Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ö. K. LAXJÄRN. HARPUNARTADE REDSKAP FÖR FÅNGST AF LAX. 107
det att med fart och kraft sticka den lodrätt hållna gaffeln i fisken;
stången fördes härvid vågrätt eller nära vågrätt. Man afsåg således
att träffa fisken på sidan och helst midt på sidan. Stöten skulle
vidare vara så kraftig, att knifvarna, i det fall att dessa träffade
laxen, kommo ut på fiskens motsatta sida. Ofta träffade man blott
med en knif, men var det i regel fullt tillräckligt. Före stöten,
vid hvilken man för öfrigt stod med krökta knän .för att kunna
fora stången så vågrätt som möjligt, måste banden och läderringen
vara väl blötta, så att banden skulle förblifva åtstramade under
stöten. Efter densamma slog gifvetvis den träffade laxen så hårdt,
att åtstramningen lossnade, hvarvid de knifvar, som gått igenom
fisken, lade sig tvärs för och således på motsatt sida till den, där
knifvarna gingo in. Basalhullingens ställning på motsatt sida om
den, på hvilken bandet utgår från en knif, jfr fig. l, möjliggjorde
helt naturligt att denna kom i tvärläge. Sedan förde man laxen
med tillhjälp af stången och det eller de band, hvilkas motsvarande
knif fäst. Snart nog kunde man så få laxen upp på någon häll,
hvarefter den hastigt dödades genom slag på hufvudet.
Knifvarna blefvo i de grunda grubborna, där vattnet ofta blott
var c:a 30 cm. djupt, lätt slöa genom att de kördes mot motstående
berg. Min sagesman hade med laxjärn tagit laxar med en vikt af
ända till 16 kg.
Detta fångstsätt, som benämndes att »hugga lax» och hvarvid
fisken för öfrigt ganska ofta blef illa sargad, drefs mest under dagen
men äfven något under ljusa nätter. 6 bönder i Gideå by ägde
rätt till detta fiske, som drefs i viss följd af hvar och en ensam
under ett dygn åt gången; fiskedygnet började kl. 6 f. m. Hvarje
bonde ägde sina egna knifvar med band och tillhörande läderring,
men hade ofta stången med dess gaffel tillsammans med någon annan.
Denna lämnades f. ö. i regel kvar på fiskestället, och härmed
sammanhänger väl att alla äldre laxjärn nu voro förkomna.
Sedan användandet af laxjärn på grund af laxstammens starka
tillbakagång upphörde, använde man snara, men äfven detta
fångstsätt är numera så godt som försvunnet, enär knappast någon lax
nu stiger upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
