Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brudstrumpeband. Undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse. Av Louise Hagberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 LOUISE HAGBERG.
utan visa numera bortlagda seder och bruk och vid detsamma
knuten folktro, att det även ansetts äga en stor inneboende magisk
kraft och såsom sådant haft stor betydelse med avseende på
äktenskap och barnsbörd. Vilket strumpeband som hälst dugde dock ej
härvidlag, utan skulle det vara ett begagnat, helst av en kvinna
och vanligen ett som burits av en brud. Väl förekom det även, att
en mans strumpeband, såsom brudgummens, kunde användas vid
allehanda kurer, men kvinnornas ansågos likvisst såsom mera
verksamma och besittande större magisk kraft. Särskilt blev detta
förhållandet med de band som burits av brudar, av kvinnor med många
barn o. s. v. I människans kropp innebor en mystisk kraft, som
meddelar sig till de klädesplagg hon bär, och ju intimare den
beröring är, i vilken dessa komma, ju närmre samhörighet de ha med
människokroppen, ju starkare blir även den kraft som på dem
överföres, och det i intim kontakt med människokroppen komna plagget
blir som en del av människan själv. Vid de kurer, som av kloka
gubbar eller gummor bruka utföras är det ju ofta vanligt, att dessa
ej behöva se den sjuke utan nöja sig med något av dennes hår eller
naglar eller ock tillhörande klädesplagg såsom en skjorta, ett
strumpeband o. s. v.
Den i strumpebandet befintliga mystiska kraften blev än
ytterligare förstärkt genom knytandet, vilket ju är ett urgammalt och
än i dag brukligt magiskt medel. Hos de gamla romarne brukade
brudens gördel fästas samman med en särskilt kraftigt verkande
knut, herkulesknuten, vilken mannen vid bilägret skulle lösa, och
som ansågs skydda mot allt ont. Men knytningen var ej blott till
bot, utan kunde även vara till sot, och ibland kunde all knytning
vara farlig och bindande. Allmänt utbredd är sålunda den
föreställningen, att knutar hindra en havande kvinnas förlossning; redan
hos de gamla indierna förefanns denna tro.1 För att underlätta
barnafödandet skulle alla knutar upplösas, ej blott på den blivande
modren utan även alla i huset befintliga. Redan vid bröllopet
företogs i detta syfte en mängd magiskt-sy inb öl is k a handlingar.
1 AV. Caland, Altindisches Zauberinittcl. Amsterdam 1900, s. 108. Hj. Öhrvall,
Om knutar. Stockholm 1916, s. 202, 203.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
