Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIII - Kapitlet XLIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•883
måste i förbifarten skicka dem en varning. Se så, Moorkopf,"
sade han till sin häst, i det han satte sig upp på honom, —
"i dag måste vi pröfva hvad du duger till."
KAPITLET XLIV.
På henne half-släckt Öga fäste han.
Fast mer och mer hon för hans blick försvann;
Så, mållös, vid den huldas fot han låg och tog
Dess hand, slöt den i sin, och saligt, stilla dog.
PALAMON OCH ARC1TES.
Ediths illamående nödgade henne att intaga sängen under
loppet af den händelserika dag, då hon erhöll en så oväntad
stöt af Mortons plötsliga uppträdande. Påföljande morgonen
förklarades hon likväl vara så mycket bättre, att Lörd Evandale
återtog sin föresats att lemna Fairy-knowe. Fram på
förmiddagen inträdde Lady Emilie i Ediths rum med en särdeles
allvarlig hållning. Sedan hon emottagit och besvarat den öfliga
morgonhelsningen, anmärkte hon att det skulle blifva en ledsam
dag för henne, fastän den skulle befria Miss Bellenden från ett
besvärligt sällskap — "Min bror lemnar oss i dag Miss Bellenden."
"Lemnar oss!" utropade Edith öfverraskad; "för att bege
sig till sitt eget hus, hoppas jag då i Guds namn?"
"Jag har skäl att tro honom tillämna en längre resa; han
har föga som qvarhåller sig här på orten."
"Store Gud!" utropade Edith, "hvarföre blef jag född för
att bringa förderf öfver allt som är manligt och ädelt! Hvad kan
göras för att hindra honom från att blindt rusa emot sin undergång?
Jag skall genast komma ned — Säg, att jag besvär honom att
ej afresa, förrän jag fått tala med honom."
"Det kommer att bli’ fåfängt, Miss Bellenden; men jag
skall emellertid uträtta ert uppdrag," sade Lady Emilie, i det
hon lemnade rummet med samma formalitet som hon inkommit,
och underrättade sin broder att Miss Bellenden var så
återställd, att hon ärnade komma ned innan han for sin väg.
’’Jag förmodar," tillade hon ütet försmädligt, "att
utsigten att snart blifva befriad från vårt sällskap, i hast botat
hennes uppskakade nerver."
"Syster," sade Lörd Evandale, "du är orättvis, om ej
afundsjuk."
"Att jag är orättvis, det är väl möjligt, Evandale; men
jag skulle ej kunnat drömma om," fortfor hon med en blick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
