Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
böjd för att låta nåd gå för rätt, ehuru," fortfor den gamla
damen, i det hon mod en djup suck såg på sin mans och sin
sons porträtter, hvilka hängde i salen, "jag, Öfverste Grahame,
för min egen person, har föga skäl att hysa någon medömkan
med detta halsstarriga och upproriska slägte. De hafva gjort
mig till en barnlös enka, och om jag ej hade vår helgade
Monark och hans tappra soldater som beskyddade mig, skulle de snart
beröfva mig både land och gods, härd och altare. Sju af mina
underhafvande, hvilkas förenade skatt belöper sig på nära
hundra mark, hafva redan vägrat att betala alla utlagor, och haft
den fräckheten att säga min fogde, att de ej erkände hvarken
Kung eller egendoms-herre, som ej besvurit Covenantet."
"Jag skall nog lära dem att ta’ reson — det vill
säga med ers Nåds tillåtelse," svarade Claverhouse; "det skulle
illa anstå mig att ej understödja den lagliga myndigheten, när
den hvilar i så värdiga händer som Lady Margretha
Bellen-dens. Men jag nödgas säga, att detta land bli’r allt värre med
hvar dag, och försätter mig i nödvändighet att vidtaga
åtgärder emot de gensträfviga, som mera stå i öfverensstämmelse med
min pligt än min böjelse. Och efter som vi kommit att tala härom,
får jag ej glömma att tacka ers Nåd för den gästfrihet ni
behagat skänka en afdelning af mitt folk, som medfört en
fånge, anklagad för att hafva hyst den mordiska bofven Balfour
af Burley."
"Tillietudlems hus," svarade Lady Margretha, "har alltid
stått öppet för Hans Majestäts tjenare, och jag hoppas att sten
ej längre vill ligga på sten deraf, när det upphör att stå lika
mycket till deras förfogande som till vårt. Och detta
påminner mig, Öfverste Grahame, att den herrn som anförde
truppen, näppeligen kan anses vara på sin passande plats i armén,
då man besinnar hvems blod som flyter i hans ådror, och om
jag vågade smickra mig med, att någonting skulle beviljas på
min anhållan, skulle jag drista framkomma med en begäran, att
han måtte blifva befordrad vid något lägligt tillfälle."
"Ers Nåd menar Sergeant Francis Stuart, som vi kalla
Bothwell?" sade Claverhouse leende. "Visserligen far han litet
hårdhändt fram i landet, och har ej alltid varit så benägen att
underkasta sig disciplinen som tjensten kräfver; men Lady
Margretha Bellendens önskan är en lag för mig. — Bothwell,"
fortfor han, i det han tilltalade Sergeanten som i detsamma syntes
i dörren, "gå och kyss Lady Margretha Belleudens hand, som
intresserat sig för er befordran och fått mitt löfte, att ni vid
första ledighet skall erhålla en officers-fullmakt"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
