Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niga för ny. Av N. E. Hammarstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
germanerna, finna vi emellertid, vad månktilten beträffar, därstädes
några folkseder omtalade, vilka oförtydbart intyga, att månen även
på hans eller hans sagesmans tid hos germanerna stått i en viss,
ehuru måhända redan då bleknad religiös helgd, och att detta
helighållande varit av en verkligt genomgripande och djupgående folklig
art. I kap. 11 säger han, att germanerna hålla ting eller stämma
»på bestämda dagar antingen vid nytändning eller vid fullmåne, ty
dessa tidsskeden anse de för lyckosammast att börja ett företag».
Indirekt bestyrker också redan Cæsar denna folkåskådning, då han
(1: 50) omtalar, att de germanska husmödrarna avrådde sina
landsmän från att inlåta sig i strid före nymåne.
Särskilt den senare delen av den från Tacitus anförda satsen
yppar, såsom vi skola se, åtskilligt av allmän forngermansk folktro.
Ställa vi den vid sidan av senare tids uppgifter om svensk och
germansk övertro, kunna vi nämligen omöjligt förneka, att alldeles
samma uppfattning livligt genomsyrat vårt folks åskådning inemot
vår egen tid: allt som bör bli lyckligt, fruktbärande och gynnsamt
bör företagas vid ny- eller fullmåne, Undantagen från denna regel
endast bekräfta densamma. Bröllop borde alltså enligt allmän svensk
folksed hållas på ny för att bli lyckliga, sådden borde ske på ny,
en regel som redan i början av 1500-talet biskop Peder Månsson
omtalar i sin Bondakonst (k. 16), slakt skulle förrättas på ny, fåren
klippas, ved huggas, timmer fällas, frukt skördas, hus byggas vid
nymåne. »Alla angelägna saker böra förrättas i nyet (så länge
månen växer) och ej i nedanet», antecknar omkring medlet av
1700-talet lektor J. Törner i sin Samling af Vidskeppelser, och denna
anteckning sammanfaller ju nästan med Tacitus’ uppgift mer än ett
och ett halvt årtusende förut.
Från medeltiden äro uppgifterna om månkult ytterst glesa, men
fullt vittnesgilla och väsentliga sådana saknas dock icke. Så t. ex.
varnar på 600-talet den helige Eligius i en predikan varje rättrogen
kristen för att, när han begynner sina sysslor, fästa avseende på
månen (Grimm, Deutsche mythologie 4:e uppl. b. 3 s. 401). Några
andra exempel skola framgå ur det följande. Den tillväxande månen
bringar tillväxt, välsignelse och framgång. Det är den urgamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
