Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 LOUISE HAGBEBG.
moni från älsta kristna tid». Men ofta nog lyder svaret som sä,
att det åkes för att linet skall bli långt. »I år gick det dåligt att
åka», sade oss förra vintern en liten gosse i Tibble i Dalarna, »så
linet blir inte långt.» Blef linet bra, brukade barnen däremot säga:
»Nu fick ni långt lin för vi åkte fettisdagen.» - Där hampa
odlas, åker man på liknande sätt för god hampskörd, liksom det
äfven ibland gäller rofvorna, hvilken rotfrukt som kulturväxt torde
gå tillbaka till långt aflägsen tid. Kännedomen om hampan, hvars
hemland troligen är att söka i nordvästra eller mellersta Asien eller
möjligen Sydryssland, hafva germanerna sannolikt erhållit i 4:e eller
5:e årh. före Kristus.1 Att linodlingen så ofta sättes i förbindelse
med hamp- och rofodlingen torde i viss mån bero därpå, att den jord,
där nämnda växter odlats, särdeles väl lämpar sig för linfrösådd.
Samtliga höra de för öfrigt till den sista sådden på våren. På en
del håll anses åkningens gagnande inverkan sträcka sig till skörden
i sin helhet, ja äfven medföra lycka med kreaturen o. s. v., men i
allmänhet är det vanligen linet det gäller. Såsom vi sett är det
sålunda en ännu kvarlefvande tro, att fettisdagens åkning har
inflytande på årets linskörd. Vill man emellertid söka spåra de
trosföreställningar, som kunna tänkas ligga till grund för
uppkomsten af en dylik sed, måste man gå långt tillbaka i tiden för att
kunna finna dess ursprung.
Sedan långt aflägsna tider, alltsedan hon lärt sig att bruka
jorden, har människan såväl för sin föda som sin beklädnad i hög
grad varit beroende af de skördar jorden alstrar. Men för erhållande
af goda skördar är hennes eget arbete ej enbart tillfyllest, utan är
hon därvidlag beroende af väderleken, af regn och solsken i
behöf-lig tid och mängd; och våra på ett lågt kulturstadium stående
förfäder, hvilka ju icke voro i besittning af de många hjälpmedel som
nutidens människor äga, voro i än högre grad än vi beroende häraf.
Men den primitiva människan har i dylika fall i sin magi haft
många hjälpmedel att ta sin tillflykt till, och genom en mängd
magiska medel har hon sökt att inverka på naturkrafterna för att fram-
1 J. Hoops, "Waldbäume und Kulturpflanzen im germanischen Altertum.
Strassburg 1905. S. 472.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
