Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Vargjakt i Kalmar län på 1850- och 1860-talen af G. A. B.
- Bistockar af N. E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig och var så oförsiktiga genom låckningen så att den andre
kamraten smög sig fram och sköt dem sedan skute vi honnan efter
låckning lickt ungarna varefter hon flyttade med sitt rof tills des hon kom
i skåthåll ofta låckade vi äfvensamtt hannen detta låckningssätt går
bäst med en fin Näfver eller ett löf af ett träd varmed låckningen
kan så väl förrättas så att det låter bestämt som hökens låckning,
för detta i håksmålabråna nu Boende i Näversjö den 27 d. Januari 1880.
Carl Pehrsson Jagtföreståndare.
Johanes Pärson håkans målla bråna.
Sven August Persson nu boende i Rugstorp Jakt med hjälpare.
Bistockar.
Än i dag användes allmänt benämningen bistock för bisamhälle
och att införa en bisvärm i ny kupa kallas att stocka bina. Vi
möta i dessa ord reminiscenser från den äldsta biskötseln. Där bin
med ätlig honung finnas, är denna föremål för ifrig eftertraktan både
af människor och djur. Detta gäller äfven de primitivaste folkslag;
ja, man torde hafva allt skäl att misstänka, att det just varit folk,
som stått på de s. k. samlarnes ståndpunkt, hvilka först upptäckt
denna läckerhet. Ursprungligen har man inskränkt sig till att plundra
de i ihåliga, ofta af hackspettar och dylika fåglar urhackade träd
boende vildbina på deras förråd. Då emellertid bin icke gärna
lämna den plats, där de en gång satt sig ner, artade sig denna
plundring snart till en regelbunden beskattning. Ja, man tog icke
blott genom inhugget märke ett anträffadt dylikt biträd i fortfarande
besittning, utan inredde genom konstgjord urholkning till och med
nya biträd. Biträd förekomma fortfarande på flere håll i östra
Europa. Ännu år 1772 räknade man t. ex. i Västpreussen omkring
20,000 biträd (furor). Sedan dess hafva emellertid där de flesta
fällts, och de få, som återstå, äro nu såsom kulturminnesmärken
lagigen skyddade. Dock är anläggandet af nya biträd förbjudet. År
1903 skördades ur ett dylikt träd ända till 20 kg honung. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1907/0026.html
