Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIVA ELDGÖRNINGSMETODER. 225
»nafvaren», och utfördes af fyra personer. Anordningen var stor och
klumpig, och trycket på nafvaren åstadkoms genom att efter hand
drifva in kilar.1
f. Spinndrill.
P. 97. »Vid tandning af en mila var det säkrast att då använda
Vredeld’. Sådan erhölls genom att sätta spolpinnen å en spolrock i
hastig rotation. Pinnen verkade på ett stycke tunder, som på grund af
gnidningen till sist fattade eld. Sådan eld var mycket besvärlig att
åstadkomma, men var af annan natur och kraftigare än den vanliga
samt medförde lycka vid kolning.» Detta. har berättats af gamle
Lars Larsson i Grodarne, Uppland, som är född 1807.2
P. 98. Anders Tegelin från Tegelsmora, Harg sn, Tobo bruk,
Uppland, berättar följande: Min far, som var född 1812, brukade
ibland kola. Han gjorde milorna färdiga redan om våren, men sedan
fingo de stå stybbade och ok olade till hösten, då han tände dem.
Ibland hände det, att det under tiden växte »trollkäringsmör» (ett
slags svamp) på dem, och detta var ett dåligt tecken, som betydde
att trollkäringarna varit där och förorenat och att milan icke skulle
komma att gå bra. För att motverka detta tände ban då milan
efter gammalt bruk ined vreggeld. Vreggelden framkallades på en
spolrock sålunda. Mot spetsen af spolpinnen, som var af hårdt trä,
satte han en trästicka af lösare virke och tryckte till. När han
trampat rocken en stund började det ryka, och glöden uppfångades
med fnöske. En person stod på andra sidan och tryckte emot, för
att spolinrättningen ej skulle vika undan. Detta kallades »att spinna
eld», som sagesmannen själf demonstrerar i fig. 56.
Ibland när man gjorde vreggeld, skulle man ha kopparslantar med.3
P. 99. I Tierp i Uppland spann man eld om långfred ägs
morgonen; den kallades vremotseld och »skulle has med, när man for till
Blåkulla».4
1 Fullständig beskrifning hos James Logan, The Scottish Gael or Celtic Männers
as preserved among the Highlanders, II, s. 64, London 1831.
2 Anteckning af läraren Th. Lindblom, Lena, Nord. Museets arkiv,
3 Jfr p. 92.
4 Meddeladt af spelmannen E. G. Englund i Tierp. Om utrökning af trollpackor
och förnyelse af huselden vid påsktiden skall talas längre fram.
15-140275. Fataburen 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
