- Project Runeberg -  Pingvinön /
53

(1910) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vederbörande själfva tyckas icke heller göra någon stor
affär af det. Men när pingvinskorna blifva beslöjade,
kan pingvinen icke lika bra göra sig reda för, hvad
som drager honom till dem. Hans obestämda begär
komma att flyta ut i alla slags drömmar och illusioner.
Med ett ord, vördade fader, han kommer att lära känna
kärleken och dess dåraktiga sorger. Och under tiden
skola pingvinskorna slå ned ögonen och knipa hop
läpparna och gifva sig min af att gömma riktiga skatter
under sina slöjor!... Hvilket elände!

Det kan uthärdas, så länge dessa folk äro okultiverade
och fattiga, men vänta bara en tusen år, så skall
du få se, fader, med hvilka fruktansvärda vapen du
utrustat Alkas döttrar. Om du tillåter, kan jag gifva dig
en föreställning om det på förhand. Jag har litet
krimskrams i den här kistan. Låtom oss på måfå taga en
af de här pingvinskorna, som pingvinerna sätta så föga
varde på, och kläda henne så godt vi kunna.

Här kommer just en. Hon är hvarken skönare eller
fulare än de andra. Hon är ung. Ingen ser på henne.
Hon kommer långsamt vandrande på klippbranten, petar
sig i näsan och kliar sig långt ned på ryggen. Du ser
nog, fader, att hon har smala axlar, hängande bröst, stor
och gul mage och korta ben. Hennes knän, som stöta
i rödt, lägga sig i fula veck för hvarje steg hon tar,
och det är som om ett litet aphufvud tittade fram i
hvarje led på hennes ben. Hennes platta och ådriga
fötter taga fäste i klippan med fyra krokiga småtår,
medan stortårna resa sig från marken som två försiktiga
ormhufvuden. Hon riktigt ägnar sig åt att gå. Alla
hennes muskler tagas i anspråk för detta arbete, och
eftersom vi se dem fungera så oförtäckt, föreställa vi oss
henne som en gångmaskin snarare än en som är afsedd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:39:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fapingvin/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free