Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Theodor och »Toni». Antonie Adamberger. Ungdomslycka. Brev till fadern, »Den bäste vännen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog kunna giva dig en klar bild av henne, om
jag endast kunde sända dig ett av hennes kära,
kära brev; men jag kan icke skilja mig från dem.
Vilken makt har hon icke över mig! Hon har
dragit mig ur de vilda sällskapen, har kvävt min
spirande lust till dryckeslag, har manat mig till
arbete, bannat mig, när jag var lat, och älskat
mig! – – Ack, hur barnsligt hon gläder sig över
dig! Om jag vill göra henne riktigt glad, så måste
jag berätta för henne om dig; ty mitt hjärta blir
mig därvid alltid så fullt, så varmt!»
Tills vidare kunde han endast i dikten föra sin
brud till hemnejden och till sina kära. Det är i
den verkligt sköna dikten »Dresden»; han talar
med hopp om sitt land, som trots stundens
smälek åter skall resa sig: ty »Männer giebt’s doch
und Herzen giebt’s noch in Sachsen»; han skildrar
den sköna Elbedalen, med flodens mäktiga
silverkrökar, med stränder, besådda av byar och städer,
mellan vilka resa sig bergsjättarna som bastioner
och väldiga försvarsverk. Och se – Elben kröker
sig åter – »vad ser du skimra så vitt mellan
popplarna? Ser du huset med dess gröna luckor?
Se, berget är smyckat av vinrankor,
lindblommorna dofta emot oss!»
»– – – da reiss’ ich ans glühende Herz dich,
Küsse das liebliche Wort dir von den Lippen hinweg!
Sieh! Meinem Vater gehörfs und dir und mir; manche Stunde
Hab’ ich da fröhlich verlebt – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
