- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
338

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att, när han, innan han anländer till månen, kastar en
sista blick på vår verld, han, tack vare Kosmiels
förklaring, upptäcker... det jordiska paradiset, en
triangel-formig nejd, belägen vid Kaspiska hafvet och strålande med
en ojemförlig glans; der afbida Enoch och Elias den
yttersta domen. När han kommer i månens grannskap
känner sig den resande med stor häftighet dragen mot
honom, och han darrar i alla lemmar, ty han fruktar
att få hufvudet krossadt mot någon klippa. O! hvad
är det jag känner, min själs ledsagare? Skydda eder
tjenare, jag bönfaller derom; om ni öfvergafve mig,
hvart skulle jag väl då gå, hvart skulle jag föras,
huru skulle min färd sluta? Och Kosmiel återställer
hans förtroende med kärleksfulla ord, genom att
försäkra honom att, ehuru ingen dödlig skulle kunna
komma derifrån, emedan någon sådan aldrig varit der,
så kan han dock tryggt förlita sig på hans beskydd.
Derefter andas han på honom, och från det ögonblicket
är Theodidactus för alltid befriad från hungerns oeh
törstens behof, och intet element kan vidare skada
honom.

På månen utbreder sig ett herrligt skådespel för
hans blickar. Här djupa dalar, der långa
bergssträckor, der haf, sjöar och öar. Floder strömma ned mot
hafvet, hvita klippor bekransa de branta stränderna;
fälten äro grönskande. Men det är icke, märkvärdigt
nog, gräset som ger dem sin färg, utan dyrbara
månstenar, som äro egendomliga för denna verld och det
till den grad att, om en resande förde sådana med sig
till jorden, de skulle af sig sjelfva åter uppstiga till
månen, som är deras »naturliga plats». Vattnet på
månen är renare och genomskinligare än på jorden.
Men i hafvet eller floderna förekommer icke den
anspråkslösaste fisk, på fälten icke ett grässtrå, och
kontinenterna hafva aldrig trampats af något djurs fot.
I stället för växter anträffar man en slags utväxter,
som likna metalliska träd. Man kan deraf sluta att
det icke på månen förekommer någon mensklig varelse,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free