Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ferna ären J, orena stöd för en svag och smutsig sak,
blodtörstiga rofdjur och en börda för jorden."
"Min själ," sade Bothwell, lika förvånad som en bandhund
torde blifvit, om en rapphöna flugit på honom för att försvara sina
ungar, "det var det vackraste tal jag nå’nsin hört! Kan ni inte
ge oss litet mer af den sorten?"
"Ge er något mer deraf?" sade Mause i det hon klarade
sin röst med en förberedande hostning. "Jo, jag skall en gång
för alla höja mitt vittnesbörd emot er — Philistéer och
Edo-miter, ären j — leoparder och räfvar — qvälls-vargar, som ej
gnaga på benen intill morgonen — skändliga hundar som trakta
efter de utvalde ■— stångande tjurar i Basan — stingande
ormar, och både till namn och natur befryndade med den stora
Höda Draken, som omtalas i Uppenbarelse-bokens tolfte
kapitel, tredje och fjerde verser."
Här tystnade gamla Mause, synbarligen mer af brist på
andedrägt än på ämne.
"Förbanna den gamla hexan," sade en af dragonerna; "bind
henne och ta’ henne med till hög-qvarterct."
"Blygs Anders," sade Bothwell, "kom ihåg att den goda
frun tillhör det täcka könet och endast begagnar sin tungas
företrädes-rättigheter. — Men hör på, min goda gumma, hvar
tjur i Basan och hvar Böd Drake lär inte vara så artig som jag,
och åtnöja sig med att låta konstapeln och doppnings-stolen *)
ta’ hand om er. Emellertid måste jag nödvändigt föra denna
unga man till hög-qvarteret. Jag skulle ej kunna stå till svars
för min befälhafvare med att lemna honom i ett hus, der jag
hört så mycket högförräderi och så mycken fanatism."
"Ser ni nu, hvad ni har gjort, mor," hviskade Cuddie;
"der hålla Philistéerna, som ni kallar dem, på att föra bort Mr
Harry, och det bara för er smädande tungas skull, som fan må ha’."
"Håll mun på dig, din fega lymmel," sade modren, "och
skjut inte skulden på mig. Om du och de der tröga filfrasarna,
hvilka sitta der och gapa som kor, som förätit sig på
klöfver, ville vittna med edra händer, som jag vittnat med min mun,
skulle de aldrig bortföra den förträffliga unga gossen i
fångenskap."
Medan detta samtal pågick, hade soldaterna redan bundit
och försäkrat sig om sin fånge. Milnwood återkom i detta
ögonblick, och förskräckt öfver de förberedelser han varseblef, skyn-
*) Ett slags straff-redskap hvarmedelst gräliga qvinnor nerdoppades
i vatten öfver öronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
