- Project Runeberg -  Fataburen / 1912 /
33

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackra kor; öfver den sista kastade hon stål och blef dess ägare,[1]
men sedan den stunden blef bergfolket fiendligt sinnadt och
hämnades på många sätt.

Många historier berätta ock om, huru bergfolket åtrår förbindelser
med människors barn och på olika sätt söker locka dem till
sig. Det är därför farligt att svara, om man hör trollen ropa, eller
säga dem sitt namn, man kan då lätt bli bergtagen.

Gasten och maran.

Äfven dessa båda varelser förekomma i den värmländska folktron.
Gasten, en barnsjäl, hvars kropp icke fått hvila i vigd jord,
har skapnad af en otäck fågel, »nästan utan fjädrar och med vingar
som ett par brädlappar».[2] Man ser honom sällan, ty han håller
till i de svårtillgängligaste »hål» i skogen. Vid midnattstid låter
han höra sitt hemska läte, som har en aflägsen likhet med
människorösten. Han är farlig att råka ut för; blir man »gastkramad»,
är det bästa botemedlet att föra glödande kol motsols rundt kroppen
tre gånger.

Om bruden omedelbart efter bröllopet kryper genom en »märrsele»,
får hon lätt att föda barn, men dessa blifva då maror, d. v. s.
varelser, hvilkas själar nattetid äro ute på ströftåg för att plåga
människor och djur. När man vaknar till fullt medvetande efter
en sådan »marridt,» kan man få se maran i skepnad af en katt- eller
räfsvans försvinna ur rummet. Framför allt plågade hon
husdjuren, därför brukade man hänga upp »markvistar» (häxkvastar)
öfver spiltor och bås, men när de hämtades, fick man icke »korsgå
en väg, på hvilken förts lik.»

Djur.[3]

Värmlänningen är dålig botanist, men för djurvärlden har han
bättre sinne. På fåglarna har han sina egna namn, som ofta äro


[1] Jfr »Vättkon» i Sv. Landsm. V. 2, s. 59.
[2] Rudin, Landsmålstexter, Grums.
[3] Företrädesvis hämtadt ur Rudins landsmålstexter från Gillbergs, Grums och
Jösse härader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1912/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free