Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Fryxells författarskap i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans vanliga uttryck voro: »Snöfogeln, hvad
är det för slags fogel? Finnes den i någon
fauna? Hur kunde hon knyta på nätet, då fogeln
satt på hennes hand? Nonsens!» Då, såsom
ofta hände, en af Fryxells döttrar sjöng för honom
i skymningen, valde hon stundom för att
små-retas detta stycke, och det slog nästan aldrig felt,
att han började brumma sina protester, hvilka ej
ens A. F. Lindblads vackra melodi förmådde
nedtysta. En vinter lästes Lycksalighetens Ö högt
i hans hem. Deraf föranleddes oupphörliga tvister,
anfall och försvar; t. ex. rörande Svanhvits
själa-messa, som sjöngs i kyrkan, då Astolf vid
återkomsten från Lycksalighetens Ö besåg dess gamla
minnesmärken. Orden:
»Bönen känner
Sina vänner,
Flyr till Gud och söker Dig.»
tolkades olika af tre bland sällskapets medlemmar.
Yersens dunkel medgåfvo alla, men dess
stämningsfulla skönhet ville Fryxell förneka.
Huru olika omdömena öfver Atterboms
skaldskap utfalla, visar sig bland annat deraf, att han
tvenne gånger blifvit parodierad och parodierna
upplästa för att retas och gäckas med hans blinda
beundrare. Eget nog är det damer, som båda
gångerna utfört detta skalkstycke. Första gången
skedde det under striden mellan Gamla och Nya
skolan; andra gången på slutet af 1840-talet. En
bland damerna i sällskapet tyckte beundran för
Atterboms blommor vara alltför oinskränkt. Nästa
gång man föreläste ur diktsamlingen, insmuglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
