars
överträdande, och höra mig varnande säga: förvillade,
beklagansvärda varelse, bekämpa dig själv! Din egen
passionerade själ — se där draken, mot vilken du bör strida,
vars eld skall förtära dig och bliva andras bane, om den
ej kväves. Undergiv dig öde och samhällslagarna...
bekämpa dig själv... eller skall du lida och krossas som
jag.
För mig är det för sent att kämpa — kraften är
borta, viljan är borta! Elden har tagit överhand — templet
brinner, brinner, brinner — och skall brinna, till dess
vindarna ej mer finna annat än dess aska. Mitt bål har
jag tänt själv — jag förtärs och lider!
Du värld omkring mig, full av harmoni, skönhet och
sång, som lik ett vaknande leende barn nu omger mig
med smekande armar... fåfängt ler, fåfängt smeker du...
jag förstår dig ej — jag lider!
Då jag var ung... det är ett sekel sedan... välvde
redan i mitt bröst ömsom himmel och helvete... nu ser
jag himlen ej mera. Då jag var ung — mycket ung
ännu — älskade jag redan med passionens hela kraft.
Min första kärlek var mitt fädernesland... du ler
kanske, finner denna känsla löjlig i en flickas bröst...
så hava andra gjort; och likväl — mitt fädernesland!
Sveriges ädla och älskade jord! hade alla dina söner
haft mitt hjärta — en späd flickas hjärta — så vore du
ännu vad du varit, hjältarnas hembygd... Europas lejon.
Du har läst, hört talas om martyrer, om de rysliga
plågor, de nästan otänkbara grymheter, som frihetens
och fosterlandets vänner i alla tider lidit, och du har
med fasa vänt bort ditt öga, avlägsnat din tanke. Jag
läste även, jag hörde även om dessas öden, men törstade
att dela dem, genomtänkte med begärlighet alla kval,
alla avgrundsplågor... himlasällheter syntes de mig,
om burna, o fädernesland, för dig! - jag bad till himlen
om deras ära, om deras vällust.
Under det jag utvecklade min ungdoms blomma, och
mina känslor svällde som vårströmmen, rasslade krigets
mordvagn genom Europa... blott ett eko av den
vapenklang, som i stridande massor framljungade, nådde vårt
fredliga land. Men detta nådde mitt hjärta och väckte
där de vildaste, mest hänryckande känslor... Ack, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
