Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärran land, hvilka besökande där gjorde stora offer och gåfvor, så att
Svingarns kyrka skall blifvit därför uppförd»;
att offerstocken ännu år 1741 där uppvisades;
att källan en gång »år 1608, enligt grefvinnan af Haga, Fru
Cecilias befallning blifvit igenfyld, men följande dagen befunnits från
den hopstaplade stenen fullkomligen befriad och åter rensad»;
att samma källa i en år 1650 utgifven och år 1726 af en
häfdatecknare utomlands omtryckt beskrifning öfver Sverige namnes i
ordningen den andra bland Upplands 3:ne namnkunniga källor; samt
att en teckning däröfver upptages i grefve Dahlbergs inom- och
utomlands bekanta verk »Suecia Antiqua et Hodierna». – Af dessa
skäl ansåg akademien, att källan borde bibehållas.[1] En ledamot,
professor Berzelius, var af annan mening, som han i ett särskildt,
skriftligt anförande motiverar. Därur må endast antecknas hans
utsago, att källans vatten enligt allmogens vidskepliga föreställning
»under en viss natt af året» förmådde bota flerahanda sjukdomar.
Det befintliga konceptet till akademiens protokoll anför enligt
Messenius,[2] att det stora och märkeliga krucifix, som under den
katolska tiden upprests vid källan – kanske för att ersätta någon
hednisk bild därstädes eller i hvarje fall för att gifva den hedniska
under- och offerkällan en kristlig karaktär samt stämma till liflig
offervillighet – att detta krucifix blifvit på föranstaltande af ärkebiskopen
fördt till Uppsala och där brändt. – Domkapitelsprotokollet af
1643 och den Frunkska proceduren omkring 200 år därefter visa,
med hvilken effekt dylika medel verka.
Ännu så sent som omkring 1840 företedde lifvet omkring källan
en trefaldighetsafton följande utseende. Ett ögonvittne, en kvinna,
berättade sålunda för mig. På den stora ängen invid källan böljade
en människoskara på flera tusen personer, och där sågos vagn vid
vagn, häst vid häst, stånd vid stånd å ömse sidor om platsen
närmast källan. Musik och dans saknades icke heller. Allt liknade en
stor marknad. – På bägge sidor om källans rännil voro löfruskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
