Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - INLEDNING - Fryxells moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkade bygden och hotade dem med hungersdöd.
Prostinnan sände då sin handfastaste dräng,
den så kallade ministern, för att med en mängd
mjölpåsar på en stockkälke (med släde kunde man ej
komma fram) söka bana sig väg genom snödrifvorna
till torpen. Yngste sonen, då ett 6 års barn,
berättar, att han minnes modern, stående på trappan
till sädesboden, säga: »Kära Magnus, detta
blir allt tungt i snödrifvorna, men du blir
lättåkande hem.» — »Jag får lass då med», svarade
Magnus, »jag får många välsignelser med mig
hem.» Prostinnan lade handen öfver ögonen, och
Magnus for; men den lille pilten funderade
mycket öfver detta samtal, som han icke kunde
begripa.
En varm och lefvande gudsfruktan var
häfstången för denna pligttrogna och sjelfförsakande
verksamhet. Då en gång under ofvannämnda
nödår hon utdelat ovanligt mycket understöd, sade
en af hennes vänner varnande: »Eva, Eva! du
ger bort alldeles för mycket, tänk på barnen!»
Hon svarade lugnt: »Gud tager nog vård om dem!»
Fryxell kunde aldrig glömma sista söndagen före
sin flyttning hemifrån. Det var messfall i
kyrkan, och modren läste sjelf predikan i hemmet
och hade valt psalmen: »Min själ och sinne, låt
Gud råda och hoppas på din fader blid», — en af
de vackraste psalmerna i gamla psalmboken.
Så förflöto år efter år under arbete och
sparsamhet, omtanke och välgörenhet, och fastän
familjen ökades, minskades dock skulderna
oupphörligt; tills slutligen den glada dag randades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
