Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDELIV I NORRA UPPLAND VID MITTEN AV FÖRRA ÅRHUNDRADET. 95
slags hemfäbodar eller sommarfähus i närheten av någon äng eller
vret i gårdens närhet (bolannsvreten, Rävsvad, Österv.).
Mjölkberedningen tillgick ungefär lika hemma vid gården som vid fäboden,
men då under vintern de flesta korna stodo i sm, fick man ofta ej
mera mjölk än vad som förbrukades direkt utan ostberedning. Under
somrarna hade man för Övrigt också vanligen någon ko hemma vid
gården för att få mjölk till dagligt bruk i huset.
Getter togos ofta med till fäbodarna, men fåren fingo däremot
stanna hemma vid gården. De klipptes höst och vår, Den ull man
fick vid vårklippningen kallades lya. Svinen fingo också gå ute
under sommaren. För att de ej skulle rota för mycket och förstöra
dikena på trädesvretarna, måste man ringa dem, innan man fick
släppa ut dem på våren. För att de skulle hålla sig någorlunda
rena inomhus, gav man dehi rikligt med sir Ö j eller bussu i tjättane.
De få höns man höll sig med hade sin sittstång, vaglan, under
taket i fähuset. Gäss höll man sig också mera sällan med, dock
mera på slättbygden än i de skogrika trakterna, där rävarna
huserade värre.
Vårarbeten i skog och mark.
Bondens arbetsår tar sin naturliga början, då dagarna börja
förlängas efter nyår. Då skall virke huggas till byggnader och
redskap. Sådant virke skall jämte ved forslas hem till gården, och
redskap skola slöjdas under tiden, tills de behövas vid vårens
ankomst. Dessutom fingo de bönder och torpare, som kolade åt bruken
i närheten, köra fram sina kol till hyttor och smedjor samt köra in
ved till nya milor, medan föret låg på. Ved till kolningen höggs ofta
på hösten under den tid kolningen pågick. Den kapades i längder
om tre meter och lades upp i högar, tills man körde fram dem till
kolbottnen.
Byggnads- och sågtimmer släpades genast efter fällningen hem
till gården, och ofta fördes sedan sågtimret vidare till något av
bruken, där vattensåg fanns. Till bränsle användes lövved och torr
gran och tall (stanntöra trän}. Veklabbane släpades också till
gården, och när sedan föret tog slut och körslorna måste inställas, bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
