Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 MANNE ERIKSSON.
sattes i slzöttspoln, som sedan fördes genom skelet, och tråden slogs
åt med sjeklaven.
Mest vävdes lärft (lärt}, bläggarn (av blånor) och vadmal
(valman). Olika vävnadsarter, som förekommo, voro en- och tvesmöjt,
tveskafta och fyrskafta, vindut (kypert), hrokviut (krokad kypert) och
gäsögut (gåsögonsdräll). Dessutom kunde många väva ryavävnad.
Vävning och spånad vilade från julens ingång till efter
tjugon-dagen. Den tiden sysslade man i stället mest med att sticka
strumpor och vantar.
Julen var det stora gränsmärket i bondens arbetsår,
avslutningen på det gamla och början till det nya. Den var också den stora
vilotiden, då man under nära en månad knappast gjorde annat än
skötte djuren och skaffade bränsle som behövdes, då man i rö njöt
frukterna av sitt arbete under det år som flytt.
Fig. 65. Porthandtag från
Ramsjö, Björklinge sn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
