Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 LOUISE HAGBERG.
kommer i kyrkan, flyger det öfver taket. I Finland har det varit
vanligt att den dagen skjuta för att folket skulle få veta hvilka
som då »val hissa i kyrktatji». Första lysningsdagen hänga
nämligen de tu i kyrktaket och äro halta samt måste därföre använda
kryckor, och icke förr än vid den tredje »plåmpa de ned». Det
räknades som en stor ära att »först komma upp i kyrktaket», så det var
att ställa sig väl med klockaren för att få sin lysning först uppläst.1
Till förekommande af svårare följder af fallet utför predikstolen
hände det ibland, att brudparets vänner voro tillreds med en
lång-halmskärfve och tog emot brudparet med vid predikstolen. Detta
skedde då tredje lysningsdagen.2 Annars var det en - i Sverige
såväl som i Finland - gammal plägsed (och på sina håll ännu i
bruk) att det blifvande äkta parets ungdomsvänner vid
lysningstillfället uppvaktade med en present af en liten »käpp och krycka» för
den händelse brudparet slagit sig, när de ramlade ned. I öfriga
länder, hvarifrån ofvannämnda eller liknande uttryck anförts, ser
det däremot icke ut, som om man skulle ha tänkt på följderna af
olycksfallet, åtminstone känner man icke till bruket att ge »käpp
och krycka» på håll, där »att kastas ned från predikstolen» ännu
alltjämt är ett gängse uttryck för att det lyst för ett par. - Käppen
och kryckan voro ämnade att användas, tills vigseln egt rum, då
benbrottet belades i och med att de unga tu då knötos samman med
det heliga äktenskapsbandet. Från landsbygden omtalas, att
kontrahenterna brukade göra sig till och halta, när de kommo hem från
kyrkan, och då var det vanligt att på skämt »önska dem lycka,
till käpp och till krycka» (Dalsl.).
På dessa från brudparets vänner skänkta hjälpmedel göres äfven
då och då anspelning i från 1700-talet befintliga bröllopskvaden. Så
heter det i en Gagnef år 1721 dagtecknad dikt:3
1 J. Kauskinen, Frieri, förlofnings- och lysningsseder från Vörå, i Hembygden,
Helsingfors 1911, s. 6. - W. Sjöberg, En s. k. »kröttjo» eller kryckdans, i Hembygden
1913, s. 69. - Aina Wadström, Frieri och bröllopsbruk från Dagsmark i Lappfjärd,
i Hembygden 1911, s. 82, och Gr. T., Österbottnisk folkdiktning, i Brage 1907.
Helsingfors 1908, s. 57.
2 Meddeladt af kyrkovärden O. Christoffersson, Fru Ahlstad, Skåne.
«/ * /
3 Verser såsom ofvan B. 8 4:o. 1721.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
