Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ecclesia jämte kyrkobyggnaden äfven afse kyrkan i figurlig mening,
ibland = stiftet eller ärkestiftet, ja äfven primatprovinsen. I dessa
betydelser ha dessa ord äfven inom Norden användts enligt de
urkunder och lexika, jag haft tillgång till.
Äfven det bref af 1085, som utfärdats af Knut den helige, rör –
såsom Weibull själf framhållit – icke kyrkobyggnaden utan stiftet.
De stora ekonomiska resurser, som Lunds stiftsstyrelse däri erhåller,
äro ju grundvalen för dess kyrkliga förvaltning hela medeltiden
igenom. Knut har i denna urkund påtagligen ökat och stadfäst
stiftets förmåner på ett så storartadt vis, att samtid och närmaste
eftervärld med skäl kunde benämna honom fundator ecclesiee, d. v. s.
den man, som skänkt så stora medel till stiftet i Lund, att detta därefter
intog den främsta platsen bland de nordiska stiften. Denna donation
infaller också under den tid, då de kyrkliga förhållandena börjat
fixeras i Norden. Flera af biskoparna här ha ännu ej fasta säten
eller fasta stiftsområden, utan äro hird- eller resebiskopar. Omkring
1060 fanns t. ex. en biskop i Lund och en annan i Dalby strax
utanför nämnda stad. Biskopen kan sålunda före Knuts urkund väl
ha bott i Lund, men kanske först genom nämnda donation förändras
biskopens karaktär till att vara ett kyrkligt öfverhufvud öfver ett
begränsadt territorium. Med dessa antydningar vill jag endast ha
framhållit, att kyrkans hela ställning här ännu på 1000-talet var så
litet fixerad, att man ej får tillägga dennas institutioner den
begränsning, som vi äro vana att sedermera finna inom den romerska kyrkan.
I ett par kortare kapitel söker författaren påvisa, att förebilden till
den ännu stående kyrkan varit domen i Speyer, de under 1000-talet
regerande frankiske kejsarnes graf kyrka. Mycket talar för riktigheten
af den gjorda sammanställningen. Långt ifrån öfvertygad blir man
emellertid af den nya hypotesen om »jätten» och »jättekvinnan», de
sedan gammalt omtalade stensniderierna i kryptan. Enligt Weibull
skulle »Finn» vara domkyrkoarkitekten, som af en folktro omskapats
till jätte och sedermera, dock redan på 1100-talet, kompletterats med
jättekvinnan.
Den största studien i boken är ägnad Adam van Düren, den
bekante arkitekt och byggmästare, som under öfvergångstiden mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
