- Project Runeberg -  Fataburen / 1913 /
51

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRYTNINGEN MELLAN GAMMALT OCH NYTT I KNALLEBYGDEN. 51

mer och mer, tills han vid slutet af 1860-talet var alldeles
försvunnen från dessa trakter. Den sista varg, som här med säkerhet varit
synlig, sågs sommaren 1868. - Det första rådjuret sköts på byns
skogar 1889. Vid den tiden ökades stammen betydligt, men är nu
alldeles utskjuten.

Den sista vallkarlen i Löfvaskogs by, som innehade befattningen
till sin död vid början af 1860-talet, var en skicklig tandläkare,
som nästan alltid utan tandutdragning botade den svåraste tandvärk.
Tandutdragning fick ej förekomma, förrän han försökt en massa
kurer. En af dessa var, att den sjuke fick tolf trästickor af olika
sorters trä att rifva kring den värkande tanden med, tills det blödde
duktigt. Sedan höll han sitt högra pekfinger på tanden och läste
en viss besvärjelse dels rättfram och dels baklänges. Därefter tog
han trästickorna och satte in dem i någon springa eller ett hål i en
rönn, som stod vid hans stugknut på Bosgårdens backe. Rönnen
står där än, och fast det är Öfver 50 år seban gubben dog, törs ingen
gå upp i den eller bryta en blomma, utan har den fått vara i fred
för såväl gamla som unga, på det de ej skola erhålla tandvärk eller
»ondebitem (en elakartad fingervärk). Ett annat sätt att bota
tandvärk var följande. Den sjuke fick ett utslitet hästskosöm, som
tillhört en häst af motsatt kön, att rifva kring den värkande tanden
med, tills det blödde. Då tog »doktorn» sömmet och skref den sjukes
namn med blodet på en trekantig papperslapp, ungefär 4 cm. på kant.
Sedan läste han en viss besvärjelse öfver tanden och den sjuke.
Därefter vek han papperet och gömde det på ett ställe, »som Gud ej
skapat och ingen mänska gjort», d. v. s. en torkspricka i en stock
eller bräda, som skulle vara på nordsidan af huset.

Att böta gulsot gick så till enligt de gamlas utsago. Den kloke
gubben eller gumman, som anlitades - vanligen var det en gumma -
tog brandgult garn och lade det flera gånger dubbelt, tills det fick
den önskade grofleken. Sedan skulle den sjuke mätas på alla håll
och kanter för att få utrönt, om det var gulsot. När så mätningen
var verkställd och den sjuke så godt som alltid befunnits lidande
af åkomman, tog mätningsförrättaren en brödbit och klöf den midt
itu. Sedan tog han med en knif tre gånger af spotten eller saliven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:46:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1913/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free