Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•216
af dragon-hästarna, som blef tagen vid Loudon-hill, beväpnad
med svärd oeh pistoler, liksom alla de andra, och lif och själ
med de förnämsta ibland dem, och exercerande och
kommenderande folket, med Cuddie bakefter sig, i en af Sergeant
Both-wells galonerade västar, och en uppfästad hatt med en blå
bandros på, för det gamla Covenantets skull, — fast Cuddie alltid
tyckte om ett blått band —» och en lika fin veckad skjorta,
som trots någon herreman i landet — det anstår just
verkligen så’na som honom!"
"Jenny," sade hennes unga matmor häftigt, "dessa karlars
berättelse kan omöjligen vara sann; min onkel har ännu ej hört
någonting derom."
"Ja, för Tom Halliday kom just tillbaks fem minuter
efter Lörd Evandale," svarade kammarpigan, "och då han hörde
att hans Herrlighet var i Slottet, svor han — den gudlösa
lymmeln — att han skulle bli’ fördömd, om han afgaf rapporten,
som ban kalla’t, till Major Bellenden, när det fann3 en officer
af hans eget regimente här. Han hade derföre inte ärnat sagt
någonting förrän Lörd Evandale vaknat i morgon, om han inte
berättat det för mig," — Jenny slog härvid litet med ögonen —■
"bara för att reta mig med Cuddie."
"Bah, din stolliga flicka," sade Edith, som hemtat litet
mod; "det ä’ bara ett påhitt af den der karlen för att förarga dig."
"Nej, fröken, det kan det inte vara, för John Gudyill tog
den andra dragonen — han ä’ en gammal, ful karl, som jag
inte vet hvad han heter — med sig ner i källarn och gaf
honom en tumlare brännvin för att få nyheterna ur honom, och
han sa’ ord för ord alldeles detsamma som Tom Halliday; och
Mr Gudyill blef så rasande, att han talte om alltsammans för
oss, och påstår att hela upproret bara kommer sig af att
Mylady, och Majoren, och Lörd Evandale var nog tokiga att i
går morse be för unga Milnwood och Cuddie, för om de fått
gå till döden, skulle landet varit lugnt — och minnsann ä’ jag
inte nästan färdig att sjelf tro detsamma."
Jenny gjorde detta sista tillägg i harmen öfver sin
matmors ytterliga och halsstarriga vantro. Hon fick likväl snart
anledning att blifva förskräckt öfver den verkan som hennes
underrättelse frambragte hos hennes unga fröken, en verkan, som
blef dubbelt häftigare genom de Hög-kyrkliga grundsatser och
fördomar hvari Miss Bellenden blifvit uppfostrad. Hennes
ansigte blef genast dödsblekt, hennes andedrägt så svår, att hon
höll på att nästan alldeles mista den, oeh hennes lemmar så
maktlösa, att hon snarare nedsjönk än satte sig på en af stolarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
