Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•257
må de vilseledda rebellerna att nedlägga sina vapen. Genom
att spara deras blod torde han kunna försona det som redan
blifvit utgjutet — och den som verksammast skall bidraga att
åstadkomma detta stora ändamål, skall bäst göra sig förtjent af
samtidens tacksamhet och af ett hedradt minne i en kommande."
"Jag vill likväl tro," sade hennes följeslagare med fast
röst, "att Miss Bellenden ej skulle önska, att i en sådan fred
folkets väl utan förbehåll uppoffrades till Kronans förmån?"
"Jag är blott en flicka," svarade hon, "och kan knappt
utan förmätenhet tala i ett dylikt ämne; men efter som jag gått
så långt, vill jag äfven uppriktigt tillägga, att jag skulle önska
se en fred tillvägabragt, som skänkte lugn åt alla partier och
skyddade undersåtarne emot soldateskens rofgirighet, hvilken jag
afskyr fullt ut lika mycket som de medel, hvilka nu tillgripits
för att motstå den."
"Miss Bellenden," svarade Henrik Morton, i det han
upplyfte sitt hufvud och talade i 3in naturliga ton, "den person,
som förlorat en så högt värderad plats i er aktning, har likväl
för mycken stolthet att försvara sin sak som en brottsling, och
medveten att han ej längre kan äga anspråk på en väns
rättigheter i ert bröst, skulle han med tystnad underkastat sig ert
hårda klander, om han ej kunde åberopa sig Lörd Evandale’s
aktade vittnesbörd, att hans ifrigaste önskan och verksammaste
bemödanden just nu gå ut på förverkligandet af en fred, sådan
som ej ens den mest konungskt sinnade kan klandra."
Han bugade sig härvid med värdighet för Miss Bellenden,
som, ehuru hennes språk antydt, att hon ganska väl visste
med hvem hon talte, likväl sannolikt ej väntat att han skulle
rättfärdiga sig med så mycken värma. Förvirrad och tigande
besvarade hon hans helsning. Morton red derefter fram till
spetsen af tåget.
"Henry Morton!" utropade Majoren öfverraskad af denna
oväntade syn.
"Densamme," svarade Morton, "som är ledsen öfver att
finna sig så strängt bedömd af Major Bellenden och dess familj.
Han öfverlemnar likväl åt Lörd Evandale," fortfor han, i det
han vände sig till den unga adelsmannen och bugade sig för
honom, "att taga sina vänner ur deras villfarelse, både i fråga
om hans förhållande i allmänhet, och om renheten af hans
bevekelsegrunder. Farväl, Major Bellenden — Må all möjlig
sällhet städse följa er och de edra, och mätte vi återse hvarandra
under bättre och lyckligare tider!"
"Var förvissad, Mr Morton, att ni ej vändt er till orätt
person med ert förtroende," sade Lörd Evandale. "Jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
