Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här i själfva verket vara en bättre kännare af människosinnet än
själfva Rikscancellarius och Archiepiscopus i spetsen för sitt kapitel.
– Att den »höga öfverheten» med sin polismakt, ja, icke ens genom
sättandet i stock eller exkommunikationen förmådde »abolera» afguderiet
bevisas bäst af hvad jag nu går att berätta.
Äfven om den af magien signade skopan och andra föremål, hvarvid
vantron fästat sig, aflägsnats, så var källan fortfarande kvar,
och kring den frodades vidskepelsen ännu efter både ett och två
hundra år.
Ägarena af Husby gård, å hvilken källan var belägen, rönte
naturligtvis åtskilligt obehag och ohägn af den väldiga folksamlingen
på trefaldighetsaftonen. Från dem gjordes därför vid flera
tillfällen kraftiga försök att få oväsendet aflägsnadt. En bland dessa,
en assessor Frunk, hänvände sig på 1830-talet upprepade gånger till
myndigheterna för att få källan igentäppt och förstörd, hvarvid han
anförde både religiösa och privaträttsliga skäl för sin anhållan.
Denna ledde dock icke till af honom åsyftadt mål, men gaf anledning
till en för oss intressant utredning af myndigheterna. – Genom
landshöfdingämbetet få vi så veta, att källan trefaldighetsaftonen
1832 besökts af »några tusende personer», samt att Frunk året förut
försökt igenstena henne, men utan resultat. Om så åter skulle ske,
hade man att befara våldsamheter å menighetens sida – menar
nämnda ämbete. – Af större intresse är naturligtvis det yttrande,
Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien på landshöfdingämbetets
begäran afgaf om, huruvida källan såsom historiskt minnesmärke
borde bibehållas. Den undersökning, som från detta håll företogs,
gaf följande vid handen:
att »Svingarns, äfven så kallade Svinegards, samt St Sigfrids
och Heliga Kors källa, varit ryktbar redan under katolska tiden»;
att »därstädes från samma tid ett upprest ovanligen stort Crusifix
af trä, äfven efter Reformationen, kvarstått till den 23 jan. 1544»;
att »det är uppgifvefo, att denna källa »i Påfvedömet skulle
årligen vid korsmessetiden[1] blifvit besökt af mångom, äfven från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
